Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaxholsm fästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändar samt på Värmdön ofvanför Oxdjupet (se om dessa
och senare här anlagda befästningar art. Oxdjupet
och Rindön). 1713 lades flytande batterier vid V.,
som 1719 ansågs vara i godt stånd, men förstärktes
likväl ytterligare under de följande åren medelst
befästningsanläggningar på
Vaxön, Rindön och Kammarholmen, äfvensom vid
Oxdjupet och Pålsundet, hvarjämte stängselbommar för
sundens spärrning förfärdigades. Slutligen byggdes
1724—35 på Värmdön det storartade Fredriksborg
(se d. o.). V. iståndsattes sedan under kriget
1742, men 1756 bestämdes, att med anläggandet af
tidigare tillämnade utanverk skulle anstå, enär både
sjömakten och gränsfästningarna vore afsedda att
förstärkas. Kärnfästningen började dock iståndsättas
enligt plan, och 1803 påbörjades en redutt på
Edholmen, men arbetena afbrötos efter några år. Sedan 1808 års krig utbrutit,
förstärktes fästningen något, och 1809 anlades
ett batteri på Tallholmen. Enligt Montalemberts
grundsatser utfördes sedermera 1838—63 en grundlig
ombyggnad af V. (se fig. 2), och samtidigt uppfördes
en stenredutt på Rindö västra udde. Emellertid kunde
de nya fästningsverken icke längre fylla
sin bestämmelse emot artilleriets hastigt växande
förstörelseverkan. 1867 års befästningskommitté
föreslog därför, att Vaxholms fästning visserligen
skulle bibehållas som en centralt belägen samlings-
och förrådsort för försvaret i Stockholms skärgård,
men att den f. ö. icke skulle utsättas för ett första
anfall af större pansarfartyg. 1869 fastställdes därför
ny försvarsplan, enligt hvilken de framför V. liggande
Kodjupssunden spärrades med försänkningar, och
segelleden flyttades till Oxdjupet, hvars försänkning
genombröts. 1870—71 byggdes några halfpermanenta
batterier utanför fästningen, och samtidigt började
till den nyupptagna segelledens försvar det delvis
bepansrade dubbelfästet Oscar-Fredriksborg anläggas
på Rindö östra udde. Den nya försvarsplanen var
1878 fullt genomförd, och fästningen fick sedan,
6 okt. 1893, namnet Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning. Ytterligare några batterier byggdes
1885—90, och en 1892 fastställd ny bestyckningsplan
realiserades, hvarjämte åtskilliga anordningar för
försvarets ledning vidtogos i slutet af 1890-talet. I
enlighet med ett af 1897 års kommitté för utredning
rörande landets fasta försvar utarbetadt förslag
utfördes sedermera en del förstärknings- och
nybyggnadsarbeten inom V., som nu
sträckte sig från den befästa Fredriksborgsplatån
i ö. till Gåsviksskär längst i v. Med 1902, då
Kustartilleriet började uppsättas, öfverfördes
fästningen än en gång till sjöförsvaret, och 1915
ändrades dess namn till Vaxholms fästning. På
senare tid ha ytterligare delvis långt framskjutna
befästningar börjat anläggas i Vaxholmspositionen, men
 |
| Fig. 1. Vaxholms fästning i början af 1680-talet. T. v. staden. Efter Sueciæ-verket. |
|
| Fig. 2. Vaxholms fästning i nutiden. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
