Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Versailles’ slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
l. Palais de Versailles, beläget i
västra delen af staden Versailles, är i storlek,
arkitektur och historisk roll ett af de mest
betydande i världen. Det bildar en långsträckt
byggnadskomplex från n. ö. till s. v. med ett
åt n. v. från hufvudfasaden framspringande,
åt Place d’armes på motsatta sidan i s. ö. öppet,
rektangulärt midtparti samt två därmed i n. ö. och
s. v. sammanbyggda rektangulära flyglar. Framför
sydöstra hufvudfasaden (fig. 1) ligger en 126 m. bred
och 150 m. lång borggård (cour d’honneur), genom ett
järngaller skild från Place d’armes (se Versailles)
och prydd vid entrén med allegoriska framställningar
af Frankriges segrar öfver Österrike och Spanien, i
midten med en ryttarstaty af Ludvig XIV (af Cartelier
och Petitot 1832) samt f. ö. 16 statyer i mer än
kroppsstorlek af statsmän och marskalker af Frankrike
(resta under Ludvig Filips tid). Borggården flankeras
af två stora fristående flygelbyggnader, fordom säten
för regeringsdepartement, och dess inre, smalare del
(cour royale) begränsas af från slottets midtparti
framskjutna tvärbyggnader. Slottets nordöstra flygel
innesluter på hvar sin ända en kyrka (la chapelle,
en ståtlig byggnad af Mansard och R. de Cotte,
1699—1710; fig. 2), och en opera, af Gabriel, byggd
1753—70. Den åt en vidsträckt park vettande sydvästra
fasaden är 580 m. lång, dess framskjutande midtparti
84 m. och dess flygelfasader 20 m. höga. Hållen i
italiensk palatsstil, med pilastrar och kolonner
mellan stora rundbågefönster, har den öfverst en
balustradprydd attika, som döljer taket, samt
begränsades i midtpartiet urspr. af en på en
arkadräcka hvilande terrass, som numera ändrats
till spegelsal (se nedan), och erbjuder med sina
375 fönster, sina kolonner och statyer en öppen,
glädtig och praktfull anblick af helt annan karaktär
än byggnaderna åt borggårdssidan i n. ö. Alla fasader
äro rikt prydda med kolonner, statyer m. m. Slottets
inre har under tidernas lopp nästan fullständigt
förändrats och upptas nu till största delen af
konstsamlingar (musée national de Versailles), men
åtskilliga salar ha undergått endast ringa förändring
och vittna om den ursprungliga prakten. Bland dem
märkas "les grands appartements du roi", 6 rum i
midtpartiets andra flygelvåning, med takmålningar
af Houasse, Blanchard, Audran, de Champaigne och
de Lafosse. I dess midt ligger den 72 m. långa,
10 m. breda och 13 m. höga spegelsalen (galerie
des glaces, fig. 3), rikt smyckad af Lebrun, med
utsikt öfver trädgården från nordvästra långsidan
och den motsatta prydd med i 17 arkader infattade
venezianska speglar, slottets praktfullaste rum, samt,
åt gårdssidan, den efter sitt ovala fönster benämnda
"salle de l’œil-de-bœuf", där Ludvig XVI:s lifvakt
natten till 6 okt. 1789 mördades af inträngande
pöbel, m. fl. historiska gemak. Midtpartiets västra
öfvervåning innesluter "les grands appartements de
la reine", däribland "drottningens sängkammare", med
porträtt af Maria Antoinetta (af m:me Vigée-Lebrun),
Maria Leszczyńska m. fl., salong och förmak. Ludvig
XIV:s paradsalar, med tung, färgstark dekorering och
utstyrsel, spegelsalen samt de angränsande "krigs"-
och "freds"-salarna (salon de la guerre och salon de
la paix), salle de
l’œil-de-bœuf m. fl. rum ge utsökta prof på
smakväxlingen från Ludvig XIV-stilens kalla prakt
(fig. 6) genom rokokons lekfulla elegans (fig. 7)
till Ludvig XVI-stilens förfinade, måttfulla behag och
linjerenhet. Bland öfriga salar märkas den utmed södra
öfre flygelvåningens nästan hela långsida löpande 120
m. långa, 13 m. breda galerie des batailles (fig. 5),
som prydes med 34 stora målningar af franska segrar
från Klodvig t. o. m. Napoleon I, bl. a. Delacroix’
"Striden vid Taillebourg" 1242, H. Vernets "Striden
vid Bouvines" 1214, "Slaget vid Jena" 1806, "vid
Friedland" 1807 och "vid Wagram" 1809, salles des
croisades, med målningar skildrande korstågstiden;
samt de salar, som egnats åt Krimkriget, fälttågen i
Afrika och i Italien m. m. Förutom bataljtaflorna och
öfriga officiella framställningar omfattar slottet
ett storartadt skulptur- och porträttgalleri af både
historiskt och konstnärligt intresse. Samlingarna ha
under de sist förflutna årtiondena blifvit ytterligare
ökade och dessutom systematiskt ordnade efter
olika tider, porträtten från 1600- och 1700-talen
mestadels placerade i de gamla rummen. Utanför västra
slottsfasaden, som flankeras af en bred terrass,
ligger en för sin skönhet berömd park, anlagd
under Ludvig XIII och 1667—88 fullbordad under
Ludvig XIV af E. A. Lenôtre (se d. o. och plansch
II till art. Trädgårdskonst) och vid hvars prydande
"alla franska bildhuggare" voro sysselsatta. Dess
midtparti utgöres af två af vattenbassänger begränsade
parterrer, hvilkas midt bildar utgångspunkt för
en vacker, mot slottsfasaden vinkelrät allé, 40
m. bred och 335 m. lång, strålformigt skuren af
en mängd sidoalléer, hvilka liksom hufvudallén
prydas af en mängd statyer i brons och marmor. I
sin midt innesluter allén en storartad konstgjord
kanal (Grand canal), med 2 sidokanaler, och stora,
beträffande såväl anläggning och utsmyckning som
verksamhet af däri befintliga vattenkonster (les
eaux de Versailles), dyrbara bassänger (bassin
de Latone och b. d’Apollon, midt framför slottet,
b. de Neptune — fig. 4 —, framför nordöstra, b. de la
reine och b. du miroir, framför sydvästra flygeln,
m. fl.). S. om slottsterrassen och förbundet därmed
genom två stora marmortrappor ligger ett af Mansard
1684—86 byggdt storartadt växthus (l’orangerie) och
s. om detta en stor damm (pièce d’eau des suisses;
682 m. lång och 234 m. bred) gräfd 1679—83 af Ludvig
XIV:s schweizargarde. — Slottet uppläts 1833—37 af
Ludvig Filip till nationalmuseum för "toutes les
gloires de la France" och bildar i sig själft oafsedt
samlingarna ett storartadt konstmuseum. — Platsen
för det nuv. slottet tillhörde på 1500-talets slut
familjen de Gondi, men förvärfvades 1624—32 af Ludvig
XIII. Det af honom där uppförda jaktslottet, en liten
tvåvåningsbyggnad med framskjutande flyglar, förenade
genom en arkadhall, och med paviljonger i komplexens
fyra hörn, omslöts af en vattengraf, öfver hvilken
ledde en bro med vindbrygga. Kring detta som kärna
började Ludvig XIV 1661 uppföra det nuv. slottet genom
att framför den ursprungliga byggnaden lägga en stor,
af två nya fristående flyglar inhägnad gårdsplan. I
sitt yttre rättade sig de nya byggnaderna efter de
äldre och uppfördes af tegel med pilastrar och andra
prydnader af sandsten, samt med höga stupande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
