Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 987-988 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vedettbåt - Vedevåg - Vedevågsån - Vedfamn - Vedflugor - Vedfärgämnen - Vedgas - Wedgwood, Josiah

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dess vedettbåtar utgöres af utrangerade torpedbåtar;
vid mobilisering tillkommer ett stort antal till
vedettbåtar apterade, bevärade, privata bogserbåtar.
C. K. S.

Vedevåg, bruksegendom i Lindesbergs
landsförsamling, omfattar järnmanufakturverk,
mek. verkstad, skaftfabrik, tegelbruk, såg
samt färg- och fernissfabrik jämte 26/32 mtl
jordbruksfastighet. Tax.-värdet 894,900 kr. (1918),
hvaraf 299,900 kr. för jordbruk. Manbyggnaden,
nu brukskontor, vid Vedevågsån, omkr. 600 m. från
dess utlopp i den lilla Vedevågssjön (45 m. ö. h.),
som får sitt vatten från Rossvalen samt Linde- och
Björkasjöarna i n. och afbördar det genom Väringen
(32 m. ö. h.) i s. till Arbogaån och Mälaren,
uppfördes 1795 och påbyggdes 1900—01. Ny manbyggnad
uppfördes 1909, tillbyggdes 1914 och är belägen
vid Vedevågssjöns östra strand mellan Vedevågsåns
bägge utflöden där. Vid bruket, ett af de största i
Sverige inom sin bransch, tillverkas hufvudsakligen
jordbruksredskap, spiralborrar, borrchuckar,
remskifvor af stålplåt, färger, fernissor,
lacker och glasyrer m. m. samt tak- och murtegel
äfvensom tegelrör till omkr. 3 mill. kr. årligt
tillv.-värde. Hytta och smedja vid V. omnämnas
1539 och egdes 1627—31 af L. De Geer, tillhörde
sedan kronan och i slutet af 1600- samt början af
1700-talen Hans Preuss-Ehrenpreuss (f. 1636, d. 1711)
och hans son Hans d. y. (f. 1664, d. 1740). V. har
sedan egts af landshöfding K. Broman (d. 1784) samt
släkterna Hallencreutz, Schön, Adelborg och Sparre,
Keiller, med firma V:s bruks nya a.-b. (1894—1913),
samt tillhör f. n. det 1913 med ett aktiekapital
af 1,765,000 kr. bildade Wedevåg-Koppom a.-b.
E. A—t.

Vedevågsån. Se Vedevåg.

Vedfamn. Se Famn 2 och Vedmått.

Vedflugor, Xylophagidæ, zool., en till afd.
Brachycera orthorapha hörande familj, omfattande
släktena Xylophagus och Xylomyia, hvilkas larver
lefva under barken af träd, där de förtära andra
insektlarver. Larven af Xylophagus ater är mycket
vanlig i våra barrskogar, där den gör nytta genom
att förtära barkborrelarver. Jfr Vedborrar.
I. T—dh.

Vedfärgämnen, bot., färgämnen, som äro
lokaliserade till olika växters kärnved, hvars
cellväggar äro impregnerade däraf. Sådana
färgämnen äro t. ex. hematoxylin, santalin,
brasilin och morin. Dylik ved har ofta
användning som färgträ (se d. o.).
G. L—m.

Vedgas. Se Trägas.


Wedgwood [ωed’ʃωud], Josiah, engelsk keramiker, f. 1730
i Burslem i grefsk. Stafford, d. 3 jan. 1795. Stafford
var bekant för sin krukindustri, och W:s familj hade
i flera släktled idkat krukmakeri. Hans formsinne var
tidigt utbildadt, och redan 1759 stod han i spetsen
för en egen liten fabrik i fädernestaden. W. var sin
egen tecknare, modellör och kemist, men hans sträfvan
gick ut på att förbättra former och dekoration samt
att ge godset större lätthet och fasthet och glasyren
lifligare glans. Som ett resultat af dessa försök
framstod det gräddfärgade godset (creamcoloured ware)
i färgskiftningar från elfenben till blekt svafvel,
dekoreradt med målning eller
tryck i ofta gröna eller bruna färgtoner, typen för
den s. k. fina fajansen eller flintporslinet. Efter
en beställning utförd 1765 för drottning Charlotta,
Georg III:s gemål, erhöll det nya fabrikatet senare
benämningen drottninggods (queen’s ware). Denna
servis var hållen i grönt och guld på gräddfärgad
botten, och med sin dekoration af stiliserade blad,
tång, musslor o. d. undanträngde det nya fabrikatet
efter hand den äldre, emaljerade fajansen efter
franska eller holländska mönster, väsentligen
grundade på orientaliska förebilder. Särskildt
blef detta fallet vid de svenska fabrikerna,
där ett gods, som liknade W:s, tillverkades från
början af 1770-talet, ehuru med sinande konstnärlig
förmåga. Jämte den fina fajansen tillverkade W. vid
denna tid efterbildningar af japanskt stengods och
studerade antika förebilder. 1766 började han i
närheten af Stoke-upon-Trent i Staffordshire anlägga
den fabrik, som sedermera under namnet "Etruria"
vann stor berömmelse. Den trädde i verksamhet
1769. W. hade då gått i kompani med Thomas Bentley,
köpman från Liverpool, som till sin död, 1780, gagnade
den gemensamma saken både som smakråd och duglig
affärsman. Fabrikens namn anger, i hvilken anda dess
verksamhet leddes. Den nyklassiska smaken började
utbreda sig och tränga tillbaka rokokostilen, och
W. slöt sig med hänförelse till denna riktning. Han
ville upplifva den klassiska forntidens formskönhet,
dess sinnrika, lugna och fina dekorationssätt, och
det var från dess konst och konstslöjd, de grekiska,
eller, som de då kallades, de "etruriska" vaserna,
dess kaméer, intaglier och öfriga småskulptur,
studerad i original eller efterbildning, som han
hämtade uppslagen till formgifning och prydnader. Som
material pröfvades och användes nya lerblandningar,
stående nära det i England af ålder brukliga
stengodset och bildande en mellanart mellan detta och
det äkta porslinet. Form och dekoration erhöllo en
hufvudsakligen plastisk karaktär; dekorationen utgöres
af reliefer och friskulptur, medan det koloristiska
elementet, den äldre, brokiga färgrikedomen, fick
träda tillbaka. Bland olika slag af tillverkningar
märkas det helsvarta, i massan färgade basaltgodset,
äfven kalladt egyptian ware, det röda godset, en
efterbildning af det japanska s. k. búcaro-godset,
terrakotta, afsedd att efterhärma agat, jaspis, marmor,
porfyr och andra stenarter, samt slutligen, efter
1775, jaspergodset, det mest fulländade af dem alla,
en fin, halfgenomskinande, ytterst plastisk och
för färgning mottaglig massa. De i detta material
utförda föremålen, som företrädesvis pläga kallas
"Wedgwood-fabrikat": kaméer, medaljonger, vaser,
lampor, rökelsekärl, serviser, lyxföremål af alla
slag, äro vanligen ornerade med fint skurna och
modellerade hvita reliefer mot en oftast blå, stundom
grågrön,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>