Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 119-120 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trångsviken - Tråvad (Tråfva), socken i Skaraborgs län - Trä, teknisk benämning på ved (lat. lignum)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

telegrafstation i Alsens socken, Jämtlands län, vid statsbanan
Ånge–Storlien, 47 km. från Östersund. Vid platsen
flera handlande och handtverkare, 2 mejerier, 2
sågverk: Movik (ångsåg om 3 ramar) och Trångsviken
(ångsåg om 3 ramar).

Tråvad (Tråfva), socken i Skaraborgs län, Laske
härad. 2,002 har. 811 inv. (1918). Annex till Larf,
Skara stift, Vånga kontrakt.

Trä, teknisk benämning på ved (lat. lignum), den
fasta hufvudmassan af träds (och buskars) stammar,
grenar och rötter, hvilken omslutes af barken
och själf omsluter märgen. Trä synes i allmänhet
ej likformigt, utan företer en karakteristisk
teckning, dels en koncentrisk skiktning, förorsakad
af årsringarna, dels en uppdelning genom radiellt
utstrålande cellväfnadsband, de s. k.

Fig. 1. Stycke af en 4-årig stamdel af tall,
6 ggr förstorad. m märg, vv vårved, hv höstved,
ms märgstrålar, k kambium, ib innerbark, yb
ytterbark, h hartsgångar, 1–4 årsringar.

märgstrålarna (se fig. 1 o. 2). Nybildningen af ved
sker hos den tempererade zonens träd årligen dels
genom längdtillväxt, dels genom tjocklekstillväxt från
det mellan ved och bark befintliga kambiumlagret
(bildningsväfven) i två skilda repriser, den första
vid vegetationstidens början, då vårvedsmanteln
bildas, och den andra midt i högsommaren, då den
s. k. höstvedsmanteln anlägges. Den oftast för blotta
ögat framträdande skillnaden mellan vår- och höstved
sammanhänger med vårvedens porösare byggnad (afsedd
att ge stammen dess hufvudsakliga ledningsbanor
för vätskor) och höstvedens tätare byggnad (hvars
hufvudsakliga uppgift är att ge stammen mekaniskt
stöd). Hos monokotyledona trädväxter i tropikerna
(palmer o. a.) sker stammens tillväxt endast från
toppen; sådana stammars genomskärning visar inga
årsringar. – I anatomiskt afseende är träet sammansatt
af olikformade vedceller och kärlknippen. Hos
löfträden finnas flera olika slag af kärl (spiralkärl,
ringkärl o. s. v.), men hos barrträden
endast trakeider (se d. o.). Vedcellerna
äro prosenkymceller, d. v. s. långsträckta och
mot ändarna afsmalnande, hvarandra delvis täckande
celler. Deras i början mjuka väggar förtjockas
småningom och hårdna. Därjämte förekomma i träet
parenkymceller, som dels uppbygga de ofvan
nämnda märgstrålarna (tvärparenkymceller),
dels omsluta kärlen, bilda hartskanaler i veden
(såsom hos flertalet barrträd), förekomma
strödda eller som sista skikt i höstveden
(längdparenkymceller). Parenkymcellerna äro,
i motsats till såväl vedceller som trakeider och
kärl i den färdigbildade veden, ännu lefvande celler
(Se fig. 1–3.) – Vid tilltagande ålder undergår veden
hos många trädslag en normal förändring i stamdelens
inre. Cellväfnaderna upphöra att vara ledande för
vätskor, veden uttorkar, och ofta aflagras garfämnen,
färgämnen och hartser m. m. Dylik ved benämnes kärnved
(se d. o.) i motsats till den yttre friska veden,
som benämnes splint l. ytved. Tall, lärk, ek, alm
m. fl. trädslag utmärkas af mörkt färgad kärnved,
gran har ofärgad kärnved, till utseendet lik splinten;
hos bok, björk, asp m. fl. saknas kärnved. S. k. rödved
l. falsk kärnved (ibland, ehuru oriktigt, benämnd
kärnved) hos bok och björk är en på grund af ålder
genom svampangrepp eller förmultning begynnande
förstörelseprocess i stamdelens inre. Dylik falsk
kärnved sänker träets tekniska egenskaper, under
det att kärnbildning höjer tekniska värdet, högre i
allmänhet ju mörkare färg kärnveden får.

Trä företer ofta felaktigheter eller oregelbundenheter
i sin byggnad. Märgfläckar förekomma ofta i veden hos
björk, al, apel, päron m. fl., orsakade af en liten
insektslarv, tillhörande släktet Tivula, som vid
vårvedens nybildning äter gångar i den omedelbart
under kambiet, hvilket åstadkommer sårparenkym i
veden. Hos barrträ förekomma ofta s. k. kådlåpor
eller skölsprickor, som äro halfcirkelformigt mellan
ett par årsringar liggande sprickor, de förra fyllda
med kåda, ofta äfven törved och tjur (se dessa
ord). Träet företer därjämte ofta abnorm växtvridenhet
(snodt fiberförlopp), frostsprickor, kärnsköror
l. kärnsprickor, öfvervallningsved, masur (se dessa
ord) m. m. Med träets textur menas den teckning,
som i snittet åstadkommes genom förekomsten af kärl,
märgstrålar eller årsringar. Man talar om fin eller
jämn textur, t. ex. hos päron, ebenholts o. a., sträf
eller grof textur, t. ex. hos ek, ask, hickory m. fl.,
vresig textur, t. ex. hos masurbjörk. Oberoende af
träslaget är vedens kemiska sammansättning ungefär
följande i askfritt tillstånd: kol 50 proc., väte
6,2 proc., kväfve 0,1 proc. och syre 43,7 proc. Den
fasta stommen i veden är i hufvudsak uppbyggd
af följande ämnen, som hos skilda trädslag kunna
förekomma i något växlande proportioner, nämligen
cellulosa, hemicellulosa, lignin och garfämnen,
ägghvitämnen samt oorganiska ämnen. Därjämte kunna i
veden förekomma åtskilliga andra ämnen såsom socker,
dextrin, gummi, garfsyra, stärkelse, eteriska oljor,
harts, kamfer, betulin m. fl. Barrveden, som till
sin kemiska sammansättning torde vara bäst känd,
har enligt P. Klasons undersökningar följande
sammansättning:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>