Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Igelström, Lars Johan - *Igelösa - *Iggesund - *Iglau - *Igló - Ignatius. 1. Kaarlo Yrjö Benedictus I. - Ignatius. 2. Johannes (Hannes) Ferdinand I. - Iguassu-fallen. Se Yguassufallen - Ihering, H. v. - Ihlen, Nils Claus - I-ho-tuan - Ihrmark, Karl Axel - *Iittis. 2. - *Ijo. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
585
Igelösa-Ijo
586;
kroit, gediget bly, monimolit, manganofyll från
Pajsberg, pyroaurit från Långban, manganepidot
och plumboferrit’ från Jakobsberg samt diadelfit
och hemafibrit från Nordmarken. Han upptäckte äfven
(1866) den på sin tid mycket uppmärksammade bituminösa
gnejsen vid Nullaberget i östmarks socken, Värmland
(se Mikroklinsten). I. beskref sina fynd i in- och
utländska facktidskrifter, men då han i det stora
hela var autodidakt och endast hade den kemiska
analysen och mineralens yttre egenskaper att stödja
sig på samt icke var bevandrad i kristallografien
och den på den tiden uppblomstrande kristalloptiken,
ha några af de mineralspecies, hvilka han uppställt
som nya, icke kunnat bestå inför kritiken. Hans
arbete är dock ett afsevärdt tillskott till
kännedomen om de i Sverige förekommande mineralen
och så mycket mera beaktansvärdt, som det utfördes
med ringa materiella tillgångar på en aflägsen
bondgård. I. författade också ett par läroböcker i
mineralogi samt allmänna redogörelser för mineral-
och malmförekomster. Praktisk betydelse hade hans
undersökningar af manganmineralen, hausmannit
och brau-nit, och manganmalmerna i Värmland, och
han visade, att dessa malmer, som förr kastats
bort på varp högarna, voro af stort värde; de
ha också fått stor användning i vår järn till
verkning. Se A. Ham-bergs nekrolog öfver I. i
"Geol. fören:s i Stockholm förhandl." 1897.
K. A. G.
* Igelösa. Patronatsrätten upphörde
fr. o. m. 1922. I. omfattar nu 685 har med 204
inv. (1923) och skall framdeles tillsammans med
Västra Odars-löf samt Håstads församling af Västra
Hoby pastorat förenas till ett pastorat.
*lggesund omfattar nu utom järnbruket sulfatfabrik
(tillv. 14,000 ton), sulfitfabrik (15,000
ton), trä-sliperi (15,000 ton), spritfabrik
(*/2 mill. liter) och skeppsvarf. Tax.-v. för
annan fastighet än jordbruksfastighet 5,916,200
kr. (1923). Bolaget eger utom I. äfven sågverk i
Hudiksvall, Hybo i Ljusdal (14 ramar), Saltvik,
Bergsjö, Karsjö, Hålsjö och Storån. Strömbacka
(se d. o.) inköptes 1923, hvarefter I:s hela
skogsareal är omkr. 250,000 har. A.-b. Iggesunds
bruk, hvars akt. kap. nu är 9 mill. kr., eger andelar
i Dannemora, Vigelsbo, Kolningsbergs, Tuolluvara,
Stribergs m. fl. grufvor. O. Sjn.
*lglau tillhör nu Tjecho-Slovakien. 25,634
inv. (1921).
*lglö tillhör nu Tjecho-Slovakien. Officiella namnet
är Nova V e s. Omkr. 10,500 inv.
Ignätius. 1. Kaarlo Yrjö Benedictus L, son till den
i hufvudarbetet nämnde K. E. F. I., finländsk jurist,
f. 12 nov. 1869 i Helsingfors, juris doktor 1900 och
e. o. lektor i finska vid universitetets juridiska
fakultet 1903, var led. af lagberedningen 1906-12,
assessor i Viborgs hofrätt 1908 -13 samt blef 1914
docent, 1922 adjunkt i straff- och straff processrätt
och 1923 president i Vasa hofrätt. I. sändes
1917 af senaten till Förenta staterna för att
anskaffa lifsmedel. Han är ordf. i finländska
afdelningen af 1919 års kommitté för mel-lannordisk
försäkringslagstiftning. - 2. Johannes (Hannes)
Ferdinand I., den föregåendes broder, finländsk
militär, f. 8 okt. 1874 i Helsingfors, inträdde
1892 vid Finska dragonregementet, genomgick ryska
generalstabsakademien 1899 -1902, erhöll vid finska
militärens upplösning af-
sked ur tjänsten med ryttmästargrad och egnade
sig’ därefter åt affärsverksamhet. I. tog under
Världskriget ifrig del i förberedelserna till Finlands
lösryckande från ryska riket. Han var chef för de
frikårer, som intogo Uleåborg 3 febr. 1918, var under
frihetskriget generalkvartermästare i finländska
armén och generalstabschef 1918-19. Han utnämndes
1919 till inspektör för de militära skolorna, men
afgick 1920, då anslag för befattningen vägrats
af riksdagens majoritet (socialister och deras
medlöpare) på grund af I:s politiska hållning och
nära förhållande till G. Mannerheim. I. har utgett den
biografiska skildringen Carl Gustaf Mannerheim (1918).
l-2. T. C.
Igua^su-fallen. Se Yguassufallen.
Ihering, H. v. Se J h er i n g, H. Suppl.
Ihlen, Nils Claus, norsk politiker och
indu-striidkare, f. 24 juli 1855 i Kristiania, blef
student 1872, genomgick tekniska högskolan i Zürich,
anställdes 1877 vid norska järnvägsanläggningar
och blef 1878 ledare af Strömmens mekaniska
verkstad, hvars egare han blef 1883 och som han
upparbetade i hög grad. Han var många år led. ai
riksförsäkringsanstaltens appellkommission och 1904
-08 af öfverstyrelsen för Norges upplysningskontor
för näringarna. I. var 1886-89 stortings-suppleant
och valdes 1906 till stortingsman. I Gunnar
Knudsens första ministär var I. arbetsminister
mars 1908-febr. 1910 och i hans andra ministär
utrikesminister juni 1913-juni 1921. Som ledare af
Norges utrikespolitik under Världskriget löste I. med
stor duglighet och smidighet den svåra uppgiften
att häfda landets neutralitet i dess förhållande
till de krigförande makterna. Efter sitt utträde ur
regeringen öfvertog I. ånyo ledningen af Strömmens
mekaniska verkstad, som under tiden* (1908) öfvergått
i ett aktiebolags ego. Han har de senaste åren icke
tagit del i politiken. M. H.
l-ho-tuan, kinesisk förening. Se K i n a, sp. 70.
Ihrmark, Karl Axel, präst, f. 16 sept. 1871
i Skultuna, student i Uppsala 1889, aflade
teol. kandidatexamen 1897, prästvigdes s. å., blef
1898 2:e och 1900 l:e komminister i Hedemora samt
kallades 1906 till Svenska kyrkans missionsstyrelses
ombud och sekreterare, en befattning, som har^
innehade, till dess han 1913 utnämndes till
kyrkoherde i Norrbärke. Som ledare af svenska
kyrkans-mission under en uppgångstid visade I. stor
organisationstalang. Sedan 1915 är I. suppleant
i’ nämnda missions styrelse. Vid biskopsvalet i
Västerås 1920 innehade han 3:e förslagsrummet. Bland
hans skrifter märkas Axel Herman Liljestrand. En
minnesteckning (1909), Världsmissionens nuvarande
läge (1910), Missionsarbetet och de kristnas enhet
(1913) samt (tills, med A. Karlgren) Bilder ur
missionsMstorien jämte missionshistoriska öfversikter
(1902 ; 2:a uppl. 1916). E.M.R
*littis. - 2. Prosteriet omfattar nu
8 församlingar. 2,951 kvkm. 57,761
inv. (1922). - 3’.. En del af socknen
öfverfördes 1920 till Kuu-sankoski (se
d. o. Suppl.) nybildade socken. Areal* 643 kvkm. 9,510
inv. (1922). I. hör numera till! Tammerfors stift.
2 o. 3. O’. B-n..
*ljo. - 2. Sedan Kuivaniemi 1918 afskilte
till’ själfständigt pastorat, omfattar
socknen, som numera hör till Uleåborgs
stift, 1,466 kvkm. me<$ 7,767 inv. (1922).
O. B-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
