Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Josephson. 8. Ragnar J. - Joshihito ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Joshihito-Jouvenel
(doktorsafh. 1918, belönt med Lammska priset),
i olika publikationer offentliggjorda sak- och
kunskapsrika, ingående förstahandsstudier öfver
Stockholmska byggnadsverk, regleringsfrågor och
dithö-rande, bl. a. flera, som behandla kungliga
slottets byggnadshistoria och N. Tessin d. y:s
stadsplaneförslag, vidare Svensk 1800-talsarkitektur,
en konturteckning (i tidskr. "Arkitekten" 1922) samt
Stadshuset och stadsplanen (1923, i samlingsverket
"Stockholms stadshus"). Inom andra konstområden
falla studier af Romantikens konstlära. Näcken och
älvorna, Fogelbergs nordiska gudar (alla 1922). I
tidningsartiklar har han därjämte behandlat moderna
synpunkter och problem. 1923 ordnade han den svenska
historiska afd. på stadsbyggnadsutställningen
i Göteborg, upprättade ett svenskt historiskt
stadsplanearkiv i Sv. stadsförbundet och
var med-redaktör af "Stockholmsbilder under
fem århundraden", där han behandlade vår egen
tid. Diktsamlingarna Kedjan (1912) och Judiska dikter
(1916), de spirituella och slagfärdiga kåserierna
om ultramodernt måleri De friaste konsternas akademi
(1917) och Uppsalaskisserna Pluskvamperfektum (1920)
vittna om J:s mångsidighet. Han har äfven medverkat
i Nordisk familjebok. 3, 5 o. 8. G-gX. 6. C. G.
Joshihito, kejsare af Japan. Se Japan
(Historia). Suppl., och Yoshihito. Suppl.
Joshinaka (Yoshinaka), japansk furste. Se bd XII,
sp. 1455.
Joshitsune (Y o s h i t s u n e), japansk furste. Se
bd XII, sp. 1455.
Jo’sua, ett af Handels mest omtyckta oratorier
(Joshua, 1747), utfördt i Uppsala f. g. 1875, i
Stockholm 1895. Jfr Judas Makkabeus. Suppl.
Jotabeche [chåtave’tje], pseudonym. Se V a 11 e-j os,
J o se J.
Jothion, farm. med. SeJodostarin. Suppl.
Jotniska bildningar, geol. SePrekambrium. Suppl.
Jotuni [jårtoni], Mari Kustaava, finsk
författarinna, f. 9 april 1880 i Kuopio, gift 1911 med
litteraturhistorikern Viljo Tarkiainen, blef student
1900 och har varit litterärt verksam sedan 1905. Se
vidare Finlands litteratur 2. Suppl.
Joubert [jöbär], Jules F ra n 90*5, fransk fysiker,
f. 6 dec. 1834 i Tours, professor i fysik vid College
Rollin 1874, samarbetade med Mascart (se denne) och
(ang. generatio spontanea) med Pa-steur. Han är i
synnerhet framstående elektriker (växelströmmar).
Jouissance [joisä;s], fr., njutning; åtnjutande,
nyttjanderätt; räntegodtgörelse.
JoujOU [jojö], pseudonym. Se Krohn 3.
*Joule, J. P. Se vidare Mekaniska vär-meekvivalenten.
"Journal, L e. Dess upplaga har nu stigit till
1,400,000 ex. (1923). Direktör är fortfarande
H. Letellier. Utrikespolitiskt är tidningen
ganska nationalistisk. Bland medarbetarna märkas
utrikesredaktören Saint-Brice och förre krigsministern
André Lefévre (för militära frågor).
’Journal des débats uppges ha en uppl. af omkr. 30,000
ex. Den företräder i inrikespolitiska frågor
närmast en republikansk liberalism och egnar stor
uppmärksamhet åt utrikespolitiken, där den
ofta egnat Poincarés politik en moderat och saklig
kritik, särskildt i orientfrågor. Tidningens
direktör är f. n. grefve E t i en n e de Naléche
(f. 1865). Utrikespolitisk redaktör är sedan 1908
den själfständige och högt aktade Auguste G a
u-vain (f. 1861), honorar ambassadsekreterare och
medlem af Institutet (han var sekreterare 1893-
1903 i Europeiska Donaukommissionen och 1904 -08 i
Office central des transports internatio-naux). _
V. S-g.
Journaljär. SeJournalier.
Journal officiel [jorna’1 åffisiä’1], fullständigt
namn Le journal officiel de la République fran-caise,
franska statens officiella publikationsorgan, utgår i
en uppl. af omkr. 30,000 ex. och innehåller, förutom
officiella meddelanden, bl. a. de officiella referaten
från senatens och deputeradekammarens förhandlingar
samt vissa i lag föreskrifna tillkännagivanden från
handelsfirmor o. s. v.
Journée industriella [jorne ädystriä’1], La,
daglig tidning i Paris, ledande organ för franska
storindustrien, uppsattes 1918 och utgår i en
uppl. (1923) af 35,000 a 40,000 ex. Dess direktör
är Etienne Bernard-Précy. Tidningen är ganska
inflytelserik och har särskildt ur rent ekonomisk
synpunkt och med stark hänsyn till metallindustriens
intressen företrädt af regeringen oberoende
uppfattningar i skadeståndsfrågan. V. S-g.
*Joutseno socken hör från l juli 1924 till Imatra
nybildade domsaga. O- B-n.
Jouveau [jovå], Marius, provensalsk författare,
f. 1878, lärare i Aix-en-Provence, har sedan
1914 varit generalsekreterare i Feliberförbundet,
tills han 1922 valdes till dess president. J. har
utgett bl. a. en liten provensalsk grammatik 1907,
ett par små komedier, de bukoliska diktsamlingarna
Li Piéu-Piéu (1906), En Camargo (1909), Coume mön
pair e, den af Florens inspirerade Image flou-rentin
och La flour au casco (1919), som hämtat sina ämnen
från Världskriget, hvari han deltog. Se G. Björkman i
"Våi tid", VII (1922).
Jouvenel [jovne’1]. 1. Hen r i de J., fransk
politiker och tidningsman, har som hufvudredaktör för
"Matin’ gjort sig känd som talangfull förespråkare
för Poincarés skadeståndspolitik. J. är äfven
medlem af senaten (för dep. Corréze) och tillhör
de uppriktigaste anhängarna i Frankrike af
Nationernas förbund. Vid delegeradeförsamlin-gens
möten i Geneve 1922-23 har han tillhört den franska
delegationen och särskildt framträdt i debatter om
rustningsbegränsningsfrågan. Då Poin-caré inför 1924
års nyval till deputeradekammaren rekonstruerade sin
ministär i moderat riktning (april), inträdde J. i
denna som undervisningsminister. - Hans broder, Eobert
de J., är hufvudredaktör för den mot Poincarépolitiken
oppositionella tidningen "1’Oeuvre" och har skrifvit
en kritisk politisk studie, La république des
camara-des (1913).
2. GabrielledeJ., hustru till Henri de J. (se J. 1),
författarinna under signaturen C o l e 11 e, f. 1873
i Saint-Sauveur, Yonne, förut gift med författaren
M. Gauthier-Villars (signaturen W i 11 y), har
småningom blifvit en af de mest uppmärksammade
franska författarinnorna genom en rad romaner,
Vingénue libertine, Sept dialogues de betes (1905),
La retraite sentimentale (1909), La vagabonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
