Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granbarrvecklaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Granöfjärden- Grau
54
et leur genése (i "Fennia" 1917), det själfständigt
utkomna populära arbetet Altai I-II (1919, 1921) samt
uppsatser i Finsk-ugriska sällskapets "Journal" 1909
och 1910 om arkeologiska iakttagelser i Kinas nordliga
gränstrakter, Syd-Sibirien och nordvästra Mongoliet.
T. C.
Granöfjärden. Se Brändöfjärden. Suppl.
Grape, svensk släkt, spridd särskildt i öfre Norrland,
inkom i början af 1600-talet från Tyskland. En Aren
d t G. erhöll 1646 (sedermera i kompani-skåp med
bröderna Momma) privilegium på bergsrörelse i Torne
lappmark och anlade Kengis bruk. Släkten har räknat
flera präster af betydelse, bl. a. Isak G. (f. 1779,
d. 1855), prost och kyrkoherde i Piteå, som utgaf
Minne af presterskapet i lappmarks-för samling
arne inom Hernösands stift (med titel å omslaget
"Svenska lappmarkens herdaminne", 1853). - Anders
Vilhelm G., biblioteksman, språkforskare, f. 7 mars
1880 i Gäfle, filos, doktor i Uppsala 1911, blef
1910 andre och 1911 förste bibliotekarie vid Uppsala
universitetsbibliotek. G. har 1918 tillkallats som
sakkunnig i Ecklesiastikdepartementet för utarbetande
af släktnamnsförteckningar och har i detta sammanhang
tills, med professor A. Noreen utarbetat Svensk
namnbok (1921). Sedan 1919 är G. ordf. i Sveriges
allmänna biblioteksförening, sedan 1920 ordf. i
K. bibliotekets och universitetsbibliotekens
tjänstemannaförening och sedan 1921 vice
ordf. i Svenska bibliotekariesamfundet (se
Bibliotekarieföreningar. Suppl.). G. uppsatte
1913 jämte J. Sahlgren och 0. Lundberg "Namn och
bygd, tidskrift för nordisk ortnamnsforskning"
och kvarstod som medredaktör t. o. m. 1915. Bland
G:s skrifter i öfrigt märkas Studier över de i
fornsvenskan inlånade personnamnen I (1911) och ett
flertal uppsatser i språkvetenskap, biblioteksväsen
och lärdomshistoria, publicerade i tidskrifter,
festskrifter m. m. G. har redigerat "Uppsala
universitetsbiblioteks minnesskrift 1621-1921" (1921)
och utgett (tills, med K. A. Hsegermarck) Olof Bromans
"Glysisvallur" (1911- 21), (tills, med B. Nerman)
"Ynglingatal" 1-4 (1914) och (tills, med A. Noreen)
"1500- och 1600-talets visböcker" 8-12 (1916-23).
F. Hj-t.
*Graphic, The, redigeras sedan 1909 af John Malcolm
Bulloch (f. 1867).
Grapholitha botrana Schiff., Vindrufsveck-laren,
zool., en liten, endast 5 mm. lång och 13 mm. bred
fjäril af vecklarnas grupp, som i Europas vinodlande
länder gjort sig känd som ett svårt skadedjur på
vinstockarna. (Jfr art. Trädgårdens skadeinsekter,
pl. I, fig. 8, som genom omkastning med fig. 12 fått
namnet Con-chylis ambiguella. Fig. 8 fjärila, fig. 8
R larven i naturlig storlek.) Den lilla fjäriln, som
till grundfärgen är olivbrun med hvita tvärband och
streck på f ramvingarna och nästan hvita bakvingar,
flyger i vingårdarna dels på våren i april och maj,
dels i juli och augusti. Första generationens larver
angripa blommorna och de mycket unga drufvorna och
skada dem ofta betydligt genom att spinna dem samman
och gnaga ur dem. Andra och tredje generationernas
larver lefva inuti drufvorna, som de genom sin
verksamhet bringa i ett slags sur jäsning, som gett
larven namnet "surmask" (ty. sauerwurm). En larv
förstör ofta flera frukter efter hvarandra, och då
10 å 12 larver ofta lefva
på en drufklase, blir förlusten stor. - I Amerika
gör en mycket närstående art, Grapholitha viteana
CL, som förut ansetts vara identisk med botrana och
väl sannolikast är en geografisk ras af densamma,
liknande skada å vinodlingarna. I Sverige har den ett
par besläktade arter i plommonveck-laren (Grapholitha
funebrana) och ärtvecklaren (Grapholitha nigricana),
som finnas omnämnda i art. Vecklarfjärilar, sp. 960.
Till sitt lefnadssätt öfverensstämmer Grapholitha
botrana mycket nära med en annan närstående vecklare,
bandade vindrufsvecklaren, Conchylis ambiguella
Hb. (Jfr art. Trädgårdens skadeinsekter, pl. I,
fig. 12, som genom omkastning med fig. 8 kallats
Grapholitha botrana.) Den bandade vindrufsvecklaren,
som är något mindre än Grapholitha botrana,
utmärkes af ett mörkt tvärband på framvingarna. Den
lefver i två generationer på vinstockarna, dels
en vår-generation, som skadar knopparna, dels en
senare generation, som i larvstadiet som surmask
förstör drufvorna. Dess skador, som omnämnas redan
i börjad af 1700-talet, ha vissa år tagit stor
omfattning. 1891 uppskattades förlusterna på grund af
detta skadedjur i Frankrike till 100 mill. frcs, och
1897 beräknades skadorna af denna lilla fjäril enbart
i Moseldistriktet i Tyskland till 30 mill. mark. De
senare åren synes bandade vindrufsvecklaren i
många trakter af Tyskland trängas tillbaka af
Grapholitha botrana, som befinner sig i spridning.
N. A. K.
*Grasjdanin upphörde efter utgifvaren furst
Mestjerskijs död, 1914.
’Grasset, E., dog 23 okt. 1917 i Sceaux.
*Grassi, An ge l a, dog 1883.
Gratheden (Gradeheden). Se Graahe-d e n.
Grati’dia, zool. Se P h asm i d se.
*Gratifikation till bolags eller enskildas tjänstemän
beskattas som inkomst af rörelse eller yrke.
N. H.
Gratulationskort. Se Kort, sp. 1107.
Grau, Olof, topograf, f. 1722 i Västerås, d. 1774
på Lycksta, blef 1741 e. o. kammarskrifvare i
Artillerikontoret och 1745 salpetersjuderiinspek-tör
för Uppland, Gästrikland och Västmanland med Lycksta i
Romfartuna socken som tjänsteboställe. G. författade
Beskrifning öfver Wästman-land (1754; omtryckt
af "Västmanlands läns tidning" 1904) och
Hushåldsanmärkningar under resan igenom Upsala och
Stockholms län år 17&8 (i "Upplands fornminnesföns
tidskr.", bd 8, bil. I, 1919).
Grau, Peter, dansk politiker från Sönderjylland, f. 25
febr. 1866 i Pol på Als, öfvertog 1888 efter studier
vid Askov och en dansk landtbruksskola sin fädernegård
och kom tidigt fram till en inflytelserik ställning
bland sina landsmän i Sönderjylland, hvilka åt honom
anförtrodde en mängd förenings-uppdrag. Han var 1907
och 1912 dansk kandidat vid riksdagsvalen i Slesvi^s
2:a krets. Som valtalare och föredragshållare har
han gjort sig känd för medryckande vältalighet. Vid
schismen 1919 inom nordslesvigska väljarföreningen (se
S l e s-v i g. Suppl.), hvars vice ordf. G. var, blef
G. ledare för "Flensborggruppen" och arbetade där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
