Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadstena kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik af Pommern och drottning Filippa öfverlämnat
till klostret, men lät den guldtafla där förbli,
i hvilken klostret låtit infatta de reliker samma
drottning skänkt. Birgittas reliker gjorde Vadstena
snart till en vallfartsort, där pilgrimer från
skilda håll kunde söka försoning. Sedan orden spridt
sig till andra länder, anlände ofta munkar från
dessa för att i moderklostret anställa forskningar
rörande reglerna eller afskrifva arbeten i klostrets
rika bibliotek. Klosterbiblioteket torde under
blomstringstiden ha inrymt omkr. 1,500 volymer. Af
dessa finnas numera kvar endast omkr. 420, af hvilka
större delen tillhör Uppsala universitetsbibliotek,
Kungl. biblioteket och Riksarkivet. Efter
reformationens införande skingrades de värdefulla
samlingarna, först på Gustaf I:s befallning 1543
och sedan vid hertig Karls och Abr. Angermannus’
indragning af klostret 1595. De förvarades sedan
i det gamla gråmunkeklostret (å Riddarholmen),
tills de 1621 skänktes af Gustaf II Adolf till
Uppsala universitet. (Jfr C. Silfverstolpe, "En
blick i Vadstena klosters arkiv och bibliotek",
i "Ur några antecknares samlingar. Gärd.... till
G. E. Klemming", 1891, och V. Gödel, "Sveriges
medeltidslitteratur. Proveniens. Tiden före
Antikvitetskollegiet", 1916). — Genom en delvis
ännu förvarad brefväxling med de utländska
birgittinklostren underhölls ock liflig förbindelse
med andra länder, och det hus i Rom (se Birgittas
hus), som Birgitta erhållit i gåfva af en italiensk
dam och som sedermera kom i klostrets ego, förestods
af munkar från Vadstena, hvilka sålunda kunde på ort
och ställe bevaka klostrets intressen hos kyrkans
öfverhufvud. Den verksammaste af dessa föreståndare
("procuratores") för Birgittas hus var prästmunken
Peder Månsson (se d. o.), som i 16 år (1508—24)
bevakade Vadstenaklostrets rätt i Rom och därunder
förde en intressant brefväxling med moderklostret
(utg. af R. Geete, "Vadstenabrodern Peder Månssons
bref på svenska från Rom till Vadstena kloster
1508—1519", 1915). Samfärdseln mellan klostret och
påfvestaden blef ock mycket liflig. Det var sannolikt
från Söderköping munkarna på klostrets egna skepp
företogo färder till någon nordtysk hamn samt därifrån
vidare till Rom på egna hästar, på hvilka klostret
synes ha haft god tillgång. — Vid midsommartiden
1422 anlände till Vadstena en bulla från Martin V,
hvilken innehöll förbud för birgittinklostren att
hysa två konvent, både munkar och nunnor. Denna fråga
utgjorde föremål för vidlyftiga öfverläggningar vid
kyrkomöten, och våra medeltidshandlingar meddela
ett och annat, som kan förklara det missnöje och
de farhågor birgittinregeln i detta afseende
framkallat, om ock de från tiden för det svenska
klosterväsendets förfall härstammande berättelserna
om klosterlefnaden, hvilka särskildt riktat sin
skärpa mot Vadstena som katolicismens förnämsta
hållpunkt vid reformationens framträngande, måste
anses öfverdrifna. Konung Erik och hans gemål skrefvo
egenhändiga bref till påfven och lyckades förmå honom
återtaga sin befallning och medge, att regeln förblef
oförändrad. Drottning Margareta besökte ofta Vadstena,
erhöll genom s. k. broderskapsbref delaktighet i
klostrets förböner och goda verk samt tog någon gång
del i dess enskilda angelägenheter. Drottning Filippa
blef begrafven i klostret. På sin eriksgata 1442
anlände konung Kristofer till Vadstena, bekräftade
dess privilegier samt visade sig alltid klostret
synnerligen bevågen. Konung Karl Knutsson fann sig
1452 föranlåten att gripa in i klostrets styrelse
och yrka på abbedissan Ingeborg Gerhardsdotters
och konfessorn Magnus Unnessons afsättning. De
afgingo frivilligt, men deras förseelser äro
ej kända. Ej heller har man reda på anledningen
till, att bägge konventen året därpå träffades af
bannstrålen. Konungen lät sedermera i klostret insätta
sin 8-åriga dotter Birgitta, vid hvars invigning 1455
stora högtidligheter firades. Abbedissas afsättning
hade en gång förut egt rum i Vadstena, då nämligen
Ingegärd Knutsdotter 1403 nödgades nedlägga
sitt ämbete på grund af de svåra förbrytelser
mot reglerna, till hvilka hon gjort sig skyldig,
såsom bl. a. då hon ur den kista, där de influtna
aflatspenningarna förvarades, uttagit 200 mark,
som hon lämnat till biskopen i Linköping. Klostrets
tillgång på penningar var så stor, att betydande
summor kunde utlånas, och sådana synas ha varit
placerade äfven utom landet. Gårdar togos som
pant eller köptes för kontanta medel, och konung
Kristian I upptog ett lån mellan 800 och 900 nobler
mot förbindelse att låta upprätthålla gudstjänsten
i Vadstena sockenkyrka. Under de inre oroligheterna
efter konung Kristians afsättning förskaffade sig
borgmästare och råd i Vadstena klostrets tillåtelse
att omge hela staden med vall och graf, som skulle
utstakas enligt klostrets anvisning. Borgerskapet
iklädde sig skyldighet att försvara såväl klostret som
staden. Staden stod i flera afseenden i underordnadt
förhållande till klostret. Så skulle t. ex. hvar
och en, som där ville bygga, till klostret utgöra 12
dagsverken samt 1/2 marks skatt. Flera gånger härjades
staden och klostret af vådeld; största förödelsen
inträffade 1495, då ett kort förut uppfördt sjukhus
nedbrann äfvensom det nyligen uppsatta boktryckeriet
samt en stor del af den upplaga af Birgittas
"Revelationes", som på klostrets bekostnad blifvit
tryckt i Lübeck. Vid samma tillfälle förstördes
äfven, så när som på ett unikt (i slutet defekt)
exemplar, nu tillhörigt Uppsala univ.-bibl., det,
så vidt man känner, enda tryckalster, som lämnat
klosterpressen, nämligen "Horæ de Domina ad usum
ecclesiæ Lincopensis et Scarensis", lit. 8:o. (Jfr
I. Collijn, "Tvänne tryckta latinska tideböcker för
Linköpings och Skara stift"; i "Kyrkohist. årsskr.",
1909). Klostrets privilegier bekräftades af hvarje ny
regent, men blefvo under 1400-talets senare del icke
utvidgade, om man undantar det tillstånd Sten Sture
1492 gaf klostrets tjänare att gå ut i vissa landskap
för att till klostrets behof uppköpa boskap. Med
lefnadsförnödenheter måste klostret nämligen
förse sig i rikt mått. Dels var ju klosterfolkets
och tjänarnas antal stort, dels gästades klostret
oupphörligt af såväl landsmän som främlingar. Bland
de senare märktes emellanåt påfliga aflatskrämare —
Marinus de Fregeno 1462, Bartolomeus de Camerino
1484, Antonius Masth 1490 —, under hvilkas vistelse
i Vadstena stora sammanskott gjordes. Man har ännu
i behåll uppgifter om hvad som årligen förtärdes af
klosterfolket. Trädgårdsskötseln uppdrefs högt, och
bland varor, som utifrån infördes, nämnas särskildt
åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
