Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - Ua - Uah-ab-ra (Uahabra) - Uahuka - Ualan - Uanda, Jenaro - Uandala - Uapu l. Adamsön - Ubaldus - Ubangi, Mobangi l. Mubangi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det indoeuropeiska urspråket egde både långt och kort
u, t. ex. sanskr. [mushika], grek. [...] (äldst uttaladt
[mus], sedan [mys] med samma öfvergång från u till y som
i fr. och nederl.), lat. [mus], "råtta"; sanskr. jugam,
grek. [...], lat. jugum, "ok". Båda fortlefde i
det germanska urspråket (t. ex. isl. mús, "råtta",
got. juk, "ok", ehuruväl det korta u i en mängd fall
öfvergick till o (d. v. s. å-ljud) till följd af det
s. k. a-omljudet (se Omljud), så att t. ex. i
den äldsta fornsvenskan mot nom. sunr, "son", svarade
en genit. sing. sonar, pl. sona (jfr nsv. son), mot
ack. kunu en nom. kona, "kvinna", liksom ock växlingar
sådana som nsv. buren jämte välboren, bud jämte
uppbåd m. m. däraf förklaras (jfr O, sp. 389). Men
denna inskränkning af det urgermanska korta u-ljudets
förekomst uppvägdes till fullo därigenom, att i en
massa ord ett nytt kort u-ljud uppstått på så sätt,
att ur de gamla stafvelsebildande konsonanterna
l, m, n, r ett parasitiskt u (vanligen placeradt
före l, m, n, r) utvecklade sig; t. ex. af ett
ursprungligt wlkos (sanskr. vrkas) blef got. wulfs,
isl. ulfr (äldre wulfr), "ulf" ; af kmtom ett
got. hund, sv. hundra; af [lnghu] sv. lunga; af
bhrtis (sanskr. bhrtis, "bärande") ty. geburt,
isl. [...], "börd", o. s. v. De nordiska språken
inskränkte något förekomsten af u (såväl kort som
långt) genom att dels redan i början af den kristna
tidräkningen förvandla det till o- (då det är långt)
eller å-ljud (då det är kort) framför – de sedermera
bortfallna – konsonanterna h (d. v. s. ch-ljud) och
n, t. ex. sv. tvinsot (ty. sucht), lo (ty. luchs),
orätt (ty. unrecht), oss (ty. uns) o. d.; dels
under den s. k. vikingatiden låta det, liksom äfven
diftongen iu, öfvergå genom s. k. i-omljud
(se Omljud) till y, t. ex. sv. fylla (för fullian) af
full, hysa af hus, lysa af ljus. Svenskan har sedan
under loppet af medeltiden ytterligare inskränkt
bruket af u dels därigenom, att kort u blifvit o
före r med följande konsonant, t. ex. sv. sporde
(isl. [...], da. spurgte), vorden (jfr dialekternas
vulen för vurden), dels därigenom, att diftongen
iu sammandragits till y efter r och efter l med
föregående konsonant, t. ex. sv. ryka (isl. riúka),
klyfva (isl. kliúfa), en för de östnordiska språken
karakteristisk öfvergång, som i da. inträdt äfven
efter andra konsonanter, t. ex. da. myg, "mjuk", dyb,
"djup", syg, "sjuk", o. s. v. Å andra sidan har sv. i
några jämförelsevis få fall skaffat sig nya u-ljud,
dels genom s. k. brytning (se d. o.) af e, i eller
y, t. ex. sv. tjugu (isl. tego), bjugg (isl. bygg),
sjunga (ty. singen), sjunka (ty. sinken), ljung (jfr
lingon), dels genom s. k. u-omljud (se Omljud)
af a, t. ex. huru jämte hvarigenom, dugg jämte dagg,
snugga, "kort pipa", jämte snagghårig, "korthårig". Ad. N–n.
På franska mynt betecknar U myntningsorten Pau. –
I lat. är U (V) förkortning för uxor, hustru, maka,
och för urbs, staden (näml. Rom), i synnerhet i
kronologiska uppgifter, t. ex. U. c. = urbis conditæ
(år räknadt från) stadens grundläggning. – I kemien
betecknar U uran, uranium.
U- ingår som prefix i ett stort antal namn på länder i
Afrika, hufvudsakligen mellan östkusten och de stora
sjöarnas region. U betyder land, t. ex. Uganda, Gandas
land, Usagara, Sagaras land. Wa är en pluralform,
som, lagd till landets namn, betecknar dess invånare,
t. ex. waganda, Gandafolket, wasagara,
Sagarafolket. Singularformen af detta prefix är M’,
hvarför det således bör heta en m’ganda, icke en
waganda. I sammanhang härmed må nämnas, att prefixet
ba, lagdt till landets namn, betecknar språket,
t. ex. baganda, Gandas språk.
Ua (eng. förkortning O’), ett i irländska tillnamn
förekommande ord, som betyder "sonson", t. ex. Ua
Niall, angliseradt O’Neill. Se Klan, sp. 199.
Uah-ab-ra (Uahabra), konung. Se Apries och Egypten,
sp. 1484.
Uahuka (fr. Ouaouka), ö. Se Marquesasöarna,
sp. 1045.
Ualan, ö. Se Karolinerna, sp. 1125.
Uanda, Jenaro, pseudonym. Se Paz-Soldány Unanue.
Uandala, landskap. Se Mandara.
Uapu (fr. Ouapou) l. Adamsön, en af de franska
Marquesasöarna i Söderhafvet, 83 kvkm. stor, med
något öfver 300 inv. ön är af vulkanisk bildning, med
sällsamt formade, ofta torn- och pelarlika berg, som
resa sig ända till 1,190 m. höjd. Strandlinjen utgöres
af lodräta klippor, öfver hvilka skummande kaskader
nedstörta, öns Sydkap är taffellikt, krönt af två
basaltpelare och har utanför sig en sockertoppformad
"pik" samt två små klippor, Church och Obelisk.
H. W–k.
Ubaldus. Se Hucbald, sp. 1193.
Ubangi, Mobangi l. Mubangi (eng. Obangi, fr. Oubangui
l. Nkoundja). 1. Kongos största biflod fr. h.,
förenar sig med denna genom flera armar mellan 0° 22’
och 0° 37’ s. br. samt 17° 40’ och 17° 50’ ö. lgd
och bildar därvid ett 19 km. bredt delta. Den
l,6 km. breda hufvudarmen utmynnar på 0° 31’
s. br. U. bildas af två stora floder, den nordligare
Mbomu, som jämte U. bildar Kongostatens gräns i
n. och n. v. mot Franska Ekvatorial-Afrika, och den
sydligare Uelle (eng. Welle) l. Uelle-Makua. Mbomu
har fr. h. bifloderna Uarra, Schinko, Mbari (Balo)
m. fl. och flyter genom ett af skogar och slätter,
stundom äfven af berg på 1,000 m. höjd fylldt land,
bebodt af flera folkstammar. Vattendelaren mellan
den och Bahr el-gasals bifloder är föga markerad, men
höga, med Nilen parallella kullar, mellan Albertsjön
i s. och Dufile, vid Nilen, i n., skilja skarpt
Uelles och andra åt v. rinnande floders dalar från
Nilens. Uelle-Makua, i sitt öfre lopp kallad Kibali,
upprinner n. v. om Albertsjön, 1,350 m. ö. h.,
har liksom Mbomu västlig hufvudriktning, mottar
flera stora tillflöden fr. v., främst Bomokandi,
och förenar sig med Mbomu på 4° 10’ n. br. och 22°
37’ ö. lgd efter ett lopp af omkr. 1,130 km. Efter
föreningen flyter floden, nu kallad U., först åt
v. n. v., mottar fr. h. Koto (Kotto), från Darfur,
Kubango och Kemo, gör därefter en stor båge åt s. och
flyter sedan efter strida forsar och fall vid Songo
l. Grenfell, hvilka omöjliggöra sjöfart med större
fartyg, åt s. till Kongo. U:s längd från Mbomus och
Uelles förening till mynningen är omkr. 1,130 km., och
den är segelbar för medelstora fartyg från Kongo till
Songofallen. omkr. 560 km. Den omgifvande trakten är i
allmänhet bördig och skogrik. – Uelle upptäcktes 1870
af den från n. kommande G. A. Schweinfurth och antogs
då höra till Tsadsjöns vattenområde, men W. Junker
konstaterade 1882–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
