Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Irland. 2. Irländska fristaten - Irländska litteraturen - *Irmer, G. - *Irminger. 3. Otto I. - *Irminger. 4. Valdemar I. - Iron - Ironac - Ironbridge - Ironistan - Ironside, sir William Edmund - Ironska dialekten - *Irrbloss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att betryggande majoritet för fördragets fullföljande
ernåddes. Gollins vågade nu gå kraftigare till
väga. Han tvang 28 juni till kapitulation en
upprorshop under Rory O’Connor, som länge hållit
Dublins domstolspalats (The four courts) besatt,
och hela Dublin rensades under gatustrider till 5
juli, då ytterlighetsmännens mest begåfvade ledare,
Ch. Burgess, stupade. Rensningen af provinserna gjorde
goda framsteg, men därunder stupade Collins 16 aug.,
offer för ett bakhåll; Griffith hade 12 aug. dött
af öfveransträngning. Bägges regeringschefsposter
öfvertogos nu af W. T. Cosgrave (Liam T. Mac Cosgair)
med R. Mulcahy som arméns befälhafvare. Den nyvalda
Dail Eireann samlades 9 sept. och antog efter
segslitna debatter författningen i en för brittiska
regeringen någorlunda acceptabel form 25 okt. (se
om författningen härofvan sp. 676–677). Den godtogs
af brittiska parlamentet och sanktionerades 6 dec.,
samma dag ett-års-fristen utlöpte. T. Healy blef
Fristatens förste generalguvernör. Ulster begagnade
sig redan följande dag af sin i fördraget stadgade
rätt att på begäran uteslutas från Fristatens
kompetensområde, men vägrade bestämdt att godkänna
bestämmelserna om gränsregleringskommissionen;
gränsfrågan är därför ännu (april 1924)
olöst. Fristatens regering tillgrep mot de
alltmer förvildade insurgentskarorna delvis samma
hårdhändta metoder som förut brittiska regeringen mot
sinn-fein-resningen (belägringstillstånd, dödsstraff
för innehafvande af vapen, t. o. m. afrättningar som
rena repressalieåtgärder). Först 23 mars 1923 fann sig
De Valera nödsakad att afblåsa striden. I aug. hade
omsider relativt lugn återinträdt. 16 dec.
1922 hade de sista brittiska trupperna lämnat
I., 27 aug. 1923 företogos val till Dail Eireann
i Fristatens första parlament, hvarvid af 153
platser 67 tillföllo regeringspartiet, 44 fördragets
motståndare, 16 arbetarpartiet, 14 bondepartiet och 12
"vildar". Cosgrave blef exekutiva rådets president,
och i sept.
1923 upptogs I. i Nationernas förbund.
Litt.: W. F. Bailey, "The irish land acts"
(1917), J. Connolly, "Labour in Ireland"
(s. å.), R. M. Henry, "The evolution of Sinn Fein"
(s. å.), M. MacDonagh, "The home rule movement"
(s. å.), Y. M. Goblet, "L’Irlande dans la crise
universelle, 1914–1920" (1921), G. O’Brien,
"The economic history of Ireland from the union
to the famine" (1921), H. B. C. Pollard, "The
secret societies of Ireland" (1922), R. McNeill,
"Ulster’s stand for union" (s. å.), W. Alison
Phillips, "The revolution in Ireland 1906–1923"
(1923), Shaw Desmond, "The drama of Sinn Fein"
(s. å.), M. Collins, "The path to freedom" (s. å.),
och A. C. White, "The Irish free state" (s. å.).
V. S-g.
Irländska litteraturen omfattar dels den på öns
keltiska språk skrif na (se I r i s k a litteraturen,
äfven i SuppL), dels den af irländare på engelska
skrifna (se Engelska litteraturen, äfven i Suppl.,
sp. 594).
*lrmer, G., blef 1907 generalkonsul i Sydney, tog
1911 af hälsoskäl afsked och har sedan egnat sig åt
politisk verksamhet.
Mrminger. - 3. Otto I. dog 12 juli 1923 i Köpenhamn. -
4. V a l d e m a r I. var 1908- 20 professor vid
akademien. Hans hustru, bildhug-
garinnan Ingeborg I., född Plockross, f. 18 juni 1872,
har utfört en rad byster och statyetter, hvaraf flera
finnas i konstmuseet. 3-4. P- E-t.
Irön, kem., det välluktande ämnet i violrot (se
d. o.). Det har formeln C13 H20 O och är isomert med
jonon (se d. o. Suppl.). K. A. V-g.
Ironac. Se Elektrokemisk industri. SuppL, sp. 555.
Ironbridge [åYenbridj], ort. Se M a d e l e y.
Ironistän, irons (osseternas) land. Se O s s e t e r.
Ironside [åYensäid], sir William Edmund, brittisk
militär, f. 6 maj 1880, af skotsk familj,,
blef officer vid artilleriet 1899, deltog med
utmärkelse i boerkriget 1899-1902, blef major och
generalstabsofficer 1914 och tjänstgjorde i sistnämnda
egenskap under Världskriget, till dess han, som
brigadjär, i början af 1918 fick befälet öfver 99:e
inf.-brigaden (vid Somme). I okt. s. å. blef han chef
för de allierades till omkr. 18,500 man uppgående
stridskrafter i norra Ryssland (guv. Archangel),
hvilkas uppgift var att skydda där-varande hamnar
och förråd (särskildt i Archangel) mot anfall af
bolsjevikerna. Dessa sökte på hösten och under den
följande vintern flera gånger framtränga längs
Dvina och järnvägen från Vologda mot Archangel,
men det lyckades L, hvars styrka efter hand skall
ha förstärkts med 25,000 man "hvita" ryska trupper,
för hvarje gång, dock vanligen efter hårda strider,
att hindra den fortsatta f ramryckningen. Sedan
sommaren 1919 myteri utbrutit bland de hvita ryska
trupperna och engelska regeringen beslutit hemkalla
den brittiska kontingenten, rensade I. medelst
en kraftig och väl ledd, 10 aug. börjad offensiv
hela Archangelområ-det intill 3-4 mil från kusten
från bolsjeviker, hvarefter de allierade trupperna
utan förluster åter-inskeppades. 27 sept. var hela
området utrymdt. Till belöning för sina tjänster
blef I. s. å. knight och generalmajor. 1920 var han
befälhafvare för de engelska trupperna i nordvästra
delen af Mindre Asien ("Ismid force"), och 1921
förde han befälet i nordvästra Persien. Sedan 1922
är han chef för generalstabsakademien i Camberley,
H, J-dt.
Ironska dialekten. Se Osseter, sp. 1032.
.Irrbloss. I febr. 1922 studerades genom Sveriges
geologiska undersökning ett rikligt uppträdande
af irrbloss vid sjön Lekvattnet i Fryksdals härad,
Värmland, och ett meddelande utsändes därom, som i
flera hänseenden kastar ljus öfver fenomenet. Tidigare
torde man i allmänhet ha tydt "lyktgubbarna" som
lågor, uppkomna genom förbränning af sumpgas (metan),
som bildats genom förruttnelse och förmultning af
organiska ämnen. Ljusfenomenet torde emellertid icke
förorsakas af en verklig förbränning, som också
utvecklar värme, utan lyktgubbarna torde närmast
vara "kalla lågor", bildade genom en syrsättning utan
afse-värd temperaturförhöjning, hvilken åstadkommer en
luminescens, närmast en kemiluminescens. Där irrbloss
förekomma, finnas i regel lager af dy eller gyttja,
illaluktande och innehållande i förruttnelse stadda
organiska ämnen, och i flera fall har man också
konstaterat närvaron af vivianit (järnoxidul-fosfat)
i dessa lager. En mycket plausibel förklaringsgrund
för irrblossen vore, att vivianiten genom de
ruttnande organiska ämnena reducerades, hvarvid
(jämte svafvelkis eller markasit) gasformiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
