Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Denna art är i viss mån ett mellanting ("media") emellan de båda under nr 127 omtalade, men visar dock en stor olikhet med dem båda, ty blomställningens svaga rosenfärg, som den har både blomkrona och ståndarsträngar att tacka för, antyder, att denna växt ej är uteslutande vindblommig, utan därjämte har inrättat sig till att kunna locka insekter. Blommorna äro till och med svagt välluktande. De besökas därför av pollensamlande insekter, småbin, humlor, flugor, skalbaggar o. s. v. - Till sin utbredning sammanfaller arten med Plantago lanceolata, men är på sina växlokaler, ängarna, långt mindre allmän. Bland växtens folknamn märkas även "kämpar", "slåsskämpar", "slagskämpar": folket använder på lek de sega stänglarna, som piskas mot varandra, till dess axet avfaller, då den part, som först förlorar alla sina ax, anses besegrad.
Plantago-blomman visar det mindre vanliga förhållandet, att foder, krona och ståndare äro 4-taliga. Detta kan förklaras på samma sätt som hos Mentha (nr 88) och Veronica (nr 114). - Liksom nästföregående, nr 127, är även denna art starkt proterogyn. I axet fortskrider blommornas utslående nedifrån uppåt, och i varje blomma är det långa märket statt i blomning, fig. 2, innan ståndarna ens visat sig ovanför blomkronans mynning.
Tavl. 128. Fig. 1 växten i blom, 2 blomma i början av blomningen, börjande honstadium (5/1), 3 densamma i hanstadium jämte skärmbladet (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
