Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cypern. Redan dessförinnan hade en
brittisk-fransk eskader 3 nov. bombarderat de
yttre Dardanellforten. Om T:s deltagande i
kriget – i samband hvarmed sultanen 9 sept. 1914
förklarade kapitulationerna upphäfda – se närmare
Världskriget. Turkiska anfallsföretag 1915 mot
ryska Kaukasien och Sueskanalen misslyckades, men
i Mesopotamien slutade en illa förberedd brittisk
offensiv mot Bagdad med general Townshends
inneslutning i Kut-el-Amara och kapitulation
(29 april 1916). Grymma massakrer på armenierna
förekommo som hämnd för den hjälp de under
Kaukasusfälttåget lämnat ryssarna. Italien förklarade
21 aug. T. krig. Med verksam tysk hjälp lyckades
T. försvara Dardanellerna, och en på Gallipolihalfön
landsatt brittisk expeditionskår utrymde (jan. 1916)
sina ställningar där. I Arabien förklarade sig
(9 juni) storscherifen af Mekka oberoende af T.,
och han lät 4 nov. utropa sig till sultan af Arabien
samt slöt förbund med engelsmännen. Bagdad intogs
11 mars 1917 af en brittisk armé. T:s beroende af
Tyskland blef under krigets gång allt större trots
ofta förekommande slitningar. Ungturkarnas envälde
i den inre styrelsen framträdde än tydligare,
sedan storvesiren Said Halim febr. 1917 aflösts
af Talaat. Den ryska revolutionen möjliggjorde
återtagandet af Erzerum (mars 1918) och fredsslutet
i Brest-Litovsk (3 mars), där T. återfick de 1878
till Ryssland afträdda områdena Kars, Ardahan och
Batum. – Den obetydlige sultanen Muhammed V afled 3
juli 1918 och efterträddes af sin broder Vahid-ed-din
under namnet Muhammed VI (1918– ). Katastrofen för
centralmakterna närmade sig nu raskt. General Allenby
började (sept.) en glänsande offensiv i Palestina
i förening med araberna under den nu som "konung af
Hedjas" uppträdande Mekka-scherifens energiske son,
emiren Feisul. Hela Palestina föll i deras händer,
och 1 okt. togs äfven Damaskus. Bulgariens affall
från centralmaktsförbundet (genom stilleståndet
i Saloniki 28 sept.) bidrog väsentligt att göra
T:s ställning ohållbar, Talaat och Enver afgingo
(okt.), och sedan Tevfik pascha förgäfves sökt
bilda ministär, utsågs Izzet pascha till storvesir
(med ungturken Djavid bej som finansminister)
och inledde underhandlingar om stillestånd under
förmedling af den vid Kut-el-Amara tillfångatagne
Townshend. Stilleståndet afslöts i Mudros 30 okt. och
stadgade bl. a., att Dardanellerna och Bosporen
skulle öppnas, att därvarande befästningar skulle
besättas med de allierades trupper, att flottan skulle
utlämnas och armén demobiliseras samt att T. skulle
fullständigt bryta med Tyskland, Österrike-Ungern och
Bulgarien. Izzet aflöstes redan 11 nov. som storvesir
af Tevfik pascha med en från ungturkar rensad
ministär. Han efterträddes maj 1919 af Damad Ferid
pascha. De segrande allierades oenighet om bytets
fördelning och Förenta staternas motsträfvighet
mot att åtaga sig förvaltningsmandat för Armenien
ha alltjämt vållat nytt uppskof med öppnandet af
formliga fredsunderhandlingar, men sådana förestå nu
(jan. 1920) inom den närmaste tiden. I Mindre Asien
har under väntetiden en främlingsfientlig turkisk
nationaliströrelse under ledning af Mustafa Kemal fått
stark spridning, och ryktena om, att sultanen-kalifen
skulle fördrifvas
från Konstantinopel, ha inom större delen af den
muhammedanska världen framkallat stark jäsning,
underblåst af indiska och rysk-bolsjevikiska
uppviglare. Under intrycket häraf torde de allierades
ursprungliga planer med Konstantinopel ha underkastats
revision.
Litt.: Bland sammanfattande arbeten märkas främst
de båda banbrytande verken J. v. Hammer-Purgstall,
"Geschichte des osmanischen reichs" (10 bd, 1827–34;
2:a uppl., 4 bd, 1834–36; fransk uppl. i 18 bd, 1843,
och förkortad i 3 bd, 1844) och J. W. Zinkeisen,
"Geschichte des osmanischen reichs in Europa" (7
bd, 1840–63), samt A. de la Jonquière, "Histoire
de l’empire ottoman" (1881; "Osmaniska rikets
historia", 1882; ny, betydligt tillökad uppl. med
utförlig bibliografi, 2 bd, 1914), och N. Iorga,
"Geschichte des osmanischen reiches" (5 bd, 1908–13;
går till 1912). Sammanfattningar af v. Hammers verk
ges i E. S. Creasy, "History of the ottoman turks"
(1877; ny uppl. 1882), och S. Lane-Poole, "Turkey"
(i "Story of the nations series", 1888). Andra
sammanfattande handböcker äro Th. Lavallée,
"Histoire de la Turquie" (2 bd, 1859), L. Collas,
"Histoire de l’empire ottoman" (1862; 4:e uppl.,
reviderad af E. Driault, 1913), Halil Ganem, "Les
sultans ottomans" (2 bd, 1901), Youssouf Fehmi,
"Histoire de la Turquie" (1909), och A. Wirth,
"Geschichte der türken" (2:a uppl. 1913). Upplysande
aktstycken ha samlats, bl. a. i Testa, "Recueil
des traités de la Porte Ottomane" (9 bd, 1864–98),
E. Hertslet, "Treaties regulating the Trade act
between Great Britain and Turkey" (1875), och
Gabriel Effendi Noradounghian, "Recueil d’actes
internationaux de l’empire ottoman, 1300–1789" (4 bd,
1897–1902). Vidare märkas E. Poujade, "Le Liban et
la Syrie, 1845–1860" (1860), W. Heid, "Geschichte
des levantenhandels im mittelalter" (2 bd, 1879),
Sarauw, "Der russisch-turkische krieg 1877–1878"
(2:a uppl. 1879), E. Engelhardt, "La Turquie et le
Tanzimat" (1882), G. F. Hertzberg, "Geschichte des
byzantinischen und des osmanischen reichs bis gegen
ende des 16:ten jahrhunderts" (1883), F. Bamberg,
"Geschichte der orientalischen angelegenheit
im zeitraume des Pariser und Berliner friedens"
(1888–92), V. Bérard, "La Turquie et l’hellénisme
contemporain" (1893; 6:e uppl. 1911), "La politique du
sultan" (1897), "La Macédoine" (2:a uppl. 1900), "Les
affaires de Crète" (s. å.), "Pro Macedonia" (1904),
"Le sultan, l’islam et les puissances" (1907) och
"La révolution turcque" (1909), E. M. Bliss, "Turkey
and the armenian atrocities" (1896), E. Driault,
"La question d’Orient depuis ses origines jusqu’à
nos jours" (1898, 5:e uppl. 1912; värdefull),
C. von der Goltz, "Der thessalische krieg und die
türkische armee" (1898), A. Ular och E. Insabatos,
"Der erlöschende halbmond" (1899), Ch. Hecquard,
"L’empire ottoman sous Abdul Hamid, 1876–1900"
(1901), H. F. B. Lynch, "Armenia" (2 bd, s. å.),
G. Beckmann, "Der kampf kaiser Sigmunds gegen die
werdende weltmacht der osmanen, 1392–1437" (1902),
Ali Haydar Midhat bey, "The life of Midhat-pascha"
(1903), A. Chéradame, "La question d’Orient" (s. å.),
O. Frankl, "Beiträge aus chinesischen quellen zur
kenntniss der türkenvölker" (i "Abh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
