Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppmärksamhet, psyk. och pedag. - Upp- och afskrifning. Se Bank, sp. 858 - Upp- och afslag. Se Afslag och Auktion - Upp- och nedstigande skyldskap, Rätt upp- och nedstigande skyldskap. Se Skyldskap - Upp- och nedstigande svågerskap l. svågerskap, Rätt upp- och nedstigande svågerlag. Se Svågerlag - Uppritsning, tekn. - Uppropslista (vid underrätt), jur. - Uppror, straffr. - Upprymningsstål, artill. Se Rymnål - Uppsala (Upsala). 1. (Fsv. Uppsalir, "salarna därupp") Forntida tings-, marknads- och tempelplats. Se Gamla Uppsala - Uppsala. 2. (Latinis. Upsalia) Stapelstad i Uppland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1209 Upp- och afskrifning–Uppsala 1210
därför alltid söka vinna lärjungarnas
uppmärksamhet. Och därvid bör han i första rummet
söka stödja sig på deras oafsiktliga uppmärksamhet,
emedan den afsiktliga är lågt utvecklad hos barn och
alltid kräfver en större kraftförbrukning. Därvid har
han att taga alla de olika orsakerna till oafsiktlig
uppmärksamhet i sin tjänst och särskildt vädja till
deras naturliga intressen och till sambandet med
deras förut förvärfvade kunskaper. Men äfven deras
afsiktliga uppmärksamhet bör han taga i anspråk. Dess
uppöfning är nämligen en af undervisningens
viktigaste mål, då den utgör förutsättningen för
all planmässig iakttagelse och allt tänkande, som
fasthåller bestämda synpunkter. Jfr T. A. Eibot,
"La psychologie de 1’attention" (1889), B. Hammer,
"Bidrag till uppmärksamhetens psykologi" (1908),
och E. Diirr, "Die lehre von der aufmerksamkeit"
(1907). s~e-
Upp- och afskrifning. Se Bank, sp. 858.
Upp- och afslag. Se Afslag och Auktion.
Upp- och nedstigande skyldskap, Rätt
upp- och nedstigande skyldskap. Se Skyldskap.
Upp- och nedstigande svågerlag 1. svågerskap,
Rätt upp-och nedstigande svågerlag.
Se Svågerlag.
Uppritsning, tekn., ritning på ett arbetsstycke
före dess bearbetning till noggranna dimensioner.
Sedan ytan öfverdragits med krita eller färg, göras fina,
inristade linjer (ritser) å densamma med tillhjälp af
en ritsspets af stål. Arbetsstycket är upplagdt på
ett fullkomligt plant bord, planskifva, af gjutjärn
(i vissa fall af glas) med noggrant slipad eller
inskafd öfveryta. Ritsspetsen, som kan inställas
på noggrant afstånd från planskifvans yta, är fäst
på en ritskubbe (fig. 1), som under ritsningen
förskjutes på planskifvan. Andra härvid använda
verktyg äro rätskifva eller stållinjal, vinklar och
mallar eller schabloner. Yid rits-ning å träarbeten
används strykmått (fig. 2) med en eller två flyttbara
skjutreglar med spetsar. För markering af centra
eller linjer i allmänhet används kärnar e, ett med
skarp spets försedt verktyg, som inslås och bildar
små koniska fördjupningar (jfr
Fig. 1. Kits-kubbe (med ritsspets).
Fig. 2. Strykmått med l skjutregel.
Borrar, sp. 1215). Äfven s j älf centrerande körnare
finnas. - Uppritsning förekommer numera vanligen
blott vid bearbetning af gröfre ar-betsstycken. Yid
massfabrikation och vid standardiserad tillverkning
tillämpas en vida bekvämare och noggrannare metod,
bestående däri, att arbetsstyc-ket inspännes i en
hållare eller krämpa, fixtur, i hvilken detsamma
kan direkt bearbetas på olika sätt (genom borrning,
fräsning, slipning m. m.), hvar-
under det bearbetande \erktyget hålles styrdt
förmedelst på fixturen anordnade anvisningar af
olika slag. Fixturer utgöra ett af den moderna
metall-bearbetningens viktigaste passiva verktyg. G-
S-n.
Uppropslista (vid underrätt), jur. Enligt kap. 2
§ 3 Rättegångsb. skola de mål och ärenden, som
vid ting eller tingssammanträde förekomma till
behandling, företagas i viss ordning. Om denna
ordning, såvidt angår instämda eller uppskjutna
mål, erhåller menigheten kännedom på det sätt, att
rättens ordförande, enligt hvad i kung. 6 okt. 1882
ang. uppropslistor vid de allmänna domstolarna
stadgas, vid början af hvarje lagtima ting eller
allmänt sammanträde upprättar och låter på rättens
dörr anslå en lista, hvari nämnda mål äro för hvarje
rättegångsdag uppförda i den ordning, i hvilken han
har för afsikt att uppropa dem till handläggning;
hinder för domaren att i särskilda fall, då han
finner parternas bekvämlighet det fordra, göra
ändring i den kungjorda föredragningsordningen
föreligger dock icke. Vid rådstufvu-rätt skall för
hvarje rättegångsdag, innan målen företagas, sådan
lista upprättas och anslås.
E. K.
Uppror, straffr., eger enligt Straffl. kap. 10
§ 7 rum, då en ”folkmängd samlar sig tillhopa
och lägger det uppsåt å daga att med förenadt
våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig
myndighets bud eller att den till någon
ämbetsåtgärd tvinga eller att för sådan åtgärd
hämnas”. Såsom deltagare i upproret är att anse
enhvar, som är med i folkmängden med vetskap om,
att dylikt uppsåt ådagalagts, utan att omedelbart
taga afstånd därifrån genom att aflägsna sig från
platsen. Olika stadier af brottet träffas af olika
strängt straff. Skingra deltagarna sig på offentlig
myndighets befallning, straffas anstiftare och anförare
med straffarbete i högst två år, men de öfrige
gå fria från straff. Skingra de sig ej, utan visa
trotsighet emot den offentliga myndighetens befallning,
bli alla deltagare straffbara, och straffet kan
då för anstiftare och anförare gå upp ända till fyra
års straffarbete, öfvergå deltagarna i ett uppror till
våld å person eller egendom, skärpes dessa straff än
ytterligare. Militär må användas till upprors
stillande; dock erfordras härför som regel föregående
befallning att skingras, och denna befallning skall
därjämte ha haft viss form (”tre gånger ljudeligen
i konungens namn”). Endast om deltagarna i
upproret öfvergå till våld så hastigt, att så ej kan
förfaras, må militär äfven utan denna förutsättning
anlitas. Om sättet för dess anlitande se numera
k. förordn. 31 dec. 1915.
N. S–g.
Upprymningsstål, artill. Se Rymnål.
Uppsala (Upsala). 1. (Fsv. Uppsalir,
”salarna däruppe”) Forntida tings-, marknads- och
tempelplats. Se Gamla Uppsala.
2. (Latinis. Upsa′lia) Stapelstad i Uppland, med
säte för ärkebiskop, landshöfdingen i Uppsala län
och chefsämbetena för Upplands infanteriregemente
och Upplands artilleriregemente samt rikets
äldsta universitet, ligger på båda stränderna af
Fyrisån, 8 km. ofvanför dess utlopp i Mälarviken
Ekoln, nedanför och delvis på den rullstensås, som
sträcker sig utmed åns västra sida. Areal 1,538
har. 27,859 inv. (1918; studentkåren oräknad).
Folkmängden var 1800: 5,105, 1850: 6,952, 1870:
11,433, 1890: 21,564, 1900: 22,818, 1910: 25,620.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
