- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Reference, Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Duvkulla Förra Nästa Index Innehållsförteckning

134. Duvkulla, Trientalis europæa L.

N. Skogstjerne. F. Metsätähti ("skogsstjärna").

Denna täcka växt är i s. och mell. Skandinavien en skogs- eller lundinvånare av mjuk, spenslig växt med tunna mörkgröna blad och en jordstam med långa, trådlika utlöpare i skogsmarkens lösa mylla. Den är allmän genom hela norden ända upp till Ishavet och på fjällen ovan trädgränsen, där den ses mycket låg med ofta rödlett blomkrona och förminskade, grågröna eller rodnande blad. Vår avbildning föreställer den vanliga skuggformen från mellersta Sveriges granskogar. Det är påtagligt, att bladens karaktäristiska form och ställning hos denna växt bero av den svaga, ogynnsamma belysning, som kommer den och de andra låga växterna på skogens botten till del, särskilt i granskogens mörka interiörer. Duvkullan är ett av de fåtaliga exemplen i vår flora på en bladrosett i stjälkens topp: endast de högsta stjälkbladen nå full storlek, och alla dessa trängas på ungefär samma höjd eller nivå för att få del av det svaga ljus, som uppifrån kan tränga ned mellan träden. För detta ändamål äro bladskivorna vågrätt utbredda, så att de hålla sig vinkelrätt mot ljusets infallsriktning, den ställning, i vilken de belysas kraftigast. Slutligen märkesm att rosettens blad avsmalna mot skaftet så att de få vigglig bas och därigenom ej täcka och beskugga varandra. De stjälkblad, som ej rymmas i den terminala rosetten, äro helt små och av föga betydelse för näringsarbetet. Då duvkullan växer på öppen mark, t. ex. i fjällen, är bladbasen ej så tydligt avsmalnande och skivorna ej vågrätt utbredda.

Blomdelarnas antal är hos Trientalis något växlande och överstiger nästan alltid 5-talet. Ofta äro de 7 i var och en av blommans bladkretsar, och denna växt blev därför i Linnés sexualsystem typen för 7:e klassen Heptandria, där den står ensam i vår flora. På försommaren infaller duvkullans blomning. Frukten avviker från samsläktingarnas däri, att ytterväggen ej öppnar sig med ett visst antal flikar, utan h. o. h. bortfaller, kvarlämnande den klotrunda frösamlingen på det centrala fästet, fig. 2.

Tavl. 134. Fig. 1 exemplar från skogsmark, 2 fröna på fröfästet (fröhusets yttervägg bortfallen) och blomfodrets nedvikna blad (4/1), 3 frö (6/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:02:12 1997 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordflor/134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free