Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5t>5
Tyska litteraturen
sernas antal. Äfven antika versmått efterbildades,
ehuru jämmerligt. På det episka området,
där folksagan föll i förakt och glömska, tog
den satiriska didaktiken öfverhand. Dessutom
skrefvos rimkrönikor samt poem öfver skytte- och
hoff ester. J. F i se har t (d. omkr. 1590),
som bl. a. öfversatte Rabelais, dolde ett
djupt allvar under sin grobiankomik och bittra
satir. Han ville höja folkets sedliga ståndpunkt
och fosterlandskärlek samt nedslå jesuitismen. Hans
humoristiska språkbildande förmåga inom prosan söker
sin like. B. R i n g w a l d t (1530-98) hade sin
styrka i kristlig didaktik, E. Al ber u s (d. 1553)
och B. W a 1-dis i djurfabeln, G. Rollenhagen (1542-
1609) i satiriskt djurepos. Tidehvarfvets förnämsta
skaldeförmåga i Tyskland var Nurnbergskomakaren Hans
Sachs (1494-1576) genom outtömlig alsterrikedom,
åskådlig och trohjärtad framställning, världskännedom
och lycklig dialog, trots sin sträfva, okonstnärliga
form. Han prisade det borgerliga hemlifvets arbete
och fromhet, tog reformationen i försvar, utvecklade
en sund, äkta tysk humor i skämtberättelser
på vers och i den utomordentliga alstringen af
fastlagsspel, dialogiserade anekdoter, hvaremot
de 4,500 mästersångerna dela denna arts allmänna
torka. Han uttryckte fylligt och okonstladt sitt, sin
hemstads och sin tids lynne. - Denna tid spelades
teater i alla städer, af studenter, skolgossar
och borgare; man bjöd på klumpiga öfversättningar
från grekiskan, bibeldramer, bittra fejdedramer
mot katoliker och kalvinister m. m. Det folkliga
dramat, som blomstrade i Ntirnberg, Elsass och
Schweiz, utgjordes företrädesvis af fastlagsspel och
romantiska skådespel (efter folkböcker och italienska
källor). Reformationsvännerna N. Manuel (1484-1530)
och N. F r i s c h l i n (1547-90) utmärkte sig
i fastlags-och lustspel. Yrkesskådespelare fick
man först 1590, i de s. k. engelske komedianterna,
troligen tyska aktörer, som i Nederländerna lärt
känna den liffulla engelska dramatiken. De införde
teater-effekter, väckte håg för gräsligheter, musik
och ståt, och "den lustiga personen’" (Hanswurst)
fick en bestämd gestaltning. Sedan de gjort Shakspere
känd i Tyskland, lärde man sig där utveckla en
handling dramatiskt. Inflytandet visar sisr hos
J. Ayrer (d. 1605) samt hos hertig Henrik Julius
af Braunschweig (1564-1613), i hvars prosadramer
det lärda språket kämpar med den folkliga tonen. -
Prosan stod högt under förra hälften af tidehvarfvet,
men den lutherska prosans kraft och renhet urartade
därefter till klumpig bredd och uppstyltning. Predikan
fylldes med osmaklig dogmatik eller råa utfall
mot andra kyrkor. Inom uppbyggelselitteraturen
glänser J. Arndt (1555-1621), författare till "Sanna
kristendomen". Biografier, resebeskrifningar och
kos-mografier började komma på modet. Den ädle S. F
rån c k (1499-1542) utmärkte sig som historiker,
så ock J. A ven t in us (1477-1534) och schweizaren
^E g. Tschudi (1505-72). Götz von Berlichingen
(d. 1562) efterlämnade en med rätta berömd själf
biografi. Romaner ("Amadis" o. a.) öfversattes
från franskan. Folkböckerna med sitt naivt enkla
framställningssätt och sina rika fantasibilder fingo
gestalt på 1500-talet. i det att äldro. mestadels
franslT rid-
dardikter omformades till tysk prosa (Haimonsbar-nen,
Magelone, Genoveva, Fierabras, Kejsar Octa-vianus,
Melusina, Grisilla m. fl.). Ett inhemskt ämne, åt
hvilket en stor roll var förbehållen, är historien
om doktor Joh. Faust (uppteckn. 1587). Af tyskt
ursprung äro äfven folkböckerna om "Hertig Ernst
af Schwaben", "Ahasverus" 1. Jerusalems skomakare
(1602), "Pfaffe von Ka-lenberg" (en samling lustiga
prästknep), "Till Eulenspiegel" (den bekante
Ulspegel, ett förråd af landstrykarkvickheter,
hvars första afsättning var plattysk, i slutet af
1400-talet), B. Kriigers "Hans Clawerts historien"
(en treflig Ulspegel n:o 2), "Finkenritter" (1560, en
föregångare till munchhausiaderna) och "Lalenbuch"
(1. "Die schildbiirger", om ett abderitiskt
samhälle). Novellförsök, som likväl trängdes tillbaka
af smaken för Amadisromanerna, gjordes med framgång
af J ö r g W i c k r a m m. fl. Ordspråkssamlingar
utgåfvos af J. A gr i co l a (d. 1566), S. Franck
o. a.
Trettioåriga kriget medförde en kolossal förödelse
och barbarisering i landet. Råhet och sedeslöshet
fingo insteg i alla samhällsklasser. Nationalkänslan
var så godt som död. Den kyrkliga utvecklingen
hade stelnat. Skolväsendet sjönk alltmera ;
typen för en lärd såg man i den pedantiske,
andefattige polyhistorn. Borgaren hade blifvit
kälkborgare och bonden lif egen. Frankrikes andliga
inflytande vardt allt öfvermäktigare. I känslan af
egen maktlöshet sökte man förebilder i Ronsards
diktning, därefter i italienarna Marinis och
Gua-rinis formprål och slutligen i den gedignare
franska klassiciteten. Alexandrinens versform vardt
härskande, utom i visan; man odlade beskrifvande
poesi, epistel, satir, epigram och ode. En sträf-van
att omhulda tysk vitterhet ledde till stiftandet af
språksällskap efter italienskt mönster, i hvilka man
arbetade på språkets renhet, riktighet och skönhet. De
lyriska formerna uppodlades af G. R. Weckherlin
(1584-1653), en verklig skaldenatur, men den
ledande ställningen intogs genom programarbetet
"Buch von der teutschen poeterey" af schlesiern
Opitz (1597-1639), hvilken uppställde fasta lagar för
versrytmen, hans otvifvelaktigaste förtjänst, gaf det
nyhögtyska skriftspråket herraväldet och bekämpade det
språkliga fördärf vet. Han bestämde smakriktningen
genom att förorda öfversättningar som bästa medlet
att uppodla stilen; till mönster korade han Tasso,
Ariosto, Sannazaro, Sidney och Ronsard, kort sagdt,
den moderna renässansen i grannländerna. På dramat
inverkade han genom tolkningar af grekiska tragedier
samt italienska sångspel, operor (1627 den tidigaste
tyska operatexten) och herda-spel. Opitz var hufvudman
för den s. k. första schlesiska skolan, som efter
franska och holländska förebilder vinnlade sig om
formens klarhet och korrekthet jämte sedelärande
syfte. Denna nya konstdiktning var afgjordt ofolklig
och sökte hvarken individuell eller nationell
själfständighet. Endast villkorligt kan dit räknas
P. Fleming (1609-40), en kraftig, natursann och
innerlig lyriker, som inlade själfupplefvadt stoff
i sin diktning. G r y p h i u s (1616-64) utmärkte
sig äfven inom lyriken, men är mera känd som "tyska
dramats fader"; han byggde på dels Shakspere, dels
Spnpca och Vondpl Med mycket patoss och stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
