Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upmark, 1. Gustaf Henrik Vilhelm - Upmark, 2. Gustaf Herman Fabian - Upolu - Uppassningsställe - Uppbacka - Uppbindstygel - Uppbo - Uppbringning - Uppbröstning, Uppbröstningshål, Uppbröstningsögla - Uppbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1153
Upolu-Uppbud
1154
planschverk, katalogarbeten, utmärkta artiklar i
Nordisk familjebok och i tyska konversations-lexika,
tidningsartiklar, öfversättningar, bl. a. af
Ltibkes "De bildande konsternas historia" (1871),
Falkes "Konststilar och konstslöjd" (omarb. öfv.,
1885) och Dolmetschs "Ornamentets bok" (1889; ny
bearb. uppl. 1898-1900). Hans mest omfattande och
mest betydande originalarbete var Die architectur der
renaissance in Schweden 1530 -1760 (Berlin, 1897-1900,
praktupplaga; på sv. Svensk byggnadskonst 1530-1760,
1904). U. gaf här ett för svensk konstforskning
grundläggande verk, som skildrar vår arkitekturs
utveckling och stadier från "Vasastilens" uppkomst
genom högrenässans, barock och rokoko med italiensk,
holländsk och fransk påverkan.
U. hade låtit en mängd yngre arkitekter och ritare
för sin räkning göra uppmätningar, ritningar och
fotografier af arkitekturverk i olika delar af Sverige
samt anlade af deras och sina egna samlade blad en
ytterst rikhaltig och instruktiv arkitektonisk,
topografiskt ordnad samling, som var afsedd att
bilda en parallellsamling till Dahl-berghs "Suecia"
och enligt hans plan borde fortsättas fram till
nyaste tid. Denna af honom ordnade samling har delvis
öfvergått i Nationalmuseets ego. - Valda skrifter,
innehållande flera af de här ofvan nämnda studierna -
alla med svenskt ämne - utkom 1901. Jfr biografi af
G. Göthe i "Nordisk tidskr." (1900) och af K. Wåhlin i
"Ord och bild" (s. å.; med bibliografi).
2. Gustaf Herman Fabian U., den föregåendes son,
museiman, f. 13 mars 1875 i Stockholm, blef
J&los. kandidat 1897, licentiat 1901 och filos,
doktor 1912, allt i Uppsala. Han var e. o. amanuens
i Nationalmuseum 1898-1902, blef öfverlärare i
konsthistoria vid Tekniska skolan 1903, intendent
vid Nordiska museet 1906 (föreståndare för afd. De
högre stånden) och detta museums styresman 1913. Han
är sedan 1906 sekreterare i samfundet S:t Erik och
redaktör för dess årsbok. Bland U:s skrifter må nämnas
Om Gustaf Vasas hof (1912), Möbler i afdelningen
för de högre stånden i Nordiska museum, l och II
(1912-13), Skansen i 25 år (1916) samt ytterligare
ett antal gedigna artiklar om byggnadskonst,
bostäder, möbler, guldsmide, skrån m. m. i olika
publikationer (äfven i Nordisk familjebok).
1. L. L. (G-g N.) 2. G-g N.
Upolu, en af Samoaöarna, s. ö. om ön Savaii och
näst denna den största i gruppen, 868 kvkm. Den
långsträckta ön, genom hvilken går en ända till 980
m. hög bergskedja, hvars toppar bestå af utslocknade
vulkaniska kratrar och basaltkäglor, omges h. o. h. af
ett barriärref, som dock på flera ställen har
öppningar, ön bebos af omkr. 18,000 till kristendomen
omvända polynesier och omkr. 350 hvita. Den odlade
jorden är hufvudsakligen upptagen af kokospalmer,
som lämna kopra (kokosnötens kärna), öns förnämsta
produkt; därjämte odlas bomulls- och kaffebusken samt
kakao och tobak, öns hufvudort och bästa hamn är A p
i a, på norra kusten, och på sydkusten ligga Safata
och Falealili, öns folkrikaste plats, vid bukterna
med samma namn. U. tillhörde sedan den tysk-engelska
öfverenskommelsen 14 nov. 1899 till Världskrigets
utbrott Tyskland. E. A-t.
Tryckt den 2% 20
Uppassningsställe, sjöv., lotsplats, ställe,
där lots är skyldig att uppehålla sig ("uppassa")
dels för att därifrån kunna varsebli ankommande
fartyg, hvilka han är skyldig att möta på vissa
bestämda ställen, dels för att där lots må kunna
beställas. Se Lotsförman och L o t s v e r-ket.
R.N.*
Uppbacka, sjöv., upplägga maten i därför afsedda kärl,
"backar" (se Back 1). Besättningen å örlogsfartyg
indelas i backlag, med 6 å 8 man i hvarje. På
handelsfartyg finnas vanligen blott två backlag: det
första, som "skaffar" (intar sin måltid) på ord. tid,
och det andra, som ej får sin "skaffning", förrän
det "förfångats" (aflösts) på däck af det första.
R. N.*
Uppbindstygel, ridk. Se Tyglar 1.
Uppbo, by i Stora Skedvi socken, Kopparbergs län,
n. om Dalälfven. Vid U. färjställe slogo dalamän
under Sten och Nils Sture 1470 en upprorshär under
Erik Karlsson (Vase), och till minne däraf aftäcktes
11 sept. 1901 där ett monument ("Sturemonumentef"). Se
K. Hult, "Uppbostenen
1 St. Skedvi" (i "Julbok för Västerås
stift", 1909).
Uppbringning, i krigstid taga i besittning fientliga
örlogs- eller handelsfartyg äfvensom sådana neutrala
fartyg, hvilka föra krigskontraband, bryta blockad
eller på annat sätt förgå sig mot neutralitetens
lagar. Uppbringningen, till hvilken endast örlogs-
och kaparfartyg (försedda med lagliga kaparbref), i
vatten utom neutral makts territoriella vattenområde,
äro berättigade, tillgår vanligen så att, sedan
det främmande fartyget strukit flagg eller vid
visiteringen skäl förefunnits för dess uppbring-ning,
en officer eller annan lämplig person ombord-sändes
och tar fartyget i besittning. Han uppsätter
därvid inventarium eller ock direkt förseglar
lastluckor, gods och handlingar m. m., utbyter
en del af eller hela besättningen, sänder befälet
ombord å pristagaren och afgår därefter med "prisen"
(det tagna fartyget) till egen hufvud-styrka eller
till lämplig hamn för att afvakta ytterligare
order. Se vidare Pris, sp. 289. Sedan under
Världskriget den internationella rätten i mångt
och mycket upphört att gälla, ha fientliga fartyg
sällan uppbringats, utan i stället blifvit sänkta.
R. N.*
Uppbröstning, Uppbröstningshål, U p p-bröstningsögla,
artill. Se Fordon, sp. 840.
Uppbud, jur., det erbjudande att mot lösen förvärfva
viss egendom, som framställes offentligen vid domstol
och afser alla till sådan inlösning berättigade. I
svensk rätt förekommer (dock blott på papperet) dylikt
uppbud af förfallen lös pant (Handelsbalken kap. 10 §
2). Vida mer betydande voro de uppbud af fast egendom,
hvarmed enligt vår äldre rätt köp, skifte (byte)
och gåfva, äfvensom förfallen pant (se Införsel
2 a), skulle lagfaras. Nämnda öfverlåtelser
skedde ursprungligen offentligen på tinget eller på
rådstugan, efter föregående erbjudande, "uppbjudande",
åt de börds- eller lösningsberättigade
att inom viss tid öfvertaga egendomen. Sedan
öfverlåtelsens offentlighet inför domstolen
upphört och i dess ställe kommit enskildt
upprättade aftal, blef det förvärf våren (köparen)
och ej öfverlåtaren, som för att få lagfart
måste låta fångeshandlingen
30 b. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
