Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 3-4 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tromtö - Tromöy - Tromöysundet - Tron (stol) - Tron (berg) - Trona - Tronatta - Tronchet, François Denis - Tronchi, Giovanni Lino - Trondenes - Trondhjem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en liten ö, 5 km. v. om Karlskrona. T., som
1670 blef säteri, utvidgades betydligt af
generalamiralen H. Wachtmeister genom byte
och köp. Det har alltsedan tillhört hans
släkt. Nuv. egare är f. d. generaldirektören
grefve H. Wachtmeister af Johannishus.
E. A-t.

Tromöy, härad och pastorat vid Arendal,
Aust-Agder fylke (före 1919 Nedenes amt), Norge,
30,02 kvkm.,. 2,092 inv. (1916). Häradet omfattar
den 28,12 kvkm. stora ön Tromöy och en del små öar,
som skiljas från fastlandet af Tromöysundet, som
utgör östra inloppet till Arendal. Flera varf och
mekaniska verkstäder. K. G. G.

Tromöysundet. Se Tromöy.

Tron (grek. thro’nos, eg. upphöjdt säte, armstol),
konungastol, upphöjdt praktsäte med pall framför och
tronhimmel (se d. o.) öfver, afsedt för regerande
furstar vid den mera högtidliga utöfningen


Kungliga svenska tronstolen (den s. k.
"silfvertronen"), tillverkad i Augsburg omkr. midten
af 1600-talet af guldsmeden Abr Drentwett och
enligt uppgift förärad till drottning Kristina af
M. G. De la Gardie.

af deras härskarmakt (jfr vidstående fig. och
fig. 15 å pl. III till art. Kina); sinnebild af den
suveräna personliga statsmakten; regerande furstes
makt och myndighet.

Tron, berg. Se Tronfjeld.

Trona (arabisk benämning, som införts i vetenskapen
af svensken Kr. Bagge) l. Urao (benämningen i
Venezuela), miner., ett i naturen förekommande surt
natriumkarbonat af sammansättningen Na₃ H(C0₃)₂ +
2H₂0, är färglös eller ljusgul. Tronan förekommer
tills. med soda som kristalliniska, i luften ej
vittrande afsättningar ur natronsjöar i Egypten,
Fessan, där den används som byggnadsmaterial, Indien
och Venezuela. P. T. C. (Hj. Sj.)

Tronatta. Se Paleolitiska perioden, sp. 1282.

Tronchet [tråsä], François Denis, fransk jurist,
politiker, f. 1726 i Paris. d. där 1806, valdes till
ett af hufvudstadens ombud vid 1789 års riksdag
(états généraux). Allt under det att han sökte
befordra nödiga reformer, förblef han
anhängare af en konstitutionell monarki. Då Ludvig
XVI kallades inför konventets skrank, vädjade han för
sitt försvar till T., som också lämnade Malesherbes,
konungens förnämste försvarstalare, viktiga bidrag
till dennes försvar. Som medlem af de "gamles råd"
tillvann T. sig Bonapartes förtroende och blef
efter hand led. och president i högsta domstolen
samt senator. Af afgörande betydelse var hans
inflytande inom den under konsulatet tillsatta
kommissionen, som hade uppdraget att utarbeta den
nya franska civillagen ("Code Napoléon") m. fl.
J. M-r.

Tronchi [trå’nki], Giovanni Lino, italiensk musiker,
f. 1876 i Parma, elev af konservatoriet där och af
Joh. Svendsen i Köpenhamn, var dirigent vid olika
operascener i Italien, inrättade 1907 i Malmö ett
musikkonservatorium, som åtnjöt anslag af Malmö stad
och leddes af T. till 1914, hvarjämte han anförde
Sydsvenska filharmoniska föreningens orkester 1912,
Baltiska utställningens orkester m. m. Han återvände
1914 till Italien. T. har uppträdt äfven som flöjtist
och komponerat instrumentalsaker.

Trondenes, härad och socken omkring Harstad, Troms
fylke (före 1919 Tromsö amt) i Norge. 544,63
kvkm. 8,546 inv. (1916). Många mejerier.
K. G. G.

Trondhjem, stad i Sör-Tröndelag fylke, Norge,
vid Nidelvens utlopp i Trondhjemsfjorden, till
folkmängden, 53.864 inv. (1917), den tredje
i landet. Arealen är med inräkning af Bymark,
skogklädda åsar v. om T., 35 kvkm. Norr och väster
om den där i en dubbelkrök gående floden (se fig. 1)
ligger den äldsta och viktigaste delen af staden,
flack och med breda, delvis trädplanterade gator,
bland dem Munkegaten (fig. 3), från n. till s., mellan
domkyrkan och hamnen, och Kongens gate, från v. till
ö., som skär den förra vid Torget. Intill detta
ligga flera offentliga byggnader, Vor frue kirke,
frimurarlogen Norges bank, rådhuset, T:s sparbank,
telegrafstationen m fl., och n. därom Stiftsgaarden
(fig. 2), Norges största och en af dess vackraste
träbyggnader, inredd till konungabostad. I södra
delen, det s. k. Kalvskindet, ligga T:s tekniska
skola, domkyrkan (se särskild art.), exercishuset,
ärkebiskopsgården och s. om denna, vid floden,
marinetablissemanget. Norr om den egentliga staden
ligger, skild från denna genom Västra och östra
kanalhamnen, en stor flack, delvis uppmuddrad
sandslätt, i ö. kallad Bratören, platsen för
Öretinget, med järnvägsstationen, tullhuset samt
stora kajanläggningar och packhus; v. om eg. staden
och förenad därmed genom Nideidet stadsdelen Ila
l. Ilen, med protestantisk och katolsk kyrka,
förlustelsestället Hjorten och en vacker park,
Ilevolden, och s. om eg. staden stadsdelen Öen
l. Nidaröen, på tre sidor omfluten af floden. Där
ligga bl. a. i s. v. kommunens sjukhus, i s. ö. Norges
tekniske höiskole (fig. 4; se Tekniska läroverk,
sp. 689), på höjden Glöshaugen, och n. om denna
villakvarteren Nedre och övre Sindsaker. ö. om
Nidelven och förenad med den egentliga staden genom
Bakke bro i n och Bybron i s. ligger den efter den
backiga terrängen uppkallade stadsdelen Baklandet, i
hvars södra del märkes den forna, nu som salutbatteri
och brandstation använda fästningen Kristianssten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>