Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 723-724 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tårflöde ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i antika grafvar funna små kärl för välluktande
salfvor eller oljor (se Glasfabrikation, pl. I). J-C.

Tårflöde, med., ett sjukligt tillstånd, vid hvilket
tårarna (se d. o.) ej afledas den normala vägen nedåt
näsan, utan rinna öfver. Detta kan bero antingen på
för starkt tillflöde, orsakadt af retningstillstånd
eller sjukdomar i ögat eller bindehinnan, eller också
på försvåradt afflöde till följd af förträngningar
eller inflammationer i de afledande tårvägarna.
G-d.

Tårgräs, bot. Se Coix lacryma.

Tårgången. Se Tårar.

Tårkanal. Se Tårar.

Tårkrämla, bot. Se färgpl. III till art. Svampar.

Tårkörteln. Se Tårar.

Tårpil, bot., en allmän benämning på flera slag
af pilar, släktet Salix (se d. o.), hvilka ha
smala, hängande grenar. Den ursprungliga tårpilen,
S. babylonica L., härstammar från Orienten. Den
är icke nog härdig i Sverige och odlas sällan hos
oss. De vanligen i våra trädgårdar och parker odlade
tårpilarna, S. elegantissima, äro en hybrid mellan
S. babylonica och S. fragilis. De ha lansettlika,
ibland vågiga, glänsande blad å de smala, i lockar
nedhängande kvistarna. En under senare åren inkommen
ny sort tårpil, S. Napoleonis, är en form af
S. purpurea, särdeles vacker, med ett fint, prydligt
bladverk å svajande grenar. Tårpilarna användas
gärna till prydnadsträd å grafvar i afsikt att därmed
beteckna saknad och sorg. De vackra tårpilarna omkring
Molins fontän i Kungsträdgården i Stockholm (se
fig.) utgöras af S. elegantissima.
O. T. S. (G. L-m.)

Tårpilar (Salix elegantissima) omkring Molins fontän i Stockholm.

Tårpunkt. Se Tårar.

Tårsjön. Se Öga.

Tårsvamp, bot. Se Hus-svamp.

Tårsäck. Se Tårar.

Tårta (it. och sp. torta, af lat. tortus, vriden,
fr. tarte) var urspr, ett bakverk i spiralform. Nu är
en tårta platt, medan "bakelsen" kan ha alla möjliga
former. Tårtor kunna framställas af mandeldeg, af
maräng, mördeg, smördeg, sockerdeg och fyllas med en
stor mängd olika tillagningar och sylter, marmelader,
fruktmos, choklad, risgryn, glass m. m.

Tårtall, bot. Se Himalaya, sp. 706.

Tårvätska. Se Tårar.

Tåsan, å. Se Klarälfven.

Täsjö, socken i Västernorrlands län, Fjällsjö
tingslag. 99,697 har. 4,027 inv. (1917). T. utgör
ett pastorat i Härnösands stift, Ångermanlands västra
kontrakt.

Tåsjön, Tåsjöälfven. Se Fjällsjöälfven.

Tåtel, bot., namn på arter af grässläktena Aira,
Avena, Holcus, Molinia och Weingærtneria.

Täby. 1. Socken i Stockholms län, Danderyds
skeppslag. 6,268 har. 2,881 inv. (1918). T. utgör ett
pastorat i Uppsala stift, Roslags östra kontrakt. –
2. Socken i Örebro län, Örebro härad. 2,275 har. 578
inv. (1918). Annex till Mosjö, Strängnäs stift,
Örebro kontrakt.

Täcka, jaktv. Ett hagelskott säges täcka en viss
yta, t. ex. en cirkel med viss diameter, då haglen
sitta så tätt och jämnt fördelade, att ett villebråd
af viss storlek ej kan gå fritt från hagelträff
inom denna yta. Huru stor cirkel haglen täcka, är
gifvetvis beroende på följande faktorer: skotthållet,
gevärets spridning, haglens antal i skottet (detta
antal är omvändt proportionellt mot hagelstorleken)
samt det ifrågasatta villebrådets storlek.
G. G.

Täckblad. Se Cigarr, sp. 310.

Täckbåge. Se Täcke 1.

Täckdikning, Dränering, anläggning af underjordiska
ledningar för jords torrläggning, förekom redan
hos gamla tidens romare, som använde täckta diken
med vattenledande fyllning af småsten, grus eller
vidjebuntar, täckt med jord (se Columella, "De re
rustica", II, 1). Sedan omtalas täckdikning först
under slutet af 1700-talet i England. Där brukades
sedan gammalt under namn af Essex-dikningssystemet
att i grunda diken lägga en bottenfyllning af ris,
halm eller annat vattenledande affall, hvarefter
jord påfylldes. Vid nämnda tid började en jordbrukare
Elkington åstadkomma en vattenförande ledning i dikets
botten af hvalfformade tegel. Ungefär samtidigt
gjordes af en engelsk landtman Read de första
försöken att använda tegelrör till ledningsmaterial i
täckdikning. På 1840-talet började en annan engelsman,
Smith på Deanston, torrlägga åkerjord genom ett
regelbundet system af täckdiken med tegelrörsledning,
och denna s. k. fullständiga dikning (thorough
draining) l. systematiska afdikning utvecklades
snart och spred sig från England till öfriga länder,
bl. a. till Sverige, där från slutet af 1840-talet
stort intresse för täckdikning, då äfven kallad
under-, grund- l. alfdikning, uppstod. Sedermera
har täckdikning alltjämt fortgått och dess stora gagn
för jordens fruktbarhet blifvit alltmer erkändt,
men väsentligen på grund af dessa företags dyrhet
(före kristiden 1914 vanligen 200–300 kr. pr har),
har arbetet gått långsamt, och ännu är större delen
af vårt lands åkerjord icke eller blott ofullständigt
täckdikad (detta gäller särskildt de mindre jordbruken
och hela Norrland). Det allmänna har på olika
sätt verkat för befordran af täckdikning. Statens
landtbruksingenjörer och hushållningssällskapens
länsagronomer eller jordbrukskonsulenter lämna biträde
för uppgörande af planer, och hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>