Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillsyningsman - Tilltalsord - Tillträdessyn - Tillus - Tillvaktning - Tillverkningspremie - Tillverkningsskatt - Tillverkningsstämpel - Tillvärmning - Tillväxtborr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsyningsmannen anteckningar om besök, meddelade
erinringar m. m. (lag af 22 juni 1906 och
k. instr. 12 april 1907). Finnes i särskildt
fall ej annan person vara till tillsyningsman
lämplig och villig, vare på landet landsfiskal, i
stad polismästare och stadsfiskal pliktiga mottaga
förordnandet (lag 28 juni 1918). – 3. Tillsyningsmän,
hvilka borde anhålla och förhöra bettlare, skulle
enligt k. förordn, om fattigvården 9 juni 1871 till
behöfligt antal inom hvarje fattigvårdssamhälle utses
af fattigvårdsstyrelsen. Enligt lagen om fattigvården
14 juni 1918 skall fattigvårdsstyrelse anställa
behöfligt antal tillsyningsman, hvilka ha att anhålla
bettlare och inställa dem, därest de ej på grund af
föreliggande fattigvårdsbehof böra öfverlämnas till
samhällets fattigvårdsstyrelse, till sådant förhör,
som afses i lagen ang. lösdrifvares behandling.
l-3. V. A-t.
Tilltalsord, ord, som nyttjas som beteckning på
den, som man talar med; de äro dels pronominella,
dels substantiviska (titlar, släktskapsord eller
namn). Det ursprungliga tilltalsordet i svenskan
är du, som numera är inskränkt att brukas emellan
personer inom samma familjekrets eller närmare
bekanta, af vuxna till barn, husbondfolk till tjänare
o. s. v. (1881 bestämdes, att inom armén ingen af
manskapet får af öfverordnad tilltalas med "du"). Förr
brukades det till såväl hög som låg, ett bruk, som
kvarlefver i vissa landskap (Dalarna). Efter tyskt
föredöme (ty. Ihr) utbyttes "du" åtminstone redan
på 1300-talet, då man önskade visa större höflighet
eller underordning, mot det plurala pronominet för
2:a person, I. På 1600-talet uppstod Ni (se d. o.),
som småningom i talspråket trängde ut I. Likaledes
efter tysk förebild har äfven han (och hon) varit i
svang som tilltalsord alltifrån 1700-talet; det anses
numera ohöfligt och torde knappast förekomma utanför
allmogen. Enstaka försök, bl. a. af L. De Geer 1844
och af N. Linder 1884, ha gjorts att införa det danska
tilltalsordet, De. – I Sverige är man i regel mycket
böjd för att byta ut pronominella tilltalsord mot
yrkes- eller ämbetstitlar; enligt E. Tegnér d. y. (i
"Arkiv för nordisk filologi", V : 303 ff.) härrör
inskränkningen i bruket af de direkta tilltalsorden
från slutet af 1500-talet, och det är vanligen franska
eller tyska ord, som fått ersätta dessa. Herre,
som numera icke anses höfligt som ensamt tilltalsord
i bestämd form, utan måste kompletteras med namnet
eller titeln, är medeltidslån från fornlågtyskan;
fru, om hvilket samma bruksanvisning gäller, och
fröken, som nyttjas enbart, äro likaledes hämtade från
lågtyskan. Numera ej gängse eller stadda i utdöende
äro de franska mossiö, mamsell och madam, de tyska
jungfru och junker; egentligen blott af butiksfolk
brukas fruntimret och damen till kunder. Mindre ofta
nu än förr hör man släktskapsbeteckningar (far,
mor, faster, moster) som tilltalsord till oskylda
äldre personer; farbror och det franska tant äro de
två, som allmänneligen nyttjas af yngre till äldre
vid förtroligare umgänge. Bror är äfvenledes nu
sällsyntare som tilltal till oskyld efter ingånget
"duskap" eller "brorskap", syster är alldeles utdödt
i detta bruk, men lefde ännu vid 1800-talets början,
liksom kusin. – I vissa fall nyttjas ett attribut
till det egentliga tilltalsordet: nådig
frun, söta far, Ers excellens; i synnerhet på
1700-talet var det vanligt att sätta min framför
fru, fröken och herre, då man önskade visa särskild
artighet. – Som tilltalsord till flera brukas
numera, utom Ni, uttryck som mina damer och herrar,
mina åhörare, mitt herrskap (t. ex. vid föredrag
o. d.) eller herrarna, damerna, herrskapet. Om den
stora utsträckning, i hvilken man i Sverige vid
samtal brukar omskrifning vid tillfällen, då man i
andra länder nyttjar pronomen i 2:a pers. pluralis
(tyskt Sie, franskt vous, engelskt you, danskt De
o. s. v.), se Ann-Mari Nordman, "Tilltalsskicket i
svenskan" (i "Studier i nordisk filologi", IX, 1918),
och E. Hellquist, "Om namn och titlar, slagord och
svordomar" (s. å.), samt i dessa arbeten anförd äldre
litteratur.
R-n B.
Tillträdessyn. Se Byggnadsskyldighet och Husesyn
Tillus, zool. Se Myrbaggar.
Tillvaktning, metall., kallas de första dygnen
vid en ny blåsning i en masugn, då masmästaren
har att iakttaga en viss försiktighet vid att lämpa
malmsättningens storlek efter den småningom stigande
värmen i masugnspipan.
C. A. D.*
Tillverkningspremie, premie, som tilldelas utöfvare
af vissa näringar i syfte att befrämja de senares
utveckling. Dylika premier förekomma numera endast
undantagsvis i några få länder (för skeppsbyggnad
m. m.).
D. D.*
Tillverkningsskatt l. Produktionsskatt. Se
Konsumtionsskatt.
Tillverkningsstämpel. Se Kontrollstämpling och
Varumärke.
Tillvärmning, metall. Se Hyttbruk, sp. 38.
Tillväxtborr, skogsv., en af tysken Pressler
(se d. o.) först konstruerad borr för uppmätning af
årsringarnas bredd hos växande träd. Den består af
en ihålig stålborr (a), försedd med en
lång skrufgänga. Till borren hör ett ihåligt
stålhandtag (b), hvari såväl själfva borren a
som utdragstungan c kunna stoppas in, då borren ej
brukas (se d). Då borren skall användas, utskrufvas
först utdragstungan (c) med själfva borren (a) ur
stålcylindern. Härefter utdrages själfva tungan,
och den öfriga borren (a) fastsättes genom det tomma
stålröret b. Borrens spets tryckes därefter hårdt mot
trädstammen och vinkelrätt mot stammen i den punkt,
från hvilken man önskar
Tryckt den 18/5 1929 b. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
