Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Tämligen allmän på fet och beskuggad jord i lundar, invid bergväggar m. m., och ofta ymnig på liknande platser i människoboningars närhet, spsom trädgårdar och parker, bland stenrös och vid murar. Den är en flerårig skuggört med styv, men spröd och saftig, glest och krusigt vithårig stjälk, och tunna, mjuka, undertill blågröna, rundat bredflikiga blad. Lättast igenkännes den på en rödgul mjölksaft, som utsipprar, då örtståndet brytes eller såras. Blomman är till färgen guldgul och till sin byggnad att betrakta som en liten vallmoblomma, dock skild från Papaver genom blott 2 fruktblad. Frukten blir därigenom väsentligen lik en skida (se nedan, familjen Cruciferæ). Arten är utbredd genom södra och mellersta Skandinavien och sydligaste Finland.
Hela växten och isynnerhet stjälken har mycket besk, något brännande smak och frän likt. Den har förr använts till åtskilliga huskurer, t. ex. uti infusion eller te som svett- och urindrivande, och mjölksaften till att bortfräta vårtor.
Tavl. 184. Fig. 1 växtens övre del, 2 halvöppnad blomknopp, 3 blomfoder, 4 mogen frukt, 5 frö (7/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
