Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venezuela, Venezuelas förenta stater (Estados unidos de V.) - Klimat - Befolkning - Materiell kultur - Kommunikationer - Metersystemet - Budget - Ordnar, nationalfärger, flagga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fåtaliga observationerna är det dock blott i
sina största grunddrag kändt. I kusttrakterna
är hettan tropisk och temperaturvariationerna
ringa. Sålunda når årstemperaturen i hamnstäderna
Puerto Cabello och La Guaira upp till resp. 27°
och 27,1° C. Den årliga variationen å nämnda
orter är endast resp. 1,7° och 2,5°. I högländerna
aftar temperaturen efter bekanta regler, så att
man erhåller de tre klimatregionerna, den varma
(tierra caliente), tempererade (t. templada) och
kalla (t. fria). I dessa högre regioner närmar sig
tillståndet "evig vår": så har t. ex. Colonia Tovar
n. om La Victoria en årstemperatur af 14,4° och en
årsvariation af endast 2,4°. Nederbördsförhållandena
äro till följd af de fåtaliga observationerna mycket
litet kända. På det hela taget kan dock sägas,
att regnmängden är mindre, än man i allmänhet
föreställer sig. Carácas (10° n. br.!), den enda
regelbundna observationsplatsen, ger oss en årlig
siffra af 811 mm., och på llanos äro naturligtvis
nederbördsmängderna vida mindre. Regnrika äro
däremot de för nordöstpassaden utsatta kusttrakterna
(Trinidad har 1,698 mm.), t. ex. Paria-halfön
och hela låglandsbrämet kring Maracaibosjön. Där
växer regnskogen tät, där marken icke är upptagen af
plantageodlingar. I ö. skiljer man mellan en regntid
maj—nov. och en torrtid dec.—april. Denna skarpa
skillnad mellan två årstider blir mindre utpräglad
i v., där regntiden blir uppdelad i två genom en
visserligen svagt utpräglad torka vid midsommartid.
Befolkningen. Folkmängden uppgick enligt senaste
officiella census 1891 till 2,323,527 pers. Enligt
beräkningar från 1917 uppskattades den till 2,844,618
pers., men siffrans riktighet har betviflats
och anses vara för hög. Af landets ursprungliga
bebyggare, indianerna, finnas endast obetydliga
rester kvar, dels i det inre af Guyana, dels i
kordillerans högre liggande dalar samt stänkvis äfven
i västra llanos. Den hvita europeiska befolkningen
är äfvenledes ringa och torde uppgå till endast 1
proc. af hela folkmängden. Härtill komma med omkr. 10
proc. kreolerna, d. v. s. i landet födda hvita af
europeisk härkomst. Hufvudmassan, enligt approximativ
beräkning 70 proc., utgöres af blandras, framför allt
mulatter. Återstoden är oblandade negrer, bosatta
i tierra caliente. Spanska språket och katolska
läran äro förhärskande, men andra bekännelser (deras
anhängare äro högst få) äro tolererade. I spetsen
för den romerska kyrkan står ärkebiskopen af Carácas,
under hvilken lyda 5 biskopar. Folkskolundervisningen
är enligt lag kostnadsfri och obligatorisk. En
vidlyftig apparat är igångsatt för den högre
undervisningen, men fakta gå ej riktigt väl samman
med skenet. Eljest finnas 2 universitet, ett i Carácas
(stängdt sedan okt. 1912), ett i Mérida, 1 polyteknisk
skola, flera högre specialskolor o. s. v.
Materiell kultur. V:s produktion är till öfvervägande
del grundad på odlingen af tropiska plantageväxter,
i främsta rummet kaffe och kakao. Den äldsta
traditionen för sig har kakaon, som redan under den
spanska tiden hade en omfattande odling. Kaffet kom
först på 1860-talet att mera framgångsrikt täfla
på världsmarknaden. 1912—13 utgjorde denna vara 60
proc. af landets hela
totalexport och hade ett exportvärde af 46,29
mill. bolivar (1916—17); kakaon kom därnäst med
12 proc. (23,07 mill. bolivar s. å.). Det bör dock
sägas, att kaffet i mängd och värde visat ansenliga
fluktuationer under de senare åren, medan kakaon
haft stabilare tendenser. Öfriga plantageprodukter
äro af underordnad betydelse; dock böra nämnas
tobak, sockerrör, bananer, bomull och indigo. Af
skogens alster är kautschuk viktigast; den utvinnes
hufvudsakligen i Guyanas urskogsbälte och bidrog
1912—13 med 7 proc. till totalexporten (4,05
mill. peso 1916—17). Boskapsskötseln lämnar från
llanos’ gräsbeten kreatur och hudar, tills. omkr. 10
proc. af den årliga exporten; 1916—17 utgjorde
exporten af saltadt och fruset kött 3,315 ton. Värdet
af produktionen från bergshandteringen är osäkert
och fluktuerande. Guld spelade länge hufvudrollen
och kom på midten af 1880-talet näst efter kaffe i
exportvärde; sedan dess har emellertid utvinningen
(i Guyana) gått starkt tillbaka. De viktigaste
mineralprodukterna 1918 voro: guld (till värde af
1,76 mill. kr.), koppar (3,19 mill. kr.), petroleum
(0,79 mill. kr.), asfalt (2,10 mill. kr.) och stenkol
(0,99 mill. kr.). Af öfriga näringsgrenar lämna jakt
(hägerfjädrar), fiske och en ringa utvecklad industri
(fruset kött) omkr. 10 proc. till totalexporten. Redan
före Världskriget var V:s handelsutbyte förnämligast
riktadt mot Förenta staterna; närmast i ordningen
kommo, ehuru på stort afstånd, Storbritannien,
Frankrike och Italien. Detta förhållande har
senare framträdt än tydligare, först på långt
afstånd komma som intresserade makter England,
Spanien och Frankrike. 1916—17 hade importen ett
värde af 169,35 mill. kr. och exporten af 165,70
mill. kr. De förnämsta hamnarna äro La Guaira, Puerto
Cabello, Maracaibo och Ciudad Bolivar (vid Orinoco,
på hvilken flodfarten sedan 1886 varit öppen för alla
nationer). Handelsflottan räknade 1917 11 ångare om
5,298 ton och 15 segelfartyg om 2,432 ton. V:s hamnar
anlöptes 1916—17 af 950 fartyg om 1,78 mill. ton.
Kommunikationer. Vägarna ha under senare år något
förbättrats; äfven järnvägsnätet har i ringa mån
utvecklats, så att 1 jan. 1920 12 järnvägslinjer om
sammanlagdt 941 km. voro i gång. Telegraflinjerna hade
1918 en längd af 9,356 km., telefonlinjerna 1914 af
20,134 km.; antalet postanstalter 1917 var 309.
Metersystemet infördes officiellt 1912. Myntenhet
är bolivar = 100 centésimos = 1 franc; enligt lagen
af 15 juni 1918 skola präglas mynt af guld (100,
20 och 10 bol.), silfver (5, 2 och 1 bol. samt 50
och 25 cent.) och nickel (12 1/2 och 5 cent.).
Budget. 1 juli 1918—30 juni 1919 voro inkomsterna 44,7
mill. bolivares (hvaraf tullar 10,7 mill., skatter på
tobak, salt och sprit resp. 8,93, 5,5 och 4 mill.) och
utgifter 44,7 mill. (hvaraf på finans-, inrikes- och
krigsministerierna resp. 14,2, 9,66 och 9 mill.). —
Statsskulden 31 dec. 1918 var 145,528 mill. bolivares,
hvaraf inländsk konsoliderad à 3 proc. 46,6 mill.,
utländsk 96,46 mill.
Om V:s orden se Ordnar, sp. 840. — Nationalfärger
äro gult, blått och rödt. — Örlogsflaggan finnes afbildad å pl. till art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
