Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
I denna art äger vår nord ett värdigt sidostycke till den heta zonens örtartade lianer av Ipomoea (nära släkt med Convolvulus), Ty de tropiska arterna äro knappt mer skönblommiga eller till sitt lövverk yppigare och prydligare, än snårvindan, sådan den växer i Skandinaviens södra landskap, särskilt i kusttrakterna och vid de större sjöarna. Arten har därför blivit en omtyckt prydnadsväxt. Den är liksom alla lianer mycket snabbvuxen, och om den ledes upp med spaljé eller snören, kan den redan under högsommaren stå som en tät skärm av blad och blommor kring en veranda.
Convolvulus-arterna och andra lianer, som klättra med slingrande stam (t. ex. störbönan, humlen och kaprifol-arterna, nr 66), hava en för detta levnadssätt avpassad tillväxt av ganska underligt slag. Den unga stjälkspetsen växer ej som vanliga stjälktoppar uppåt, utan snett åt sidan, dock för varje dag något litet mer i krök, och gör därigenom ett varv, oftast motsols, omkring ett lodrätt föremål, som kommer i vägen, en stör, en trädstam e. dyl., på samma gång som den av beröringen med ett sådant stöd liksom lockas att sluta sig nära intill detsamma, och snart har vår klätterväxt gjort flera varv kring stödet. Den är alltså en slingerklättrare och håller sig uppe genom stammens fasta grepp och vindlingar kring ett främmande föremål. Man säger ofta, att lianen har för vek stam för att kunna stå för sig själv. Detta är dock ej det uttömmande svaret på gåtan. Vi kunna lika gärna vända om påståendet och säga: lianen har så tunn och slak stam för att enligt sin natur kunna klättra. Genom sin slingerförmåga står den på en högre utvecklingsgrad, och vad andra växter uppnå genom en större massa fast byggnadsmaterial, uppnår lianen med betydligt billigare medel, alldeles som annat "klokt folk" plägar göra.
Vindorna äro "vänsterslingrare": om man tänker sig stiga uppför spiralen, måste man alltjämt vända sig åt vänster. Likaså störbönan. Humlen går däremot i högerspiral.
Konvolvulaceerna visa särdeles tydligt den för lianerna betecknande bladtypen: hjärtlik (eller pillik) bladskiva med nedåtriktad bladspets och mer eller mindre lodrät ställning. Dena bladbildning låter i huvudsak förklara sig därav, att lianen är bestämd att växa tätt invid ett stöd, men på samma gång måste utbreda sina blad mot dagsljuset.
Tavl. 105. Fig. 1 grenar av slingerväxten med en blomma sedd uppifrån, 2 blomma med sina båda blomskaftsblad, sedd från sidan, 3 frukt.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
