Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 617-618 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vant - Vante - Van’t Hoff, J. H. - Van Tieghem, Ph. E. L. - Wantongforten - Vanua-Lava - Vanua Levu - Vanua Mbalavu - Vanucci, Pietro (Perugino)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brukliga jungfrurna och taljerepen (se ofvan). —
Vantslaget. Se Tågvirke, sp. 713. —
Vantstege, en af tåg och träpinnar förfärdigad stege,
som från fartygets innersida, strax ofvan däck,
leder upp till vanten för att å fartyg med höga
relingar underlätta folkets uppäntring. Jfr Jakobs
stege och Lejdare. — Vantstoppare, en med en knop
i hvardera ändan försedd, grof tågstump, som är
afsedd att med starkt najtåg påläggas ett sprunget
eller afskjutet vant. — Vantstånd, stället
på en mast- eller en stångtopp, där vanten ha sin
plats. Bramvantens plats kallas dock "bramknop" (se
ofvan).
R. N.*

Vante. Se Handske, sp. 1362.

Van’t Hoff [fant], J. H. Se Hoff.

Van Tieghem [fann tige’m], Ph. E. L. Se Tieghem.

Wantongforten. Se Kina, sp. 51.

Vanua-Lava, ö. Se Banksöarna.

Vanua Levu, den näst största af
Fidji-öarna i Melanesien, har med kringliggande
kustöar en areal af 6,496 kvkm. (= Kristianstads län).
Ön bildar en 600—700 m. hög platå, på hvilken flera
toppar höja sig öfver 1,000 m. ö. h. (M:t Thurston
1,260 m.). Östra delen är genom en vik nästan
h. o. h. skild från hufvudön; där befinner sig den
högsta punkten, M:t Freeland, 1,750 m. Savu-savuviken
på sydkusten erbjuder en ypperlig ankarplats. Jfr
f. ö. Fidji-öarna.
A. N—d.

Vanua Mbalavu, ö i Exploringgruppen, Fidji-öarna
(se d. o.). 80 kvkm. Omkr. 1,000 inv. Heta källor.
A. N—d.

Fig. 1. P. Vanuccis själfporträtt (från fresken "Kristus öfverlämnar kyrkans nycklar").

Vanucci [-no’ttji], Pietro (kallad P. Perugino),
italiensk målare, f. 1446 i Città della Pieve,
d. 1523 i Fontignano vid Perugia, studerade först i
Perugia, där han var lärjunge af Fiorenzo (enligt
Vasari af Piero dei Franceschi) och sedan, enligt
Vasari, i Florens under Verrocchio. Han är berömd
hufvudsakligen för det sätt, hvarpå han lyckas ge
uttryck åt andakt och religiös hänförelse. Han förstod
att förläna många af sina hufvud en huld
skönhet jämte ett uttryck af ljuft svärmeri,
hvarjämte han under sin bästa tid i slutet af
1400-talet i sina verk visade rätt mycken kraft och
storhet samt förmåga i komposition och återgifning
af verkligt dramatiskt lif. Han vistades 1480—82
i Rom, där han deltog i dekorerandet af Sixtinska
kapellet. Hans bevarade fresker där behandla ämnena
Kristi dop och Kristus öfverlämnar kyrkans nycklar
till Petrus, hvilka höra till hans bästa arbeten och
ej stå efter de främste samtida florentinarnas i
komposition, måttfull anordning och perspektivisk
förmåga. Tre målningar på kapellets altarvägg
undanröjdes 1534 för att bereda plats åt Michelangelos
"Yttersta domen". Af stafflibilder, tillhörande hans
första tid, må nämnas ett par madonnor i Londons
nationalgalleri och i Louvre, ett altarverk
Kristusbarnet tillbedes samt 5 andra motiv (1491) i
Villa Albani i Rom, alla utförda i temperafärger. Han
vistades under denna tid omväxlande i Rom, Perugia och
Florens samt äfven i Venezia, där han 1494 tyckes
ha lärt känna oljemålningens teknik, med hvilken
han snart börjar experimentera. Af arbeten från
hans blomstringstid må nämnas Madonna mellan fyra
helgon (Wien, 1493), S:t Sebastian (ett upprepande
af en figur i altarverket i Villa Albani, Louvre)
samt i Florens framför allt en tredelad fresk Den
korsfäste med Magdalena knäböjande vid korsets
fot och på sidofälten grupper af Maria och Johannes
samt af två helgon, alla mot bakgrund af ett härligt
umbriskt landskap i stilla, mild melankolisk stämning
(i Kapitelsalen i S. Maria Maddalena de’ Pazzi,
fullb. 1496). I Pittigalleriet i Florens finnas
Madonna tillbedjande Jesusbarnet och Gravläggningen. I
Uffizigalleriet har vid den nyligen fullbordade
nyanordningen af Florens’ konstsamlingar samlats
flertalet af konstnärens flyttbara målningar,
bl. a. Tronande madonna med helgon (1493),
Korsfästelsen, Jesus i Getsemane (1496), Pietà (en
sträng, sluten komposition med endast fyra figurer),
Marias himmelsfärd (1500) m. fl. samt porträtt
bl. a. af två munkar från Vallombrosa med påfallande
förträfflig karakteristik. — 1499 kallades V. tillbaka
till Perugia för att dekorera växelbörsens
lokal Collegio del cambio. Det rent ornamentala i den
hvälfda salens dekorering är det bäst lyckade, de på
väggar och hvalf målade allegoriska, antikhistoriska
och kristna ämnena (Jesu födelse, Förklaringen
o. a.) äro af mycket olika lödighet — detaljskönhet
saknas dock lika litet

Fig. 2. Madonna med två änglar eller helgon tillbedjande Kristusbarnet målning af Vanucci. (Pierpont Morgans saml., New York.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>