Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdresvasdraget - Waldschmidt - Waldseemüller l. Waltzemüller, Martin - Valdshult - Waldstein (Waldenstein) - Waldstädte (Baden) - Waldstätte (Schweiz) - Waldstätten, Johann von - Waldteufel, Emil - Val-d’Yèvre - Vale, Valeas - Vale (mytologi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
m. fl. i öfre loppet, Hensfoss, Hofsfoss
och Hönefos m. fl. i det nedre). Nederbördsområde
4,921 kvkm. Samlad kraftmängd i hufvudälf
och bivatten beräknas till 221,700
hkr, däraf utbyggda (1919) 23,310 hkr.
K. G. G.
Waldschmidt [va’lt-]. Se Schmidt, Maximilian.
Waldseemüller [valtsem-] l. Waltzemüller, Martin,
tysk geograf, f. 1480 eller 1481, d. 1522, från
Freiburg im Breisgau, af ven bekant under det
greciserade namnet Hylacomylus (Ilacomilus). Han
verkade som lärare vid den af hertig René II af
Lothringen grundlagda högskolan i S:t Dié. Sin
största ryktbarhet har W. erhållit därigenom,
att han är den egentlige upphofsmannen till, att
den af Columbus upptäckta världen fick bära namnet
Amerika. Han förberedde nämligen i likhet med så många
andra af sin samtids geografer och kartografer en ny
upplaga af Ptolemaios. Under förarbetena erhöll han
kännedom om Amerigo Vespuccis resor till Syd-Amerikas
kust. I Cosmographiæ introductio (1507) aftryckte
han Vespuccis reseberättelse samt föreslog, att
det nya landet borde uppkallas "efter sin upptäckare
Americus" och heta "Americus’ land eller America". Den
planerade Ptolemaioseditionen utkom 1513 i Strassburg
samt var utom med de sedvanliga Ptolemaioskartorna
försedd med 20 nya blad, däribland äfven öfver den nya
världen. Emellertid bär den sydamerikanska kontinenten
här ej namnet Amerika, det heter blott: "Detta land
med kringliggande öar har upptäckts af genuesaren
Columbus på uppdrag af Kastiliens konung." Det
nya namnet hade dock redan vunnit burskap.
A. N—d.
Valdshult, socken i Jönköpings län, Mo härad. 3,427
har. 205 inv. (1919). Annex till Stengårdshult,
Skara stift, Redvägs kontrakt.
Waldstein (tjechisk form för ty. Waldenstein),
bömisk släkt, hvars stamfader, Zdenko (d. 1236),
byggde stamslottet Waldenstein (nu en ruin), vid
Turnau. Släkten delade sig på 1500-talet i två grenar:
en äldre, som 1628 erhöll riksgreflig värdighet och
1758 antog namnet W.-Wartenberg, och W.-Arnau. Till
den senare, som utslocknade 1886, hörde den ryktbare
fältherren Albrecht von Wallenstein, till den förra
(linjen Dux-Leitomischl) malteserriddaren grefve
Franz Adam von W. (f. 1759, d. 1823). Denne utgaf,
som mecenat, i förening med professor Paul Kitaibel
i Pest (f. 1759, d. 1817), som författare, det
berömda folioverket Descriptiones et icones plantarum
rariorum Hungariæ (3 bd, 1802—12, med 280 färglagda
taflor). Han byggde slottet Dux (se d. o.) och skapade
därvarande samlingar. Sina botaniska samlingar skänkte
han bömiska museet i Prag.
C. Lmn.
Waldstädte [valt-; lat. urbes silvaticæ] benämnas
de i Breisgau (södra Baden) belägna fyra städerna
Rheinfelden, Säckingen, Laufenburg och Waldshut.
Waldstätte [valt-], "Skogskantoner", kallas de i
hjärtat af Schweiz omkring Vierwaldstättersjön belägna
kantonerna Uri, Schwyz, Unterwalden och Luzern,
som genom förbund sinsemellan och med närliggande
orter och områden lade grunden till schweiziska
Edsförbundet. Förbundet mellan de tre urkantonerna
Schwyz, Uri och Unterwalden, ingånget redan på 1100-talet,
förnyades 1291, 1307 eller 1308 och 1315. 1332 tillkom
Luzern som den fjärde i förbundet (se Schweiz,
sp. 1279), 1798—1803 voro Uri, Unterwalden, Zug
och södra delen af Schwyz förenade till en kanton,
Waldstätte.
A. N—d.
Waldstätten [valt-], Johann von, friherre, österrikisk
militärförfattare, f. 1833, d. 1918, officer vid
ett infanteriregemente 1851 och vid ingenjörkåren
s. å., utnämndes 1856 till kapten vid generalstaben,
där han 1870 befordrades till öfverste. 1877
blef han generalmajor och brigadchef samt 1882
generallöjtnant (fältmarskalklöjtnant) och chef
för 6:e infanterifördelningen (Temesvár). 1889—1905
var han general (fälttygmästare) och chef för 7:e
armékåren (Temesvár). W. deltog med utmärkelse
i 1859 och 1866 års krig. Han utgaf bl. a. Die
taktik (1865; 10:e uppl. 1896), Die terrainlehre
(1867; flera uppl.), Über den nachrichten-
und sicherheitsdienst. I. Nachrichtendienst
(1870) samt Strategische grundsätze in ihrer
anwendung auf den feldzug in Italien (1895).
H. J—dt.
Waldteufel [va’lttöj-], Emil, elsassisk
danskompositör, f. 1837 i Strassburg, d. 1915 i Paris,
studerade vid konservatoriet där och vann genom sina
valser och andra danser så stor popularitet, att
han 1865 blef kejsarinnan Eugénies kammarpianist
och kejs. hofbaldirektör. Han anförde musiken vid
operabalerna, dirigerade sin dansmusik äfven i England
och Tyskland samt utgaf flera hundra danser, hvaraf
många alltjämt äro omtyckta. De ha getts ut äfven
satta för piano, bl. a. i 5 W.-album.
Val-d’Yévre [-diävr], en af franska statens allmänna
uppfostringsanstalter för brottslig och vanartad
ungdom, belägen i dep. Cher i närheten af staden
Bourges, är anordnad som åkerbrukskoloni (colonie
pénitentiaire agricole) för gossar, med något mer
än 400 platser. Vid V. intagas dels sådana, som i
åldern mellan 16 och 18 år af domstol underkastats
behandling på grund af lagen 12 april 1906, dels ett
mindretal af fattigvården omhändertagna gossar under
21 års ålder, som gett "synnerlig anledning till
missnöje" (enligt lagen 28 juni 1904). Förstnämnda
lag bestämmer att, då en tilltalad är yngre än 18 år
och handlat utan klar urskillning (discernement),
skall han frikännas, men efter omständigheterna
öfverlämnas till sina föräldrar eller intagas i
en "colonie pénitentiaire" för att där uppfostras
under så många år, som domstolen bestämmer, dock ej
längre än till dess han fyllt 21 år. Den intagne kan
villkorligt friges och vid dåligt uppförande återföras
till anstalten. V. är en fullständigt "öppen" anstalt
utan mur eller hägnad, urspr. anlagd af filantropen
och fångvårdschefen Charles Lucas (f. 1803, d. 1889)
och af honom samt hans son såsom dåv. egare ledd efter
principen: man skall förbättra barnet genom jorden
och jorden genom barnet. V. öfvertogs 1881 af staten.
V. A—t.
Vale, Valeas, lat., lef väl! farväl! — Valete,
faren väl!
Vale, nord. myt. 1. En son till Oden och Rind. Han
var tapper i strid och en träffsäker skytt. V. kallas
äfven Ale; namnet betyder sannolikt "den lille
vanen" (se Vaner). Jfr Mytologi, sp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
