Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trygger, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Trygger
106
inledt remissdebatterna. Detta intresse har ock tagit
sig uttryck i skarpa angrepp mot vänster-regeringarnas
åtgärder (i pansarbåtsfrågan t. ex.) och i märkliga
anföranden (juni 1916 och juni 1917), i anledning af
utskottsutlåtandena ang. k. proposition om åtgärder
till försvarets stärkande samt i ifriga kraf på
åtgärder mot den antimilitaristiska propagandan. T:s
sträfva afvisande af alla förmedlande förslag
torde ock icke oväsentligt ha bidragit till,
att Hammarskjöldska regeringens förslag vid
sommarriksdagen 1914 bragtes så obeskurna i hamn. I
olikhet med flertalet partivänner har T. lagt i dagen
vissa sympatier för kvinnorörelsens önskemål. 1903
uttalade han sig, om än rätt platoniskt, för
stärkande af den gifta kvinnans rättsliga ställning,
och 1905 och 1907 motionerade han i syfte att bereda
kvinnor tillträde till vissa statstjänster. Enligt
sin utsago 1908 ingen principiell motståndare till
den kvinnliga politiska rösträtten, har han dock ej
velat gå längre än till en ganska begränsad sådan
(antingen till de kommunalt röstberättigade, 1908,
eller genom ett åldersstreck, 1917) och uttalade sig
bestämdt mot det k. förslaget 1918.
Såsom för hans allmän-politiska ståndpunkt
belysande moment må anföras från hans tidigare
riksdagsår: energiskt motstånd mot arbetarförsäkring
(k. proposition 1900), medling i arbetstvister
(k. proposition 1903), lagstadgad stängningstid
(1904, 1905), internering af alkoholister (1905),
åtgärder för upphäfvande af fideikommissinstitutionen
(1906), skrifvelseförslag om beskattning å
oförtjänt jordvärdestegring (1907), de norrländska
arrende- och vanhäfdslagarna (k. propositioner
1907 och 1908). Däremot genomdref han 1908 trots
starkt motstånd från I. Afzelius en skrifvelse om
prygelstraffets införande, men genom Andra kammarens
afslag föll frågan. Till Åkarpslagen ändrade han
med åren ställning och motsatte sig 1912 och 1913
alla lindringsförslag, men var sommarriksdagen
1914 med om lagens upphäfvande som en enande
åtgärd och för att aflägsna den bitterhet han
ansåg lagens tillvaro ha närt inom stora delar af
folket. Från senare åren må anföras motståndet
mot k. regeringsförslagen om expropriationslag
(1913 och 1916), den varma anslutningen till
utskottsförslaget om allmän pensionsförsäkring
("en märkesdag i vår historia, en löftesdag för
vårt folk", 1913), motion om åtgärder mot sedligt
urartande Q914 års sommarriksdag), tillstyrkande
af militieombuds-mannainstitutionens inrättande
(samma riksdag) och af sammanjämkningsförslaget
i äktenskapslagstiftningen (1915), motståndet mot
lokalt veto (1915, 1916), anförandet mot det liberala
förslaget om åtgärder för närmare samarbete mellan
regering och riksdag i viktigare utrikespolitiska
angoläenheter (6 juni 1917) samt upptagande i
remissdebatten 1918 af Finlands- och Ålandsfrågan och
den något senare gjorda interpellationen om rätt till
vapenutförsel till Finland. Märkligt och ofta citeradt
har blifvit T:s yttrande i remissdebatten 1916,
hvari han visserligen tog afstånd från "aktivismen",
men betygade aktivisterna sin stora personliga
högaktning. De ämnen, hvarmed hans stora anföranden
under senare års remissdebatter förutom de militära
hufvudsakligen sysslat, ha varit neutralitetspolitiken
samt de lifs-
medelspolitiska och statsfinansiella
riktlinjerna. Riktlinjerna för sina politiska
syften har han själf formulerat sålunda, bevarande
af konungamaktens grundlagsenliga maktbefogenhet,
ett verkligt två-kammarsystem med vederbörligt
inflytande för bildning och erfarenhet, ett effektivt
försvar till skydd för rikets oberoende, ett kraftigt
näringslif som nödvändig förutsättning för sociala
förbättringar, lagstiftningens begränsning till
det verkligen erforderliga samt minsta möjliga
statsförmyn-derskap öfver den enskilde och hans
verksamhet. I unionsfrågan önskade han en klar och
konsekvent politik, som utan småaktighet, men ock
utan svaghet, toge hänsyn jämväl till Sveriges rätt,
medan unionen ännu stode att bevara. Redan från
sina första riksdagsår i följd af sin viljekraft,
hvassa smidiga dialektik, kyliga och sarkastiska
replik-föring en faktor att räkna med, häfdade
T. under åren, delvis under ganska skarp täflingskamp,
allt större kraf på en ledares ställning inom sitt
parti, hvars skarpaste klinga han ock var. Han blef
äfven formligen erkänd som ledare genom att utses till
ordf. för det förenade högerpartiet (1910 och 1911)
samt från 1913 för det s. k. nationella partiet,
som egde majoritet i kammaren till dess upplösning
1919. Därjämte har han varit ordf. i lagutskottet
1905, 1908-10 samt i konstitutionsutskottet 1911,
vice ordf. i försvarsutskottet 1914, medlem af
hemliga utskottet vid lagtima riksdagen 1905 och
sedan vid alla de tillfällen fr. o. m. hösten 1914,
då sådana utskott varit tillsatta. Fr. o. m. 1909
har han varit led. af talmanskonferensen samt
sedan 1912 tryckfrihetskom-mitterad. Vid sin
första riksdag var han led. af särskilda utskottet
ang. boskillnadslagarna och 1912 led. af tillfälligt
utskott snmt af författningsutskottet vid urtima
riksdagen 1918. I öfrigt är att märka ledamotskap
af universitetsexamen-kommittén 1902 och af 1919
års kommitté för utarbetande af förslag till
grundlagsändringar beträffande utrikes ärendens
behandling. Erbjudande af talmanskapet i Första
kammaren har af honom afböjts, likaså det vid två
tillfällen ifrågasatta uppdraget att bilda ministär.
På det rättsvetenskapliga området har T. utöfvat ett
betydande författarskap: Den nordiska värel-rätten
(1883), Om fullmakt såsom cirilprocessuellt
institut (1884), Kan man hos öfrerexekutor lagsöka
för räxel? (1887), Ett spörsmål ur kon kurslag en
(1888), Om rättegångsfullmakt genom telegram enligt
svensk rätt (i "Tidsskr. for retsvidenskab", s. å.),
Om sakkunniga (1889), Ett och annat om syn (1892),
Lagsökning för gäld (i Upps. univ:s årsskr. 1893),
Skiljeaftal och skiljem,annaförfa-rande enligt svensk
rätt (1895, i "Tidsskr. for retsvidenskab"), Utlåtande
ang. frågan om egande-rätten till Christines kyrka i
Göteborg (1896), Några ord om lag ang. påföljd i vissa
fall af parts uteblif vande i brottmål 10 juli 1899
(1900; jämte 5 föreg, i "Nytt jurid. arkiv", afd. 2),
Några ord om. förliknings- och skiljenämndskommitténs
betän-kande (i "Ekonomisk tidskr." 1901), Om
beHs-skyldigheten i processen och Några ord om
det i900 af gif na finska förslaget till reform
af rättegångsväsendet i hvad det afser skiljemän
(i Jurid. fören:s i Finland tidskr. 1910) samt
Kommentarer till utsökningslagen (1897-1904, h. l i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
