Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Den vilda moroten växer hos oss här och där på torra ängsbackar, åkerrenar och vägkanter i Göta- och Svealand samt s.-ö. Norge. Medan de odlade morötterna (flera raser) få tjock, saftig, sockerrik pålrot, röd, gul eller vit, har den vildväxande smal och seg rot av vitaktig färg. -- Bland flockväxterna igenkännes Daucus med största lätthet dels på svepebladen, som äro parbladiga, både stor- och småsvepet, dels på fruktens egendomliga form. Delfrukternas 5 åsar äro outbildade och bära korta hår, men i deras mellanrum finnas biåsar, 4 på varje delfrukt, som äro större än huvudåsarna och bära en rad långa borst med hakformig spets, fig. 3, 4. Morotsfrukterna äro således hakfrukter, som spridas med djurens tillhjälp.
Hos denna växt kan man stundom iakttaga den märkvärdiga anordningen, att en blomma av mörkt blodröd färg befinner sig i storflockens mitt, vanligen med ett par outbildade sidoblommor, liksom en ofullständig småflock. Den tjänar tvivelsutan till att förstärka storflockens skyltning, måhända för flugornas lockande. Man känner nämligen vissa andra för flugbesök bestmda blommor vilkas skyltorgan har mörkt blodröd eller smutsigt purpurröd färg.
Tavl. 254. Fig. 1 växtens topp i blom och där bakom ett rosettblad, 2 pålrot av ett odlat exemplar, 3 klyvfrukt (5/1), 4 delfrukt i tvärsnitt (10/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
