Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hartal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Hartal-Hartmannsweilerkopf
290
Europé: its causes and results (1915), The Monroe
doctrine: an interpretation (1916), America ät war
(1917) och Causes oj the war (1920). Dessutom har
H. utgett källskriftsamlingen "The american nation"
(28 bd, 1903-18). V. S–B.
Hartal, indisk benämning på ett slags
protestdemonstrationer i form af all handels och
rörelses afstannande för bestämd kortare tid,
några timmar, en eller flera dagar: alla bodar
stängas, man försöker få gator och torg folktomma
o. s. v. Den indiska nationaliströrelsen har
användt denna demonstrationsform i rätt stor
utsträckning, bl. a. för att protestera mot
misshagliga regeringsåtgärder eller - såsom vid
prinsens af Wales besök i Indien 1921-22 - mot det
brittiska väldet öfver hufvud.
Hartenfels, slott. Se Torgau.
*Hartford. 1. H. hade 138,036 inv. 1920.
*Hartlepool hade 20,961 inv. och West Hartle-pool
68,689 inv. 1921. Under Världskriget hade H:s hamn
befästs och bombarderades därför af tyska flygare
16 dec. 1914, hvarvid bl. a. svenska kyrkan svårt
skadades, samt 3 maj och 9 aug. 1916 och 13 mars 1918.
Hartman, Karl Julius, finländsk historiker,
försäkringsman, f. 14 april 1861 i Kristinestad,
student 1879, filos, licentiat 1888 på afh. Tsar
Peters underhandlingar 1716 om landgång i Skåne
(1887), var lektor i historia och svenska vid svenska
klassiska lyceet i Åbo 1892-1907 och lyceets rektor
1904-07. H. var 1895-1920 allmän dis-paschör, blef
1897 ombudsman i Försäkrinss-a.-b. Sampo i Åbo (numera
chef för dess olycksfallsförsäkring) och är nu därtill
verkställande direktör i 3 försäkringsbolag. Efter
ryska revolutionen 1917 återupptog H. sina
historiska studier och har publicerat Åländska
kongressen och dess förhistoria (hittills 2 dlr,
i "Acta Acad. Aboensis, Humaniora", 1921-22).
’ T. C.
Hartman, Torsten Edvard, finländsk tidningsman,
f. 19 okt. 1867 i Kides, blef student 1886 och
filos, kandidat 1891, utnämndes till aktuarie vid
statsarkivet 1898 och till arkivarie 1905. Efter
att 1894-95 ha varit medarbetare i "Nya pressen"
inträdde H. 1897 i "Hufvudstadsbla-dets" redaktion,
som han sedan dess tillhört. Såsom författare af dess
ledande politiska artiklar har H. till hufvudsaklig
del gett tidningen dess prägel; genom den måttfulla
hållning hans artiklar haft har han, utan att
själf framträda, utöfvat stort inflytande på det
politiska lifvet. Äfven flera omfångsrika historiska
arbeten ha flutit ur H:s penna, resultat af en gedigen
forskning. Nämnas må Raseborgs slotts historia (1896),
De tre gu-stavianerna G. M. Armfelt, J. F. Aminoff
och J, A. Ehrenström (1899), Borgå stads historia
(1907) och Då Helsingfors Uef hufvudstad (1912).
T. C.
’Hartmann (sp. 17-18). 1. J. P. E. H. var sedan 1857
led. af Mus. akad. i Stockholm. Se A. Hammerich,
"J. P. E. H." (1916).
*Hartmann (sp. 19), Julius von. Porträttet har
införts här genom förväxling och framställer ej H.,
utan bajerske generalen Jakob von Hartman n (se denne,
sp. 17), som samtidigt med H. förde befäl i kriget.
’Hartmann (sp. 23), J. Fr., är sedan 1909
ord. astronomie professor i Göttingen och direktor
för observatoriet där. Se Mikrofotometer.
Tryckt den 31/i 24
Hartmann, Martin, tysk språkforskare, f. 9 dec. 1851
i Breslau, d. 5 dec. 1919 i Berlin, studerade vid
universiteten i Breslau och Leipzig, vistades, på
uppdrag af utrikesministeriet, i Kon-stantinopel
och Syrien 1875-87 och blef efter hemkomsten
lärare i arabiska vid seminariet för orientaliska
språk i Berlin. H. var ifrigt verksam för den
tyska kolonial- och Orientpolitiken och grundlig
kännare af islams moderna förhållanden. Bland
hans skrifter märkas Arabischer sprach-fiihrer
(1880), Das arabische strophengedicht, I Das
MuwaSsah (1897), Bohtan (1896-97), Lieder der
libyschen wiiste (1899), The arabic press of Egypt
(s. å.), Der islamische Orient, I-III (1899 -1910;
sista bandet innehåller de uppseendeväckande
och mycket omdebatterade Unpolitische briefe
aus der Tiirkei), Chinesisch-Turkestan (1908)
och Reisebriefe aus Syrien (1913). II. utöfvade
dessutom mycket omfattande publicistisk verksamhet.
II. S. N.
Hartmann (p a t er H.), Paul von An der Lan-Hochbrunn,
österrikisk tonsättare, f. 1863 i Tyrolen, d. 1914
i Mimenen, lärjunge af J. Pembaur, ingick 1879 i
franciskanorden, prästvigdes 1886, blef organist
i Jerusalem 1893 och vid Ara-coeli-kyrkan i Rom
1895. Han kreerades 1905 till teol. hedersdoktor i
Wiirzburg. H. väckte uppseende som kompositör med en
rad oratorier: Petrus (1900), Franciskus (1902), Der
tod des Herrn (1905) m. fl., hvarjämte han skrifvit
ett tedeum (1913), motetter, orgelstycken o. a.
E. F-t.
Hartmann, L u d o Moritz, son till den i hufvudarbetet
(sp. 19) omtalade Moritz H., tysk historiker och
politiker, f. 2 mars 1865 i Stuttgart, blef 1889
filos, doktor vid Wiens universitet, var 1898 -1920
sekreterare vid där anordnade populärvetenskapliga
universitetskurser och är sedan 1918 e. o. professor i
äldre medeltidshistoria vid Wiens universitet. Han
var efter revolutionen i Österrike 1918-19
österrikiskt sändebud i Berlin och som sådan ifrigt,
men resultatlöst verksam för republiken Österrikes
anslutning till Tyska riket. H. är (socialdemokratisk)
led. af österrikiska förbundsrådet. Bland hans
skrifter märkas Geschichte Italiens im mittelalter (4
bd, 1897-1915), Der un-tergang der antiken welt (1903;
2:a uppl. 1910), Zur wirtschaftsgeschichte Italiens
im friihen mittelalter (1904), Th. Mommsen (1908) och
Gross-deutsch öder klein-deutsch? (1921). H. utger
en populär "Weltgeschichte" (1919 ff.) och
facktidskriften "Vierteljahrsschrift
fiir soziale und wirtschaftsgeschichte".
V. S-g\
Hartmannska mikrometern. Se Hartmann, J. F r. (äfven
i SuppL), och Mikrofotometer.
Hartmannsweilerkopf, framskjutande bergstopp i
Vogesernas sydöstra utkant, 5 km. n. om Senn-heim. 956
m. ö. h. Från dess hjässa behärskas den nedanför
liggande Elsass-slätten åt ö., s. ö. och s. H. var
under Världskrigets första del föremål för synnerligen
hårda strider mellan fransmännen och tyskarna. De
förre besatte bergstoppen i sept. 1914, men denna
återeröfrades i jan. 1915 af tyskarna, befästes
starkt och ingick sedermera som en stödjepunkt
i tyska fronten i Öfre Elsass. Under striderna i
Vogeserna sommaren och hösten 1915 bytte H. flera
gånger egare, men bergstoppen stannade slutligen
(från 23 dec. s. å.) i tyskarnas be-
36 b., S. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
