Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Wachtmeister, 10. Gustaf, grefve (f. 1757, d. 1826)
- Wachtmeister, 11. Hans Gabriel, 1810 Trolle-Wachtmeister (f. 1782, d. 1871)
- Wachtmeister, 12. Hans, grefve (f. 1793, d. 1827)
- Wachtmeister, 13. Axel Knut (Trolle-Wachtmeister) (f. 1812, d. 1907)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10. Gustaf W., grefve, den föregåendes broder,
militär, f. 25 juli 1757 i Karlskrona, d. 20 juli 1826
på Näs i Bärbo socken, Södermanlands län, blef 1772
fänrik vid Kronobergs regemente och 1776 löjtnant
vid Konungens värfvade regemente. 1778 gick han i
preussisk tjänst och deltog med utmärkelse som kapten
och adjutant hos general J. L. Hård (se d. o.) i
Bajerska tronföljdskriget 1779. Hemkommen befordrades
han 1780 till major i armén och öfveradjutant
hos konungen, 1781 till öfverstelöjtnant vid
Dalregementet och generaladjutant af flygeln samt 1787
till öfverste i armén och generaladjutant. Under
1788–90 års fälttåg i Finland utmärkte han sig
vid flera tillfällen. I striden vid Valkeala (se
d. o.) blef han sårad och på själfva slagfältet
utnämnd till generalmajor. 1790 blef han chef
för Bohusläns regemente, men förflyttades redan
1792 i samma tjänstegrad till Södermanlands
regemente. S. å. blef han generallöjtnant och
befälhafvare för "Norra fördelningen" och 1809
öfverbefälhafvare öfver kustarmén (efter von
Döbeln) och general af infanteriet. Då sistnämnda
armé (något förstärkt) i aug. s. å. sändes till
Västerbotten för att landsättas i den där stående
ryska arméns rygg, bibehöll W. sitt befäl öfver
densamma och kom sålunda att spela hufvudrollen
under de följande operationerna mellan Ratan och
Umeå (se Västerbottensexpeditionen).
W. fick afsked ur krigstjänsten 1813. Han utnämndes
1817 till En af rikets herrar. S. å. blef han
hedersled. af Landtbruksakad. Se A. Hammarskjöld,
"Generalen grefve G. W., hans släkt och hans
fälttåg" (i "Hist. tidskr.", bd 13–15, 17,
1893–95, 1897; utg. separat jämte en samling
aktstycken 1910).
11. Hans Gabriel W., efter sin faders död (1810)
Trolle-W., grefve, son till W. 8, ämbetsman,
naturvetenskapsidkare, memoarförfattare,
f. 11 sept. 1782 i Stockholm, d. 11 juli 1871 i
Kristianstad, aflade hofrättsexamen i Uppsala 1801
samt blef protokollssekreterare i Justitierevisionen
1802, adjungerad led. af Svea hofrätt 1803 och
lagman i Skåne 1805. I de händelser, som föregingo
statshvälfningen af 13 mars 1809, spelade W. en
ganska viktig roll. Det var framför allt han, som
energiskt dref på Adlercreutz att hindra konungens
afresa från Stockholm, hvilken skulle ha framkallat
inbördes krig. Efter statshvälfningen utnämndes han
12 juni s. å. till justitiekansler, med hvars
ämbete chefskapet för Justitierevisionen och säte i
statsrådet då voro förenade. Han begärde och fick
3 juni 1817 afsked, men utnämndes samtidigt till
En af rikets herrar. Som ämbetsman var W. mycket
duglig genom rättrådighet, kunskaper, lugn, takt,
själfständighet och fördomsfrihet. Han var en stor,
men ingalunda blind beundrare af Karl Johan samt
gillade och understödde hans politik 1812 och
1814. Å andra sidan åtnjöt han Karl Johans synnerliga
aktning och kallades af denne 6 febr. 1840
till justitiestatsminister, men undanbad sig
ämbetet. Ehuru tillhörande en rik och högadlig
ätt, höll W. icke på adeln som stånd. Under sina
studentår ansågs han af många rent af som jakobin,
en åsikt, som man tyckte sig finna bekräftad, då han
vid 21 års ålder undanbad sig att bli utnämnd till
öfverstekammarjunkare. Han ansåg adelskapet vid denna
tid vara endast en "fiktion". Tidigt hängaf W. sig åt
naturens studium. Redan i sitt 18:e år skref han en
afh., Försök till svenska falkarters beskrifning och
bestämmande, som intogs i Vet. akad:s handl. (1801–02)
och i Tyskland omnämndes med erkännande. Med tiden
blef kemien hans älsklingsvetenskap och Berzelius
ett mål för hans vänskap och beundran. Trots
sin i många afseenden rika begåfning åstadkom han
emellertid hvarken som statsman eller vetenskapsman
någonting af betydenhet. Han var därtill alltför
kritiskt anlagd. Men de lärda sällskapen skyndade
att tillegna sig honom. Så var han hedersled. af
Landtbruksakad. (1821) och Vet. soc. i Uppsala
(1831) samt led. af Vet. akad. (1821), i hvars
"Handlingar" flera af hans afhandlingar finnas
införda. I Anteckningar och Minnen (2 dlr, 1889;
utg. af Elof Tegnér) har han skildrat de märkligare
af sin samtids personer och händelser. Särskildt för
Gustaf IV Adolfs historia äro W:s skildringar mycket
upplysande, ty till följd af sin faders framskjutna
ställning kunde han erhålla den fullständigaste
kännedom om de politiska förhållandena.
12. Hans W., grefve, den förres kusin,
ämbetsman, f. 31 juli 1793, d. 8 nov. 1827 i
Karlskrona, son till Hans Fredrik W. (f. 1752,
skeppsbefälhafvare i ryska kriget 1788, d. som f. d.
konteramiral 1807), blef 1822 t. f. och 1823 ord.
landshöfding i Blekinge län. Ur hans anteckningar
och bref utgaf 1915 grefve Hugo W. (se under W. 17)
Från Carl-Johanstiden. Brefven äro riktade
dels till kusinen H. G. Trolle-W. (se W. 11), dels till
fästmön Agata Wrede. Deras styrka ligger i person- och
anekdotskildring; egentligen märkliga äro de ej.
13. Axel Knut W., efter faderns död (1871)
Trolle-W., grefve, son till W. 11, ämbetsman,
f. 13 mars 1812 i Stockholm, d. 7 april 1907 i Kristianstad,
aflade 1832 i Uppsala examen till rättegångsverken, blef vice
häradshöfding 1834, tjänstgjorde från s. å. vid hofvet,
slutligen (1847–51)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfck/0134.html
