Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Av våra Cardamine-arter anföra vi här ytterligare endast en, som till sin typ mest avviker från de övriga. Alla arterna i vår flora hava stjälk med parbladiga blad, med undantag av denna lilla fjällväxt, som har stänglar eller enbladiga stjälkar och bladen enkla, hela och helbräddade. Det låga och tuviga växesättet, fig. 2 och 3, anger denna arts högfjällsnatur; den hör till vår nords arktiska flora, ty dess växlokaler äro öppna och torra fjällslätter och yppigare, t. ex. fig. 1). Arten träffas i de norrländska och lappska högfjällen, i hela Norge, där högre fjäll finnas, samt i nordligaste Finland.
Denna art har riklig fruktmognad och skidan öppnar sig, liksom hos alla Cardamine-arter, genom de elastiska skenornas (valvlernas) plötsliga krökning utåt och lösryckande. Släktet Cardamine har (liksom Dentaria och de närmast följande med långa skidor) ett växtanlag med kantliggande rotanlag, ty detta är böjt upp mot kanterna av de båda plana hjärtbladen, ej mot deras plattsida, så att man med figuren ö= kan beteckna växtanlagets tvärsnitt. Hos dessa släkten äro därför fröna mera plattade än hos de föregående.
Tavl. 193. Fig. 1 frodigt exemplar från skuggigt, skyddat ställe (Torne lappmark), 2 och 3 exemplar i blom och frukt från rent alpina lokaler, 4 skida med sina elastiska, plötsligt lossnande valvler (3/1), 5 frö (8/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
