Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 329-330 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lundström ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

romersk rätt vid Uppsala universitet. Han har utgett
bl. a. Aftal ang. prestation till tredjeman (1908—09),
Om biintervention (1911—12), Om lösöreköp
(1912) samt flera på offentligt uppdrag utförda
utredningar, hvaribland Byggnadsborgenärernas
rättsliga ställning i Sverige och utlandet (1917)
och Förberedande utredning av vissa principer för
reformering av hyresrätten (1923). Rätt mycken
uppmärksamhet tilldrog sig en annan skrift af L.,
Principinledning (till "Föreläsningar över valda
delar av obligationsrätten"), kritik av straffrättens
grundåskådningar (1920). Skriften framkallade en
motskrift af J. K. V. Thyrén (se denne, äfven i
Suppl.), "Den moderna straffrättens grundåskådningar"
(1920), hvilken bemöttes af L. med svaret Till
frågan om rätten och samhället (1921), i sin ordning
följdt af Thyréns "Anmärkningar vid en skrift av
prof. A. V. Lundstedt i Uppsala" (1921). I denna
litterära fejd växlades skarpa ord och öfverskreds
gränsen för det sakliga meningsutbytet. Den
ståndpunkt, som L. intagit och sökt försvara
(med stöd af A. Hägerströms rättsfilosofiska
författarskap), har han äfven i flera senare
skrifter, bl. a. Kritik av nordiska skadeståndsläror
(i "Tidsskrift for retsvidenskap" 1923), gjort
gällande, änder ifrig polemik mot andra nordiska
rättsforskare. Hos dessa ha L:s meningar icke rönt
vidare anslutning; däremot har ett visst erkännande
från filosofiskt håll kommit desamma till del. Under
de senaste åren har L., som i politiskt afseende
anslutit sig till socialdemokratien, i ett flertal
föredrag och skrifter — Varför får totalförbud icke
införas? (1922), Vägen till fred (1924), Folkrätten
och Genèvepolitiken (1924) m. fl. - sökt gehör
hos en större allmänhet än den juridiskt bildade.
C. G. Bj.


*Lundström (sp. 1423). – 3. K. F. L. dog 23 aug. 1917
i Stockholm. Han testamenterade till allmännyttiga
institutioner och välgörande ändamål öfver 400,000
kr., däraf 300,000 till C. F. Lundströms stiftelse,
afsedd att genom ekonomiskt understöd främja
vetenskapliga eller praktiska undersökningar och
uppfinningar, egnade att gagna landets industri
eller jordbruk med binäringar, vidare företag, som i
ekonomiskt eller moraliskt afseende kunna gagna den
arbetande befolkningen, samt undervisning i slöjder och
näringar för barn och ungdom, utgifning af populära
skrifter i moralisk och sansadt frisinnad anda. Af
afkastningen skall årligen läggas minst 1/4 och högst
1/3 till kapitalet, tills fonden uppnår 1 mill. kr.


*Lundström (sp. 1424). — 2. A. Herman L. dog
17 febr. 1917 i Uppsala. Han redigerade till sin död
"Kyrkohistorisk årsskrift", med många bidrag af hans
egen hand. Han skref bl. a. Fynd och forskningar
(1912—14), Ärkebiskopen doktor Johan August Ekman
(1915; 2:a uppl. 1916) och Historisk kritisk utredning
angående Luthers lilla katekes (postum, 1917)
samt utgaf "Erik Dahlberghs dagbok för första gången
fullständigt — — — utgifven" (1912) och
"Doktor Martin Luthers Enchiridion i
dess tidigaste kända svenska dräkt" (1915). L. var
medlem af kyrkomötet äfven 1915. 1911 organiserade
han Allgemeine evangelisch-lutherische konferenz’
stora möte i Uppsala.
Hj. H—t.


*Lundström (sp. 1426), K. J. Vilhelm, var 1912—14
(höger-) led. af Andra kammaren för Göteborgs
stad, men undanbad sig återval. Han lyckades 1912
genomdrifva en riksdagsskrivelse om utredning
rörande lagändring därhän, att svensk medborgare
ej måtte utan egen vilja och vetskap förlora
sitt svenska statsborgarskap. L. lämnade 1923 af
hälsoskäl sin befattning som sekreterare i den af
honom 1908 skapade Riksföreningen för svenskhetens
bevarande i utlandet (se Svenskar, sp. 1042), men har
sedermera kunnat delvis återupptaga den utomordentligt
betydelsefulla verksamhet han utöfvat som nämnda
förenings impulsgifvande och sammanhållande kraft. I
samband med denna verksamhet var L. 1919—23 redaktör
af tidningen "Allsvensk samling" och nedlade stor
möda på åvägabringandet af en utlandssvensk afdelning
på Göteborgsutställningen 1923. — L:s edition af
Columellas skrifter fullbordades 1917. Af Svenska
spånor utkom 2:a samlingen 1913. L. utgaf 1917—19
"Svensk humanistisk tidskrift" och 1923 en studie
öfver Tacitus poetiska källor (i Göteborgs
högskolas årsskrift). Han är hederssenator
vid Rostocks universitet och hedersdoktor vid
universitetet i Padua. L. erhöll 1924 Karl
Johans pris af Svenska akad. på grund af sitt
arbete för svenska språkets bevarande i utlandet.
V. S—g.

Lundström, urgammal bergsmans- och storgårdssläkt från
Risinge socken, hvilken räknar som sin äldste kände
ättefader Vibjörn, som lefde på 1500-talet. Först dennes
ättling i 7:e led, ekonomidirektören Anders L.
(se denne, sp. 1422) antog släktnamnet L. En son till
honom var bergmästaren Karl Herman L., en sonson
kyrkohistorikern Anders Herman L. (se dessa, sp. 1424).

*Lunds universitet. (Sp. 1427—28.) Lärare. Teologiska
fakulteten eger nu (1924) 7 lärostolar. Professorn i praktisk
teologi är tillika domprost och kyrkoherde i Lunds
stads- och landsförsamling. Medicinska fakulteten räknar
nu 13 professorer, 7 e. o. biträdande lärare och 2 assistenter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>