Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Kronbladens guldfärg, örtbladens praktfullt blågröna och röda toner och den sirliga gestalten göra denna art till en av de vackraste i sitt släkte och väl förtjänt av det linnéska namnet "pulchrum" (den sköna). Dess stjälk är trind utan alla kanter, men i övrigt är växten av samma typ, som de nyss beskrivna arterna, och den anföres här hvudsakligen för sin egendomlighet i växtgeografiskt avseende. Den har sitt hem längs Norges s, och v. kust från Tvedestrand till Trondhjemsfjorden och går ej in i fjälldalarna eller de långa fjordarna; växplatserna äro de öppna, gräs. ich ljungbecuxna backarna och hedarna, som i dessa regndigra kusttrakter ständigt hållas fuktiga. I Sverige finnes denna art blott på ett par punkter i de utmed Kattegatt belägna landskapen -- s. Bohuslän, s.-v. Västergötland, förr även Halland -- och är en av de få arter, vi här äga kvar av den "atlantiska floran", d. v. s. de växter, som fordra ett mera insulärt, ett blidare och fuktigare klimat, än det nutida Sveriges, och äga sitt tillhåll längs västra och sydvästra Europas atlantiska kust. En av denna floras förnämsta representanter är kristtornen eller järneken, Ilex aquifolium L., som fordom funnits i Bohuslän, men därstädes dött ut, varemot den i Norge finnes från Arendal till Kristiansund och flerestädes är en karaktärsväxt för den yttre kuststräckans vegetation, bildande snår och dungar på klippavsatserna, Efter densamma har man givit namnet "ilexfloran" åt den grupp av atlantiska arter, dit även Hyp. pulchrum hör och vars utbredningsområde här i norden huvudsakligen är s.-v. Norge ("ilex-området"), där klimatet genom Golvströmmens inflytande är milt, jämt och fuktigt.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
