Kummin växer liksom nästföregående på torr ängsmark, visserligen mindre allmän, men dock utbredd över hela norden, och utmärker sig för tidigare blomning än de flesta av denna familj (maj, juni). Innan frukterna utbildadt, igenkännes kumminörten på bladens anmärkningsvärt långa och smala form, och bladens slutflikar äro de smalaste, som våra allmännare flockväxter kunna uppvisa. Kronbladen äro ofta rödlätta. -- Denna växt är den enda av våra umbelliferer, som även i vilt tillstånd ännu har någon större användning, nämligen för sina frukter: de äro genom sin rikedom på eterisk olja skarpt aromatiska och förutom sin officinella betydelse ("Fructus Varvi") tjäna de till krydda i bröd, ost, brännvin m. m.
Tavl. 261. Fig. 1 stjälktopp med blommor och frukter, 2 blad från stjälkens bas, 3 blomma (15/1), 4 klyvfrukt (8/1), 5 delfrukt i tvärsnitt (20/1), 6 delfrukterna lossnande från varandra (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning