Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bratislava ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ententevänliga konservativa grupper samt ledde från
Jassy regeringen till febr. 1918, då han afgick
för att underlätta ett af förhållandena nödvändig-
gjordt fredsslut med centralmakterna. B. blef ånyo
ministerpresident dec. 1918, var Rumäniens förste
delegerade på fredskonferensen i Paris 1919, men
afgick i sept. s. å. Sedan jan. 1922 är han ånyo
ministerpresident och var Rumäniens förste delege-
rade vid Genuakonferensen april-maj s. å.
V. S-g.
Bratislava, tjechiska namnet på Pressburg
(se d. o.). Staden tillhör nu Tjecho-Slovakien.
*Bratland, J., dog 11 juni 1906
Bratlie [-11], Jens Kristian Meinich, norsk
politiker, f. 17 jan. 1856 i Nordre Land, blef officer
1877 och aflade juridisk ämbetsexamen 1885. Han
blef 1889 expeditionschef i Försvarsdepartementet,
1898 generalkrigskommissarie och 1906 konstitue-
rad generaladvokat. B., som tillhörde det konserva-
tiv-liberala samlingspartiet, var representant i stor-
tinget för Kristiania 1900-12 och 1916-18 och
sitt partis ledare. Som ordf. i militärkommittén
fick han stort inflytande på härordningen af 1909.
1906-09 var han odelstingspresident. 1912 ut-
nämndes han till statsminister och chef för För-
svarsdepartementet, men måste 30 jan. 1913 vika
från platsen för en vänsterregering under G.
Knudsen, då valen gingo honom emot. Efter 1918
har B. dragit sig h. o. h. från politiken och det
offentliga lifvet.
M. H.
*Bratsberg amt bär enl. lag 14 aug. 1918 sedan
1919 namnet Telemark fylke.
*Bratslav tillhör nu republiken Ukraina.
Bratt, gammal värmländsk adlig släkt, som
härstammar från den 1456 adlade Nils Bratt,
introducerades 1625 på Riddarhuset med Nils
Jönsson B. och har i senare tid skrifvit sig
B. af Höglunda (herrgård i Nors socken,
Värmlands län). – En kusin på manslinjen till Nils
Jönsson B. var med stor sannolikhet Anders
Andersson Bånge, hvilkens son Anders
Andersson Bånge (d. 1677), egare af Brattfors bruk,
åter upptog namnet Bratt och är stamfader för
den stora ofrälse släkten B., nu delad i 3 svenska
grenar och 1 norsk gren. Släktens ansökan att bli
upptagen på originalstamtaflorna för adliga ätten
B. afslogs af 1896 års adelsmöte.
1. Lars Hjalmar Kristian B., tillhörande
1:a grenen, ättling i 6:e led af Anders
Andersson Bånge, boktryckare, tidningsman, f. 25
sept. 1861 i Göteborg, var 1896–1908
verkställande direktör för Bonniers tryckeriaktiebolag i
Göteborg, uppsatte 1899 den illustrerade veckotid-
ningen "Hvar 8 dag" (se d. o.), hvars redaktör
och utgifvare han varit alltsedan dess början och
som han ledt med skicklighet och stor framgång.
2. Gillis Valdemar B., den föregåendes
kusin, sånglärare, läkare, f. 16 jan. 1870 i
Göteborg, blef student i Uppsala 1889, med. licentiat i
Stockholm 1900 och praktiserande läkare (för hals-
och nässjukdomar) där 1902. Han har sedan 1900
utöfvat vidsträckt verksamhet som lärare i
fysiologisk tonbildning vid sång och tal, och icke minst
våra operaartister ha sökt hans handledning. B.
har tagit initiativet till och är sedan dess bildande
ordf. i Konstnärsringen (se d. o. Suppl.). B. har
författat Talröstens fysiologi ur pedagogisk
synpunkt (1908; 2:a omarb. uppl. 1916).
3. John Kristian B., ättling i 6:e led
inom 3:e grenen till ofvannämnde Anders
Andersson (Bånge) Bratt, militär, riksdagsman, f. 14
maj 1838 i Göteborg, d. 30 okt. 1915 i Stockholm,
blef underlöjtnant vid Göta artillerireg. 1858,
öfverstelöjtnant i armén och fälttygmästare 1892,
öfverste i armén, öfverstelöjtnant vid och t. f. chef
för det under uppsättning varande Andra Svea
artillerireg. 1893 samt reg:ts chef 1894. Han
erhöll afsked ur aktiv tjänst 1901. B. var
inspektör för kanontillverkningen (1873–92) samt led.
af ett flertal kommittéer och kommissioner,
behandlande artilleritekniska och bestyckningsfrågor.
1873–92 var han lärare i artilleripjäsers tillverkning
och besiktning vid Krigshögskolan (efter 1878
Artilleri- och ingenjörhögskolan). 1888–93
representerade han Göteborg i Andra kammaren och
verkade kraftigt – särskildt som led. af
försvarsutskottet vid 1892 års urtima riksdag – för
försvarets stärkande. Utom årsberättelser,
minnesteckningar och uppsatser i Krigsvet. akad:s handlingar
och tidskrift, "Artilleritidskrift" och
"Meddelanden af Föreningen för Stockholms fasta försvar"
utgaf han Fälttåget i Donaudalen 1805 (1880) samt
Grunddragen af jernets metallurgi jemte
beskrifning på hufvudgången af kanoners och projektilers
tillverkning och besiktning (1881). Han var led.
af Krigsvet. akad. (1881) samt akad:s sekreterare
från 1907 till sin död.
4. Ivan B., den föregåendes brorson, läkare,
nykterhetspolitiker, f. 24 sept. 1879 i Jönköping,
ådagalade stort intresse
för samhällsreformer redan som skolyngling
och var som sådan den drifvande kraften vid
anordnandet af sin födelsestads första
skollofskoloni. Han blef student 1896, aflade i
Uppsala med. kandidatexamen 1899 och
vid Karolinska institutet med. licentiatexamen 1903.
Redan under studentåren, då han nedlade betydande
arbete i föreningen Verdandi (se d. o.), bl. a. som
redaktör för dess småskrifter, var han verksam
föreläsare i folkupplysningens tjänst och fortsatte
därmed, äfven sedan han slagit sig ned i Stockholm som
praktiserande läkare (1906–13). Som led. af
Stockholms stadsfullmäktige (1908–19) framställde han
förslag bl. a. om anordnande af ett apotek för
beredning och distribuering af läkemedel och
förbandsartiklar för kommunens räkning, omorganisation af
stadens sinnessjukvård och fattigvård m. m. Han var
också led. af kommittén för Stockholms stads
allmänna försörjningsinrättnings omorganisation till
kommunalt sjukhus (1909–13) samt innehade flera
andra kommunala förtroendeuppdrag såsom bl. a.
ledamotskap af fattigvårdsnämnden (1910–15), af
kommittén för utskänkningsärenden (1913–18) och
af biografkommittén (1917–21). Nämnas må hans
insats för bespisning af barn från medellösa
arbetarfamiljer under nödvintern efter 1909 års storstrejk,
ur hvilket uppslag sedan utvecklades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
