Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fürbringer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1105
Fiirbringer-Furst
1106
Max Furbringer.
orientering under tjocka eller mycket disig
luft. Första mistsignalstationen i Sverige var vid
Nidin-gen, där en mistklocka uppsattes 1766. De högsta
fyrtornen i Sverige näst det på Ölands södra udde äro
betongtornet på Understen, i Ålands haf (39,4 m.),
järntornet på Rönnskär, i Bottenviken (37 m.), och
stentornet på örskär, i Bottenhafvet (32,? m.). Invid
farliga undervattensgrund utläggas ofta fyrskepp
(se d. o.). - Antalet fyrar, inklusive fyrskepp och
lysbojar, var 1923: i Sverige 1,238 st., i Norge
1,597 st., i Danmark med Färöarna och Island 794
st. (1921) och i Finland 403 st. (1920). Af svenska
fyrar tillhörde 494 staten, hvaraf 82 st. fyrplatser
med ständig bevakning och 20 st. fyrskepp. Vid
fyrstaten voro 1923 de ordinarie befattningshafvarna
313 pers., hvaraf 106 fyrmästare, 107 fyrvak-tare och
100 fyrbiträden. F. L-g. *Fiirbringer,
M., lämnade sin professur 1912 och dog 6 mars 1920
i Heidelberg.
Fyresdal, härad och pastorat i sydvästra
delen af Telemark fylke (före 1919
Bratsberg amt), Norge. 1,253,19 kvkm. 1,800
inv. (1920). Skogsbruk och jordbruk.
K. G. G.
Fyrhugg, fabriks- eller handelsmärke. Som exempel
kan tjäna märket i de vid Viskafors tillverkade
galoscherna. Se 0. Mannerfelt, "Skandinaviska
gummi-a.-b. Viskafors. Minnesskrift" (1920).
*Fyrk. Enligt lag 26 maj 1909 har den kommunala
fyrktalssättningen å landet upphört. Väg-fyrkar
åsättas dock fortfarande för vägskattens utgörande.
G. T.
*Fyrling, bot., är svenskt namn äfven på Paris
quadrifolia.
*Fyr- och båkafgift. För inrikes sjöfarten upphörde
afgiften fr. o. m. 1870 (enligt k. kung. 28
sept. 1869). F. n. (1923) utgår den för utrikes
sjöfart med 25 öre per ton och resa af hvarje fartyg
öfver 40 ton med rätt till afgiftsbefrielse under
kalenderåret, sedan afgiften under året erlagts
för ångfartyg 8 och för segelfartyg 4 gånger. Genom
k. kung. 10 febr. 1911 är förklaradt, att lastpråm
samt hvarje fartyg, som för sitt framdrif-vande
är försedt med maskineri, skall med afseende på
afgiften betraktas som ångfartyg. Vidare äro för
tiden l juli 1922-30 juni 1924 genom k. förordn. 19
maj 1922 en del lättnader i skyldigheten att
erlägga afgifter provisoriskt medgifven. Sålunda
är beviljad nedsättning i afgiften för den del af
fartygets dräktighet, som of verstiger 1,500 ton,
till endast 10 öre per ton samt befrielse från
erläggande af afgiften under vissa förutsättningar
vid resor från ort bortom en linje Islands västkust -
Kap Fi-nisterre och vid s. k. afstickarresor under
inkommande eller utgående resa med sådan ort såsom
af gångs-, resp. bestämmelsehamn. Uppbörden af fyr-
och båkafgifter sker genom tullverket, som
därför årsvis tillgodoräknar sig 2 proc. däraf.
Den årliga uppbörden i mill. kr. uppgick i runda tal
År 1825 till 0,08 År 1915 till 2,71 Ar 1919
till 2,o<
> 1850 » 0,15 > 1916 » 2,59 > 1920
> 3,os
» 1875 > 0,83 > 1917 » 1,94 » 1921
> l,,,
i 1900 > 1,77 » 1918 » 1,89 » 1922
» 2,3o
Fördelad på svenska och främmande samt lastförande
och barlastade fartyg, ställde sig årsupp-börden,
uttryckt i mill. kr., sålunda:
Svenska fartyg
Främmande fartyg
lastf.
barl.
summa
lastf.
barl.
sum]
0,74
0,40
1 14
0,80
0,68
1,5
0,36
0,15
0,?51
0,79
0,64
1,4
0,55
0,32
0,87
0,62
0,55
1,1
0,68
0,39
1,07
1,02
0,94
1,9
0,39
0,33
0,72
0,63
0,64
1,2
T. J-
1915 1917 1919 1920
1921 U,39 U,33 U,72 U,63
U,64 1,27
T. ;
Fyrspann. Se S p an nk or ni n g fig. 2.
* Furst, K. M., tog 1919 afsked från professuren. Utom
den i hufvudarbetet omnämnda "An-thropologia
suecica" må bland hans arbeten nämnas Zur
kraniologie der schwedischen steinzeit (1912),
som bringar mycket nytt material utöfver Retzius’
"Gräma suecica antiqua", Crania groenlandica (tills,
med F. K. Hansson, 1915), Trepane-rade svenska kranier
jr ån äldre tid (i "Lunds univ:s årsskr.", 1913),
Några nyfunna trepane-rade svenska fornkra-nier (i
"Fornvännen" 1917), Neolithische schädel von der
insel Ösel (i "Baltische studien zur archäologie
und geschichte", 1914), När de döda vittna (1920),
en sammanfattning af hans viktigare undersökningar
och resultat, och Magnus Ladulås och Karl Knutssons
gravar i Riddarholmskyrkan (1921). Som inspektor
för Sydsvenska gymnastik-institutet och led. af den
stora gymnastikkommittén har F. inlagt förtjänster
om svenska gymnastikens höjande och spridning. Han
är led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1908) och
Vet. akad. (s. å.) samt med. hedersdoktor vid
Kristiania universitet (1911).
2. Torvald F., den föregåendes kusin, ämbetsman,
socialpolitiker, f. 13 aug. 1866 i Karlskrona,
student 1886, utexaminerades 1889 från Tekniska
högskolans fackskola för maskinbyggnadskonst och
mekanisk teknologi, praktiserade under 1890-talet som
ingenjör och verkstadschef samt förordnades 1901 som
yrkesinspektör i Stockholm. Som vår främste expert
på arbetarskyddets och socialhygienens områden
har F. företagit många utländska studieresor,
merendels som svenska statens representant vid
officiella kongresser, samt deltagit i anordnandet af
internationella utställningar äfvensom idkat flitig
författarverksamhet. Han medverkade 1905 vid bildandet
af den svenska Föreningen för arbetarskydd och är
alltjämt föreningens sekreterare. Vid Socialstyrelsens
tillkomst, 1912, blef F. chef för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
