Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Veiger, Herman - Weigert, Karl - Weightnotes - Weigl, Joseph - Veigo - Wei-hai-wei (uei-hai-uei) - Weihe, Friedrich Christopher von - Weihenstephan - Wei-ho - Weikert, Johann Wolfgang - Weil, Gustav - Weil, Henri - Weiland, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Dialogus" om den papistiska mässan (1533), men
däremot utgaf han den första danska Regnebog for
skrivere, fogeder og köbmænd (1552; öfv. från tyska).
E. Ebg.
Weigert [va’j-], Karl, tysk anatom, f. 1845 i
Münsterberg, d. 1904, blef 1879 e. o. professor
i Leipzig och 1884 direktor för Senckenbergska
stiftelsens patologisk-anatomiska institut i Frankfurt
a. M. Han inlade högst betydande förtjänster om de
moderna färgningsmetoderna inom histologien. Särskildt
hans metod att färga nervtrådarnas, i synnerhet de
centralas, men äfven de periferas, märgskidor har
utöfvat oerhördt inflytande på den moderna kännedomen
om nervsystemets finare byggnad under både normala
och sjukliga tillstånd. Hans Gesammelte abhandlungen
utgåfvos i 2 bd 1906.
E. Hgn.
Weightnotes [ωe͡i’tnå͡u’ts], hand. Se Warrant.
Weigl [vajgl], Joseph, österrikisk tonsättare,
f. 1766 i Eisenstadt (Ungern), d. 1846 i Wien,
studerade för Albrechtsberger och Salieri och blef
efter den senares död 1825 andre hofkapellmästare
i Wien. Han komponerade från denna tid endast
kyrkomusik (oratorier, kantater, mässor, gradualer,
offertorier), men dessförinnan 13 baletter
samt öfver 30 operor, af hvilka dock endast Die
schweizerfamilie (1809; "Den schweitziska familjen",
1815) öfverlefde honom och kom utom Tysklands gränser.
A. L.*
Veigo, älf i Hardanger. Se Norge, sp. 1386.
Wei-hai-wei (Uei-hai-uei), krigshamn i
kinesiska prov. Schan-tung, på halfön Schan-tungs
norra kust, 70 km. ö. om traktathamnen Tschi-fu,
vid en djup, mot n. af två öar skyddad vik, som
erbjuder en rymlig och djup ankarplats. Väster om
hamnen ligger den lilla staden W., med omkr. 4,000
inv. Till hamnens skydd ha på de åt landsidan
omgifvande höjderna flera fästen uppförts under
ledning af preussiska militärer och bestyckats med
kruppska kanoner. På öarna Liu-kung-tao och Itao,
som begränsa hamnen mot n. och ö., finnas tre fästen
armerade med Armstrongkanoner. I W., som jämte det på
andra sidan Tsche-li-sundet liggande Liu-schun-kan
(sedermera Port Arthur, se d. o.) skulle skydda
Pei-ho-flodens mynning, hade Kina, utom en i början på
1880-talet inrättad marinartilleriskola, äfven stora
verkstäder för maskinreparationer. Återstoden af den
vid Jaluflodens mynning 17 sept. 1894 slagna kinesiska
nordeskadern tog sin tillflykt till W., som måste
kapitulera 13 febr. 1895. Enligt freden i Shimonoseki
s. å. skulle Japan hålla W. besatt som säkerhet
för utbetalningen af Kinas krigsskadeersättning,
men det måste i maj 1898 utrymma det åt England,
till hvilket W. öfverlämnats enligt fördrag i april
s. å., och sedermera ha ytterligare befästningar af
engelsmännen anlagts såväl på de s. k. Macdonald
hills på södra stranden som på Liu-Kung-tau,
hvarifrån hela hamnområdet från Pei-Schan-Point i
n. v. och öfver ö. till fastlandet i s. kan bestrykas.
L. W:son M.
Weihe, Friedrich Christopher von, dagboksförfattare,
f. i Lüneburg, d. 11 april 1713 i Solvytjegodks vid
Vytjegda i ryska guv. Vologda, var löjtnant vid
A. L. Lewenhaupts tremänningsregemente och blef
fången vid Perevolotjna 1709. Han efterlämnade en
värdefull, på tyska förd dagbok öfver Lewenhaupts
fälttåg 1708 m. m. Den
förvaras i original i Uppsala univ:s bibliotek och
har med titeln "Löjtnanten F. Chr. von W:s dagbok
1708–1712" utgetts af E. Carlson i "Historiska
handlingar", d. 19 (1902).
Weihenstephan [va’j-], kloster. Se Freising.
Wei-ho, floder. Se Hvai-ho och Hvei-ho.
Weikert [va’j-], Johann Wolfgang, tysk folkskald,
f. 1778 i Nürnberg, d. 1856, var först skräddare,
därefter lampfabrikör. Han utmärkte sig näst
Grübel i dikter på Nürnbergsmålet. W:s Gedichte im
nürnberger dialekt utgåfvos i 7 bd 1814–38 och i
urval 1857. Se Priem, "K. G. und seine nachfolger"
(7:e uppl. 1907).
(R–n B.)
Weil [vajl], Gustav, tysk orientalist och historiker,
f. 1808 i Baden af judiska föräldrar, d. 1889 i
Freiburg im Breisgau, började redan vid 12 års ålder
studiet af hebreiska och talmud för att utbilda sig
till rabbin, men egnade sig sedan 1828 åt orientaliska
och historiska studier i Heidelberg och Paris och
blef, efter femårig vistelse i Konstantinopel, Alger
och Kairo, 1838 bibliotekarie, 1845 e. o. professor
och 1861 ord. professor i orientaliska språk i
Heidelberg. Utom en mängd afh. i "Journal asiatique",
"Heidelberger jahrbücher" och Sybels "Historische
zeitschrift" utgaf han flera större arbeten, bland
hvilka märkas Samachscharis goldne halsbänder
übersetzt (1836, kritik af Hammer-Purgstall), Die
poetische literatur der araber (1837), Tausend und
eine nacht (öfv., 4 bd, 1837–41; 4:e uppl. 1871–72,
ofta omtryckt), Mohammed der prophet (1843),
Historisch-kritische einleitung in den Koran
(1844; 2:a uppl. 1878), Geschichte der chalifen
(3 bd, 1846–51, hvartill som 4:e och 5:e bd sluter
sig Geschichte des Abbasiden-chalifats, 1860–62),
Ibn Hischam, Das leben Mohammeds nach Mohammed Ibn
Ishak bearbeitet (öfv. från arab., 2 bd, 1864) samt
Geschichte der islamitischen völker von Mohammed bis
zur zeit des sultans Selim (1866).
H. A.*
Weil [väj], Henri, fransk filolog af tysk härkomst,
f. 1818 i Frankfurt a. M., d. 1909 i Paris, studerade
vid tyska universitet och i Paris, hvarest han erhöll
filosofisk doktorsgrad 1845. Han lät 1848 naturalisera
sig och blef professor i antika litteraturen vid
Faculté des lettres i Besançon. 1876 kallades han
till lärare i grekiska vid École normale supérieure
i Paris och biträdande studierektor vid École
pratique des hautes études. Han blef 1882 led. af
Institutet. W. utgaf bl. a. De l’ordre des mots
dans les langues anciennes, comparées aux langues
modernes (1844; 3:e uppl. 1879), Théorie générale
de l’accentuation latine (1855) samt editioner af
Aischylos (med latinsk kommentar; 2 bd, 1858–67;
ny bearb. 1884), sju tragedier af Euripides med
fransk kommentar (1868–71; 2:a uppl. 1879) och tal
af Demosthenes ("Harangues", 1873; 2:a uppl. 1881;
"Plaidoyers politiques", 1877–86).
Weiland [-lant], Petrus, holländsk språkforskare,
f. 1754 i Amsterdam, d. 1841 i Rotterdam, predikant
i den remonstrantiska församlingen i Woerden (1781),
Utrecht (1783) och Rotterdam (1785). W. utgaf en serie
grammatiska och lexikaliska verk öfver sitt modersmål,
af hvilka de mest bekanta äro Nederduitsch taalkundig
woordenboek (1799–1811) och Nederduitsche spraakkunst
(utg. på uppdrag af regeringen, 1805). Af konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
