Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschöng-tu-fu - Tschöng-tö - Tschöng-wi - Tscönn-tschou - Tse-hsi (Tzu-hsi) - Tselekjokk - Tseng, släkt - Tseng-kuo-fan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liflig industri i väfnads- och färgeribranschen,
är ett betydande spannmålscentrum och en viktig
handelsort. Med Tibet drifver staden öfver
Tatsienlu och Batang (v. om Jün-ling-berget) stor
transitohandel med pälsverk m. m., som utbytas mot
te, siden och bomullstyger. Till San-tschou i Kansu
och Si-ngan i Schensi gå viktiga handelsvägar.
H. W-k.
Tschöng-tö, stad. Se Djehol.
Tschöng-wi, stad. Se Quelpart.
Tschönn-tschou, kinesiska städer. Se
Tschin-tschóu.
Tse-hsi (T z u-h si), änkekejsarinna af Kina, f. 1835,
d. 15 nov. 1908, tillhörde den gamla mandschusläkten
Yehonala och kallades i sin unsdom med detta namn. Hon
var dotter till en
banerkårskapten, blef 1852 bihustru åt kejsar
Hien-fung och fick från 1856 som moder till
tronarfvingen namnet T. och rätt stort politiskt
inflytande. Efter Hien-fungs död (1861) tillvällade
hon sig med hjälp af kejsarens broder Kung och sin
barndomsvän Jung-lu efter störtandet af det först
förordnade regenttriumviratet regentskapet för sin son
Tung-tschi med Hien-fungs hufvudgemål, den politiskt
likgiltiga Tsu-an (Tung-kong), som medregent. Hon
blef nu till sin död Kinas egentliga härskarinna,
om hon än i utrikesärenden länge nödgades anförtro
sig ät sakkunniga medhjälpare, först prins Kung,
sedermera Li-hung-tschang och prins Tsching. I den
inre styrelsen påverkades hon i början starkt af sina
eunuckgunstlingar, den 1869 på Kungs föranstaltande
afrättade An-te-hai och sedan Li-lien-ying. Sedan
Tung-tschi 1873 själf nominellt öfvertagit regeringen,
torde hon ha uppmuntrat hans lastbara lefnadssätt
i förväntan på att under en ny förmyndarregering
efter hans död trygga sin maktställning. Efter
Tung-tschis död 1875 genomdref hon ock utkörandet af
sin systerson, den späde
Tsai-tien till kejsare1 (under namnet Kuang-su),
utan att afvakta den aflidne kejsarens änkas
väntade ned-komst. Denna a fl cd kort därpå, om
genom själfmord eller dödad på T:s föranstaltande,
är outredt. Från 1881 var T. efter Tsu-ans plötsliga
död ensam regentinna till 1889, då Kuang-su själf
öfvertog regeringen och T. drog sig tillbaka till
hoflif, studier och målning i Sommarpalatset. Hon
ingrep dock ofta i regeringsärendena, särskildt
vid utnämningar och afsked. T. ogillade den unge
kejsarens af hans rådgifvare Kang-yu-wei uppmuntrade
reformifver, och 1898 kom det till kraftmätning
mellan henne och reformpartiet. Kejsaren planerade
mord på T:s förtrogne, den till vice-konung öfver
Tschi-li befordrade Jung-lu, och internering af
änkekejsarinnan. Planen förråddes af Juan-schi-kai
(se d. o.), som lofvat kejsaren sin medverkan,
och i stället blef nu Kuang-su genom en af T. och
Jung-lu ledd palatsrevolution tvungen att afstå
regeringsmakten till T. (22 sept. 1898). Af hänsyn
till utlandet och den upprörda folkstämningen
afstod T. från sin ursprungliga plan att aflifva
Kuang-su, men han hölls strängt bevakad och tynade
bort. Eeaktionen var nu allrådande, och T., som
öfverskattade "boxarnas" (se Kina, sp. 70) militära
styrka, uppmuntrade, trots Jung-lus varningar, deras
främlingsfientliga upprorsrörelse. När denna 1900
ledt till krig med stormakterna och kejsarfamiljen
nödgats fly från Peking till Hsi-ugan, drog
T. beslutsamt konsekvenserna af nederlaget, af satte
(1901) boxarle-daren prins Tu-ans till tronföljare
1900 utsedde son och proklamerade reformvänliga
regeringsideal, utsände studiekommissioner till Europa
och Amerika, af skaffade (på papperet) tortyren,
utfärdade förbud mot opierökning o. s. v. Yid
Kuang-sus död (14 nov. 1908) utvecklade T., ehuru
kort förut drabbad af ett slaganfall, hela sin
gamla energi, genomdref den späde Pu-yis utkörande
till kejsare, ordnade regentskapets fördelning
mellan sig och Kuang-sus änka och antog titeln
storänke-kejsarinna. Följande dag, 15 nov., dukade
hon under för ett nytt sjukdomsanfall, sedan hon
som sitt sista ord varnat Kinas folk för att låta
kvinnor utöfva högsta makten och eunucker ingripa i
regeringsärenden. - T. var en impulsiv känslomänniska
med oböjlig viljekraft, "en kvinna med en mans mod
och mer än en mans förstånd", hämndgirig, nöjeslysten,
vidskeplig, erinrande om renässanstidens kraftigaste
europeiska härskarinnor. På äldre dagar tyckes
"Gamla Buddha", som kineserna plägade kalla henne
(européerna sade "gamla draken"), ha tillkämpat
sig en viss med fruktan blandad popularitet. Jfr
Kina, sp. 66-73, samt J. 0. Bland och E. Backhouse,
"Kina under sista änkekejsarinnan" (sv. öfv. 1912).
V. S-s;.
Tselekjokk, öfre loppet af Pärlälfven (se Lule älf,
sp. 1351).
Tseng, gammal kinesisk släkt, enligt traditionen
härstammande från en bland Kong-fu-tses första fyra
lärjungar, Tseng-tsu.
1. Tseng-kuo-fan, markis, krigare och statsman,
f. 1811 i prov. Hunan, d. 1872 i Nan-king,
var 1851 examinator i Sz’-tschwan, då han fick i
uppdrag att organisera en frivillig truppstyrka mot
taiping-rebellerna. Hans framgångar mot dem föranledde
hans utnämning till vice presi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
