Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur - Slagverk - Kronometern - Kronometerreglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1299
Ur
1300
verket har där ett särskildt slagverk, som sätter
en hammare i snabb rörelse, och denna räcker, ända
tills det särskildt uppdragna fjäderdrifverket löpt
ut eller hejdas.
Bland pendelur må här åtskilliga olika slag
komma i betraktande. Vanliga väggur af äldre
konstruktion ha dels spindelgång (med oro), dels
tillbakafallande hakgång, medan finare väggur numera
förses med hvilande hakgång. Astronomiska pendelur
gå ytterst noggrant; de ega hvilande hakgång och
kompensationspendel, som gör en svängning hvarje
sekund. Tapphål m. m. göras af ädelsten (rubin). Dessa
ur uppdragas för B-30 dagar, ja somliga för ända
till ett år i sänder. Tornur ha hjul och spindlar af
järn eller stål (i andra slags ur göres hjulverket
hufvudsakligen af mässing). Friktionen är i tornur
enormt ökad af alla delars stora tyngd. De äro
mycket utsatta för smuts och damm, och vid köld
fryser ofta oljan. För att öfvervinna blåstens och
snöns inverkan på de stora visarna har man vidtagit
en sinnrik inrättning, hvars grundtanke är, att
lodet i gångverket endast under ett par sekunder
af hvarje minut kommer i verksamhet (utlöses), men
gånghjulet och pendeln få behöflig drifkraft från en
särskild tyngd, som hvarje minut på nytt uppdrages
af verket, till följd hvaraf minutvisaren rör sig
språngvis. Bordsur (bordstudsare, bordspendyler)
äro pendelur (sällan ur med oro), hvilkas drifkraft
är fjäder, ej lod. Normal- (precisions-) ur kallas
noggranna ur, efter hvilka andra ställas (jfr ock
nedan, om elektromagnetiska ur). Mycken mekanisk
sinnrikhet har förr i tiden nedlagts på konstur, i
hvilka t. ex. särskilda visare ange andra orters tid,
datum, årets kyrkofester, himlakropparnas rörelser
m. m., mekaniska figurer framkomma på bestämda
tider och göra vissa rörelser o. s. v.; mest berömdt
är det stora astronomiska konsturet i Strassburgs
miinster. - Fickur med spindelgång (samt snäcka),
s. k. "spindelur", tillverkades ännu i midten af
1800-talet. I goda fickur göras tapphålen af rubin
eller safir för att minska tapparnas friktion. (Under
namn af "rubiner" förekomma i vanliga ur granater;
dessa sakna erforderlig hårdhet och varaktighet.) För
elektricitetsingenjörer och andra, som komma i
beröring med starka elektriska batterier, göras
fickur utan något stål i gången. Balansen göres där
af silfver eller platinalegering, dess fjäder af
guld eller palladium. S. k. resur, med repeter-
och väckarverk, gjordes förr vanligen i stort
fickursformat att upphängas i enskildas resvagnar
o. s. v.; numera har man från Frankrike resur i
form af smärre fyrkantiga bordsur i glasfoder och
etui. Fickur böra rengöras minst hvart tredje år,
ty oljan torkar med tiden bort och blandar sig med
dammet, som tränger in i det bäst tillslutna ur och
verkar som smärgel, hvarigenom delarna förslitas. -
Högsta möjliga grad af regelbundenhet i gången har
(näst astronomiska pendelur)
Kronometern (af grek. chrofnos, tid, och me’tron,
mått). Behof vet att på sjön kunna ange longituden
L, hvilket är detsamma, tidsskillnaden mellan den
plats, där fartyget befinner sig, och någon annan,
såsom normalstation antagen, plats, förmådde 1714 det
engelska parlamentet att ut-fästa ett pris af 10,000
pd st. åt den, som kon-
struerade ett ur, med hvilket man under en 6 månaders
sjöresa kunde finna longituden på 4 tidsminuter (1°)
när, eller 15,000 pd st., om felet ej öfverstege
22/s min., eller 20,000 pd st., om felet kunde
begränsas till 2 min. Denna senare uppgift löstes
af John Harrisen (se denne), som 1729 konstruerade
ett transportabelt ur af dittills på långt när ej
uppnådd godhet. Han förfärdigade därefter flera
andra kronometrar af förbättrad konstruktion samt
slutligen en, hvilken hans son 1761 -62 medförde
på en resa till Jamaica. Vid fartygets ankomst till
Port Koyal var urets afvikelse endast 5,i sekunder,
och vid återkomsten till Portsmouth uppgick af
vikeisen i allt endast till l min. 54,5 sek. Harrison
erhöll emellertid först 1767 det utsatta priset. -
Kronometern har intill senaste tid undergått
oupphörliga förbättringar, som bragt densamma
till en förvånande grad af fullkomlighet. Hvad
som mest åtskiljer en kronometers konstruktion
från andra urs är orons (balansens) kompensation
(se ofvan, sp. 1298), som gör gången oberoende af
temperaturens växlingar, samt den omständigheten,
att den kraft, som ger oron impulsen till dess
rörelse, verkar som ett ögonblickligt slag och
ej som en ihållande släpning, hvarigenom oron
kan svänga fritt med minsta möjliga friktion (jfr
ofvan, sp. 1297, om kronometer-gången). Dessutom
är orons fjäder ej vindad i ett enda plan, utan
cylindriskt som en resårfjäder. Man skiljer på
boxkronometrar, som äro inneslutna i en trälåda eller
ett fyrkantigt fodral (eng. box) samt ha snäcka med
kedja, och fick-kronometrar. De senare, som göras
obetydligt större än vanliga fickur, utrustas ofta
med två tandade fjäderhus, som bägge gripa in i
centrumhjulet, och konstant dragkraft åstadkommes
därigenom, att endast en del af fjäderns mellersta
hvarf hinner utveckla sig. Fickkronomet-rarna
fordra vid förfärdigandet ännu större omsorg än
boxkronometrar samt behöfva med noggrannhet justeras
så, att gången b)ir okänslig för tyngdkraftens
inverkan i de olika ställningar, som kronometern
kan intaga. Boxkronometrarna upphängas vanligen,
likasom sjökompasser, i balans-ringar (cardansk
upphängning, se d. o.) för att vid fartygets rullning
ständigt bibehålla sig i horisontalt läge. -
Kronometerreglering kallas bestämmandet af en
kronometers stånd och dragning. Kronometarns stånd
1. den tidsintervall (i kronometertid), som skall
fogas till en viss krono-metertid för att erhålla
motsvarande (Greenwich) medeltid, bestämmer man
dagligen till sjöss genom att till närmast föregående
dags stånd foga den dagliga dragningen, om möjligt
rättad med användande af temperaturkoefficient. Nytt
värde på ståndet bör f. ö. så ofta som möjligt utrönas
genom iakttagelser af tidssignaler, genom jämförelser
med ur (astronomiskt pendelur), hvars stånd är kändt,
eller genom astronomiska observationer. - Kronometerns
dragning erhåller man vanligen genom att dividera
två stånd vid skilda tidpunkter med antalet dygn
dem emellan, men den kan eventuellt finnas äfven
på andra sätt. Helst bör dragningen utrönas vid
vissa skilda temperaturer och koefficienter för alla
vanligen förekommande temperaturgrader uträknas (jfr
Tidssignal). En kronometers godhet måste bedömas ej
efter dragningen, utan efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
