Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Järnvägstjänstemannaföreningar - *Järnvägstrafikmedel - *Järnvägståg - *Järnvägsvagn - *Järnvägsväxel - *Järnåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
861
Järnvägstrafikmedel-Järnåldern
862
en ansvarssumma af 31,580,728 kr. och en
premiereserv af 6,007,006 kr. samt säkerhetsfond
219,137 kr. Sedan föreningen bildades, ha vid
dödsfallsersättning utbetalats 1,507,331 kr. och
i s. k. blandad lif- och kapitalförsäkringar
1,490,512 kr. Antalet medl. utgjorde 13,316.
Statsbanornas tjänstemannaförening började sin
verksamhet 1890 (ej 1900). Sveriges lokom
otivmannaförbund, bildadt 1908, räknade
vid början af 1924 5,000 medl., och
till detsamma äro anslutna lokomotivförare
och eldare (ord. och extra) vid såväl statens
som enskilda svenska järnvägar. Svenska
järnvägsmännens skofabriksförening u. p. a.
har till hufvuduppgift att för sina medlemmars
räkning tillverka skodon till "möjligast billiga
pris". 1922 tillverkades omkr. 64,000 par
skodon, upptagna i ett tillv.-värde af 1,3 mill. kr.
Andelskapitalet utgjorde vid 1922 års slut 900,060 kr.
Järnvägsmännens handelsförening u. p. a. söker
tillhandahålla sina medl. prima varor till relativt
billiga pris. Andelskapitalet utgjorde vid slutet
af 1922 7,455 kr. Handelsomsättningen uppgick
s. å. till 438,950 kr. Statens järnvägars
tjänstemäns understödsförening, bildad 1890,
utöfvar försäkringsverksamhet. Vid 1922
års slut hade föreningen ansvarssumma af
2,406,500 kr., premiereserven var 197,374 kr.,
säkerhetsfonden 9,869 kr. och vinstfonden 19,577 kr.
Svenska järnvägarnas kontorspersonals förbund
bildades 1918 genom sammanslagning af 3 äldre
järnvägstjänstemannaföreningar, har f. n. (1924)
omkr. 2,600 medl. samt har till uppgift att på
kollektivaftalets grund reglera förhållandet mellan
arbetsgifvare och befattningshavare. Svenska
statsbanebetjäningens understödsförening
ombildades på försäkringstekniska grunder l
jan. 1914 och inregistrerades då under namnet
Svenska järnvägsmännens understödsförening.
Vid omläggningen infriade föreningen 2/3 af
förutvarande förbindelser. Föreningen lämnade
begrafningshjälp och försäkringar till högst
2,000 kr. Den likviderade 1922, och i dess ställe
verka numera Lifförsäkrings-bolaget Svenska
järnvägsmännen och Svenska järnvägsmännens
ömsesidiga brandförsäkringsförening. Vid
1922 års slut utgjorde lifförsäkringsbolagets
fonder 855,178 kr., försäkringssumman
6,279,141 kr. och antalet försäkringar 6,465.
Brandförsäkringsföreningens fonder utgjorde vid
samma tidpunkt 255,254 kr., försäkringssumman 57,5
mill. kr. och antalet försäkringar 12,751. Statens
järnvägars befälsförbund tillkom 1919 såsom en
ombildning af Föreningen för tjänstemän af
högre grad vid Statens järnvägar. Till förbundet
äro anslutna Stationsinspektorsföreningen,
Föreningen för förste telegrafister vid
Statens järnvägar och Statens järnvägsbyggnaders
tjänstemannaförening. Förbundet är anslutet
till Trafiktjänstemännens riksförbund, en
sammanslutning af Posttjänstemännens förening, Statens
järnvägars befälsförbund och Svenska telegraf
tjänstemännens förening. Sveriges statsbanors
kontorsbiträdesförbund, bildadt 1893, räknar nu
(1924) omkr. 1,000 medlemmar. Statsbaneföreningen Gör gott, bildad 1909, hade vid 1922
års slut 17,355 medlemmar; under året hade i understöd
utdelats 31,545 kr., under föreningens hela tillvaro
omkr. 230,000 kr.
Vidare kunna nämnas Statens järnvägars
ban- och maskiningenjörsförening, bildad
1903, Statens järnvägars ban- och
maskininspektörs- samt under-ingenjörsförening,
bildad 1912, Statens järnvägars
trafikinspektörs-förening, bildad 1915,
Statsbanornas förrådstjänstemannaförening,
Sveriges statsbanors stationsmästare-förening och
Statsbanornas konduktörers understödsförening samt
Svenska järnvägsmännens hvilohemsförening.
1907 bildades Statsbanornas kvinnliga
tjänstemannaförening. F. P. *Järnvägstrafikmedel
beräknades i regeringens förslag till riksstat för
1923 till 28 mill. kr. F. P-"Järnvägståg indelas
vid Statens järnvägar numera, alltefter olika
ändamål och utrustning, i snälltåg, persontåg,
militärtåg, blandadt tåg, fjärrgodståg,
lokalgodståg, malmtåg och arbetståg.
Samtliga dessa tågslag kunna vara antingen
ordinarie eller ock extratåg; i förra fallet
är tåget anordnadt utan särskild order enligt
gällande tidtabellsbok, i det senare på särskild
order antingen enligt gällande tidtabellsbok
eller ock enligt tillfällig tjänstetidtabell.
F. r-* Järnvägsvagn. Järnvägens vagnar indelas
beroende på vagnarnas uppgift och konstruktion
i person-, post-, fång-, resgods- och godsvagnar.
Till de förstnämnda hänföras sof-, restaurations-
och sjukvagnar. Inom hvartdera hufvudslaget
förekomma i fråga om byggnadssätt och inredning
många olika variationer. De 4 förstnämnda slagen
(äfvensom kombinationer af dessa inom samma vagn) löpa
i regel på 2 eller 4 hjulaxlar. De 4-axliga kallas
boggivagnar (se Boggi). De flesta godsvagnarna
äro 2-axliga, men 3-, 4- och 6-axliga godsvagnar
äro numera ingalunda sällsynta. Platsutrymmet
i statsbanornas personboggivagnar uppgår till
omkr. 40 II kl. och ända till 100 för III kl. vagn.
De 2-axliga godsvagnarnas lastförmåga är 8 å 20
ton; de 3-axliga specialvagnarna för malm lasta
35 ton. F-I*-"Järnvägsväxel. Med afseende
på en järnvägs-växels läge i förhållande till
rörelseriktningen hos den öfver växeln glidande
rullande materielen talar man om medväxel,
när växeltungspetsarna ligga åt samma håll som
farriktningen, och om motväxel, när växeltungspetsarna
ligga riktade emot farriktningen. Det är vid
gång af yttersta vikt, att mot-växeltungspetsarna
sluta väl till stödrälerna, emedan eljest
felväxling lätt sker, eventuellt ur-spåring.
F. P. *Järnåldern. Dess början har tidigare af
0. Mon-telius satts till omkr. 1200 å 1100 f. Kr.
Järn är emellertid kändt från grekiskt område redan
under en tidigare del af den senmykenska perioden,
nämligen omkr. 1400 f. Kr. Järnfingerringar äro funna
vid Faistos på Kreta, i kammargrafvar i Mykenai,
i kupolgrafvar vid Vafio och Pylos. Montelius
har fäst uppmärksamheten vid, att den från 263
f. Kr. härstammande s. k. Arundelska marmortaflan (den
pariska krönikan) uppger, att järnet upptäcktes på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
