Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckfrihetsförordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riksens ständer och konungen gemensamt fastställas. I
§ 86 blef tryckfriheten i den omfattning, som dess
väsen fordrar, uttryckligen försäkrad. Vikten af en
ändamålsenlig lagstiftning ang. tryckfriheten hade
före ständernas sammanträde föranledt nedsättande
af en kommitté för att utarbeta förslag till
tryckfrihetsförordning. Det af denna kommitté
afgifna förslaget, som synes ha varit en bearbetning och
sammansmältning af föregående tryckfrihetsförordningar
samt den för hofkansleren – hvilken efter
Kanslikollegiets indragning fick befattning
med uppsikten öfver boktryckeri och bokhandel –
1802 utfärdade instruktionen, öfverlämnades 21
sept. 1809 till riksståndens pröfning, hvarefter,
med ledning af de anmärkningar, som däremot gjordes,
konstitutionsutskottet inkom med ett eget förslag
28 nov., och med anledning af återremiss därefter
ett nytt betänkande 20 jan. 1810, som godkändes af
riksstånden. Förslaget blef genom k. stadfästelse
lag 9 mars 1810. Genom denna T. F. var tryckfriheten
till fullo garanterad. Rättigheten att i stad eller
dess närhet anlägga boktryckeri lämnades fri, likasom
ock rättigheten att föryttra skrifter. I fråga om
ansvars utkräfvande må påpekas, att boktryckaren
befriades från ansvar, därest han ställt sig till
efterrättelse de åligganden i afseende på anmälan,
utsättande å titelblad af namn, tryckningsort
och årtal samt förskaffande af namnsedel, som
T. F. bestämt, på samma gång som utgifvaren, därest
han tillställt boktryckaren namnsedel (som ej fick
brytas, förrän domstol förordnat), tillerkändes
fullständig anonymitetsrätt. Man ansåg sig emellertid
snart af förhållandena manad att vidtaga särskilda
åtgärder emot den periodiska pressen. Redan vid urtima
riksdagen s. å. antogs ett af konstitutionsutskottet
10 okt. 1810 afgifvet förslag till preventiva
åtgärder emot den periodiska pressen samt om införande
af en permanent jury i tryckfrihetsmål att hvila till
följande riksdag. Yid 1812 års riksdag förekommo
till pröfning dels vissa från 1809–10 års riksdag
hvilande anmärkningar, dels det till att hvila
antagna nyssnämnda förslag af konstitutionsutskottet,
hvartill kom en af K. M:t aflåten proposition med
föreslagna ändringar med afseende på den periodiska
pressen, bland hvilka märkas återupplifvandet
af indragningsmakten och ändringar uti 1809 års
T. F. ang. författares och utgifvares inställelse
inför domstol. Förslag till ny tryckfrihetsförordning
utarbetades af konstitutionsutskottet och blef af
ständerna antaget i alla delar, med undantag af hvad
som då föreslogs rörande juryn. Det af ständerna
antagna förslaget blef af konungen, utan afseende på
gällande föreskrifter om sättet för grundlagsändring,
omedelbart stadfäst 16 juli 1812 som en ny T. F. Efter
det att vid 1815 års riksdag nu gällande bestämmelser
angående jury blifvit antagna, var den T. F. färdig,
som i hufvudsak ännu gäller och under hvilken en
själfständig press uppspirat och förvärfvat sig
allt större betydelse. T. F., som fullständigt
skyddat tryckfriheten, har ej visat sig ega samma
makt, då fråga varit att med lämpligt straff träffa
den verklige förbrytaren, helst indragningsmakten
visade sig alldeles olämplig för det därmed afsedda
ändamålet. Uppställningen och affattningen af de
särskilda
stadgandena bära alltför mycket spår af hastverk,
till följd hvaraf lagen lider af en mängd fel,
motsägelser och inadvertenser, hvilka vid de
omarbetningar, som den ursprungliga 1810 års
T. F. undergått vid 1812 och 1815 års riksdagar,
ökats genom bristande uppmärksamhet på de förändringar
åtskilliga gamla stadganden bort undergå i sammanhang
med de nyas införande. Detta har föranledt försök
att få lagen förbättrad. De mest omfattande
förändringsförslag, som blifvit framlagda, ha
varit de af konstitutionsutskottet vid 1828–30,
1871 och 1872 års riksdagar afgifna förslag till
ny T. F. samt de af K. M:t aflåtna propositioner
till riksdagen 1853–54 ang. Upphäfvandet af T. F:s
egenskap af grundlag och stadgande, att fråga om
dess förändring skall behandlas lika med fråga
om stiftande af allmän civil och kriminal lag
enl. R. F. § 87, och till riksdagen 1887 ang. ny
tryckfrihetslag. Alla dessa förslag ha strandat på
riksdagens obenägenhet. Ej heller ledde det förslag
till fullständigt ny tryckfrihetsförordning,
som 1912 framlades af en för ändamålet 1909
nedsatt k. kommitté, till något resultat. Med
undantag af indragningsmaktens afskaffande vid
1844–45 års riksdag och de förändringar i T. F.,,
som föranleddes af först hofkanslers- och sedan
justitiestatsministers-ämbetenas afskaffande, samt
vidare det vid 1840–41 års riksdag antagna stadgandet
om bokhandlares ansvar i vissa fall, äfvensom de
tillägg, som i olika afseenden tid efter annan
gjorts och fortfarande göras, särskildt beträffande
förbuden mot att offentliggöra vissa uppgifter eller
handlingar, och de uteslutningar, som blifvit en följd
af den litterära eganderättens särskilda reglering
genom lagstiftning efter 1876, har med några smärre
redaktionsförändringar 1812 års T. F. trots sina fel
bibehållit sig oförändrad i det skick den erhöll efter
införandet af de förändringar, som stadgandena om jury
medförde. – Gällande tryckfrihetsförordnings innehåll
är dels processrättsligt (med afseende på kvarstad
och åtalsförfarande), dels straffrättsligt (med
afseende på tryckfrihetsbrotten och deras påföljder),
dels och framför allt statsrättsligt (med afseende
på tryckfrihetens anordnande som en medborgerlig
rättighet), ehuru dessa olika delar icke äro i
formellt afseende åtskilda, utan inflätade i hvarandra
på ett sätt, som ger hela T. F. en stark otymplighet
och brist på klarhet och öfverskådlighet. De straff-
och processrättsliga delarna innehålla väsentligen
specialstadganden, som betyda afvikelser från
allmänna rättsregler, hvaremot de statsrättsliga
delarna själfva äro af allmän natur. Ur statsrättslig
synpunkt gäller T. F. endast med afseende på svenska
medborgare, d. v. s. endast dessa ha grundlagsenligt
skydd i enlighet med T. F. Huruvida äfven utlänningar
skola komma i åtnjutande af samma förmåner, beror af
K. M:t, som härom kan förordna efter godtfinnande. Då
ingen särskild ordning skapats för utlänningar, ha
dessa blifvit faktiskt likställda. T. F. omfattar
fyra grupper af statsrättsliga föreskrifter rörande
tryckfriheten, sådan den i R. F. § 86 definierats (se
Tryckfrihet), nämligen med afseende på tryckning och
spridning af a) skrifter i allmänhet, b) offentliga
handlingar, c) enskilda författares skrifter, samt d)
administrativ kontroll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
