Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Euphorbiaceerna utgöra en ganska stor familj, som i varma länder omfattar växter av det mest olika utseende och med så stora olikheter i blombyggnaden, att deras sammangållande i samma naturliga familj är tämligen godtyckligt och konventionellt. Redan en jämförelse mellan de båda släkterna i vår flora, Euphorbia och Mervurialis, lämnar ett bevis härpå.
Familjens stora centralsläkte Euphorbia är hos oss representerat av 6 arter, bland vilka E. helioscopia är den enda, som har en vidsträcktare utbredning; den går i våra länder ungefär så långt som sädesodlingen och trädgårdsskötseln. Den är nämligen en enårig ogräsplanta på åkrar och andra odlade ställen. De övriga arterna äro dels enåriga ogräs, dels fleråriga vildmarksväxter, men inskränkta till s. Skandinavien och de flesta ganska sällsynta. Alla igenkännas på den vita tjockflytande mjölksaften, som utflyter då växten såras eller brytes och som har något skarp smak och fråtande egenskaper.
Euphorbias blomdelar äro av säregen byggnad och man kan uttyda den s. k. blomman, fig. 3, som en "sammansatt blomma", analog med de korgblommiga växternas blomställning. Det bägarligka organet omkring ståndare och pistill anser man för ett svepe, bildat av flera sammanvuxna skärmblad, av vilka vart annat, eller inalles 4 till 5, äro i spetsen förtjockade till en körtelartad, honungsalstrande platta. Inom detta svepe sitter ett litet antal mycket ofullkomliga hanblommor, var och en bestående blott av en ståndare med ett nästan omärkligt hyllefjäll (ståndarsträngen ledar vis sin bas mot ett kort skaft, fig. 4), och i mitten en ensam honblomma, bestående av en pistill, som på ett långt skaft hänger ut ur svepebägaren. Liksom man hos Compositæ talar om "blomkorgen", kan man hos Euphorbia tala om en blombägare, i vilken det finnes blommor av olika kön, liksom i vissa blomkorgar (t. ex. hos anthemideer och asteroideer). Emphorbia bör enligt Linnés sexualsystem räknas för en sambyggare.
Euphorbias frukt är ett 3-rummigt, 3-fröigt fröhus, vars rum lossna från varandra på samma gång som de brista längs efter sin mittnerv. Hos flera arter sker bristningen plötsligt och fröna utslungas våldsamt.
Tavl. 244. Fig. 1 stjälkens övre hälft, 2 dess nedersta del och pålroten, 3 blomställning med sin svepebägare (6/1), 4 hanblomma, bildad av en skaftad ståndare (25/1), 5 moget fröhus (4/1), 6 frö sett från sin mot fröhusets centrum vända sida (8/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
