Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Släktet Linaria, "sporrblommorna", omfattar talrika arter, alla med tvåläppig, färgrik, ofta prydligt färgtecknad blomkrona, osm dessutom visar den fulländningen, att mynningen är tillsluten av en buckla på överläppen, varigenom befruktningsdelarna döljas och fullkomligt skyddas. Så formade blommor kallar man maskerade (med ansiktsmask försedda), vilket även ligger i det namn, Personatæ, varmed Linné betecknade flertalet av Scrophulariaceæ. Linaria har vidare sitt kronrör på framsidan utbuktat till en smal, nedåtriktad säck eller "sporre", vari honungen nedflyter från honungskärteln vid fruktämnets bas. Då således Linaria-blomman dels har tillsluten ingång, som blott med en viss ansträngning kan äppnas, dels ett djupt och trångt honungsgömme, så utesluter den bland sina besökande alla utom biet och humlorna, dessa de kraftigaste och klokaste av blommornas gäster. Honungstecknet utgöres hos gulsporren av den starkare orangegula färgen på underläppens buckla, och även hos strimsporrens violetta krona är motsvarande ställe gulaktigt.
Gulsporren är ej sällsynt på åkerrenar, trädesåkrar, grusfält m. m., utom i Skandinaviens nordligaste delar, och blommar under högsommaren och hösten. Strimsporren är däremot mera tillfällig, t. ex. på barlastplatser. Den förstnämnda har även fått namnet "flugblomster" och "flugsporrblomma" (jfr det norska namnet), emedan den har obehaglig smak och lagd i mjölk brukats till fluggift.
Tavl. 113. A. Linaria vulgaris Mill., fig. 1 växtens topp, 2 blomma, sedd från vänstra sidan (1/1). - B. Linaria striata DC., fig. 3 växtens topp, 4 blomma, sedd från sin högra sida (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
