Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upphandling för statens behof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördelen af standardisering af förbrukningsartiklar
inom olika statens verk i st. f. den mångfald af
typer och mönster, som nu förekomme. Äfven för
leverantörerna skulle en centralisering och
standardisering af statens uppköpsväsen medföra
fördelar, då större beställningar möjliggjorde
fabrikation i större skala med billigare
tillverkningskostnader. Men härmed sammanhängde också en annan
synnerligen viktig omständighet. Svårigheten för
svenska tillverkare att i pris konkurrera med
utländska anbudsgifvare skulle utan tvifvel minskas
genom ett dylikt system, då den svenska
tillverkaren på grund af beställningarnas ökade omfattning
skulle kunna tillgodogöra sig de fördelar, som vore
förenade med massfabrikation och hvilka
konkurrenter, tillhörande de stora nationerna,
regelbundet kunde tillgodogöra sig, då de redan på grund
af en omfattande afsättning inom hemlandet utan
större ekonomisk risk kunde tillverka
lagerartiklar och alltså bedrifva sin tillverkning i större
skala. Motionärerna hemställde äfven, att i
samband med en väntad revision af 1893 års förordning
måtte öfvervägas lämpligheten af fastare
bestämmelser rörande svensk varas företräde framför
utländsk vid upphandling för statens behof.
Motionen bifölls af riksdagen. På grund af riksdagens
skrifvelse i ämnet tillsattes 1913 en kommitté med
uppdrag att dels utarbeta förslag till nytt
upphandlingsreglemente för statens myndigheter och
i samband därmed till nya bestämmelser rörande
svensk varas företräde framför utländsk, dels ock
undersöka, huruvida och i hvad mån ökad
centralisering vid upphandling för statens räkning borde
ega rum. I anslutning till ett af kommitterade 15
aug. 1916 framlagdt förslag – sedermera af samma
kommitterade på uppdrag revideradt – utfärdade
K. M:t med upphäfvande af 1893 års förordning
16 jan. 1920 ny förordning ang. upphandling och
arbeten för statens behof samt försäljning af staten
tillhörig lös egendom.
Den nya förordningen bygger på lagen 20 juni
1905 om köp och byte af lös egendom, hvars
stadganden skola tillämpas vid statens
upphandlingar i alla de fall, då afvikelse ej
påkallas däraf, att staten är köpare. Grunderna
i 1920 års förordning äro i öfrigt följande.
Myndigheterna skola noggrant förbereda de
upphandlingar och arbeten, som behöfva
verkställas, så att lämpliga tidpunkter såväl ur
prissynpunkt som i andra hänseenden väljas för aftals
träffande. Vid infordrande af anbud skola, i syfte
att därigenom öka konkurrensen, alternativa
leveranssätt och leveransorter erbjudas spekulanterna.
Åt myndighet har medgetts rätt att under tiden,
till dess slutlig pröfning af inkomna anbud egt
rum, hemlighålla ej mindre kostnadsberäkningar
o. d., som myndigheten själf låtit upprätta (dylika
handlingar kunna hemlighållas 1 år från
upprättandet), utan äfven ingifna anbud jämte därtill
hörande bilagor. Under pröfningstiden få sålunda
ej utlämnas handlingar, som kunna tjäna till
ledning vid bedömande, vare sig huru många eller
hvilka uppmanats att afge anbud eller afgett
sådana. (Senast anförda bestämmelser ha af
riksdagen stadfästs genom beslutad ändring i
Tryckfrihetsförordningen.) Förordningen uppställer som
regel att, då de anbud, som ifrågakomma till
pröfning, afse såväl svensk som utländsk vara resp.
såväl svenskt som utländskt arbete, sådant anbud
skall antas, som afser svensk vara eller svenskt
arbete, därest den svenska varan eller det svenska
arbetet är af erforderlig beskaffenhet. De fall
anges, då utländskt anbud må antas.
Förordningen afser nämligen icke att utestänga den
utländska konkurrensen. Denna anges i kommitterades
motiv vara nödvändig ur statens synpunkt som en
prisreglerande faktor och ur industriens synpunkt
på grund af sin fostrande verkan. För att
underlätta de svenska näringarnas konkurrensförmåga
emot utlandet har föreskrifvits, bl. a., dels att å
vara, som är föremål för inhemsk tillverkning, ej
må uppställas andra fordringar, än dylik vara
uppfyller, såvida icke särskilda omständigheter
annat påkalla, dels ock att standardisering skall
så långt möjligt genomföras i fråga om den
mångfald förbrukningsartiklar, som förekomma hos
statens myndigheter, samt att standardiseringen skall
så vidt möjligt följa den i allmänna marknaden
gängse. Den tidigare gällande regeln vid
infordrande af anbud, nämligen att upphandlingar och
entreprenader skola utbjudas genom kungörelse i
"Tidning för leveranser till staten m. m.", har
ansetts böra ur kontrollsynpunkt bibehållas, men
infordrandet af anbud genom särskilda skrifvelser,
ställda direkt till de leverantörer eller
entreprenörer, som i olika fall kunna ifrågakomma –
affärsformen framför andra – har medgetts i ett flertal
fall, då enligt förut gällande förordning
utbjudande måst ske genom kungörelse. Den föråldrade
auktionsformen får icke vidare förekomma i fråga
om upphandlingar och, hvad angår arbeten, endast
beträffande sådana, hvilkas utförande icke
erfordrar någon nämnvärd yrkesskicklighet. Krafvet på
åstadkommande af täflan vid upphandlingar och
arbeten har framhäfts i förordningen. För
myndighet har, i syfte att ytterligare befrämja
affärsmässigheten, föreskrifvits skyldighet att anlita
utomstående sakkunniga ej mindre vid beredning
af upphandlings- och entreprenadärenden än äfven
vid pröfning af anbud m. m., därest myndigheten
finner sig icke förfoga öfver erforderlig sakkunskap.
Då ett starkt intresse hos leverantörer och
entreprenörer att erbjuda staten sina tjänster är af
grundläggande betydelse för statens
upphandlings- och entreprenadväsen, ha bestämmelserna rörande
pröfning och antagning af anbud lämpats så, att
de skola direkt uppmuntra till deltagande i täflan.
I sådant syfte afse bestämmelserna dels att
trygga ett opartiskt förfarande hos myndigheten, dels att
låta kvalitetsfrågan träda i förgrunden i all den
mån detta är förenligt med ett klokt handhafvande
af statens ekonomi. För att trygga ett opartiskt
förfarande ha i förordningen stadgats vissa jäf mot
dem, som skola deltaga i pröfning af anbud. I
fråga om hänsynstagande till prisbilligheten eller
kvaliteten har den tidigare föreskriften, att
myndighet skall utvälja ett af de tre lägsta anbuden,
ansetts vara godtyckligt vald, då det för staten
förmånligaste anbudet mycket väl kan ligga
ofvanför dessa. Nu gällande förordning stadgar i dess
ställe, dels att den omständigheten, att ett anbud
innefattar det lägsta priset, icke må i och för sig
vara afgörande för anbudets antagande, dels ock
att af de anbud, som ifrågakomma till pröfning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
