Flerårig ört, allmän på gräsplaner, vägkanter och kortväxt gräsmark, även skogsmark, genom nästan hela norden. Anmärkningsvärda egendomligheter äro det tvåläppiga fodret, som i fruktstadiet, fig. 4, är plattat och slutet (genom dess bristning frigöras delfrukterna), samt de till ett ax i toppen sammanträngda "blomkransarna" (nr 88), vilkas stödblad äro förminskade och så förändrade till formen (stundom även till färgen), att de kunna anses hava trätt i blomningens tjänst och övergått från de vegetativa organen till de fruktifikativa; sådana blad kallas högblad ej blott för sin plats högst uppe på skottet, utan för sin hägre förrättning. Till följd av formen på detta ax i förening med sin tämligen starka lukt har brunörten (liksom även ett par andra växter) i vissa landsbygder fått namnet "skogshumle".
Tavl. 101. Fig. 1 ett tämligen storväxt exemplar, 2 blomma (3/1), 3 blomställning i fruktstadium, 4 blomfoder (d:o, 3/1), 5 en delfrukt (8/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning