- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
953-954

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Terränglöpning - Terrängrekognoscering - Terrängridning - Terrängvinkel - Tersatica - Ters - Tersatto - Terschelling - Terserol - Terseron - Terserus, Elaus - Terserus, Joannes Elai

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obekant terräng; en art af fotlöpning (se Löpning, sp. 284).

Terrängrekognoscering, krigsv. Se Rekognoscering,
sp. 1306.

Terrängridning. Se Fältridning.

Terrängvinkel, krigsv., vinkeln mellan terränglinjen
och horisontalplanet vid ett eldvapens inriktande. Se
vidare Riktning.
G. af Wdt.

Tersatica, stad. Se Fiume, sp. 472.

Ters (it. terza, af lat. tertia, tredje), tre på
hvarandra följande kort af samma färg (i pikéspel);
benämning på ett läge och en rörelse i fäktning (se
Fäktkonst, sp. 215); sextiondedelen af en sekund
(ett förr inom astronomien användt beräkningssätt;
jfr ock Ters-ur). — Mus. a) Tredje tonsteget i den
diatoniska skalan. Tersen kan vara stor (c—e), liten
(c—ess), öfverstigande (c—eiss) eller förminskad
(ciss—ess). Se vidare Intervall och Treklang. —
b) öppen labialstämma i orgeln (tertia, tersstämma),
hörande till de s. k. fyllnadsstämmorna och
angifvande stora tersen till den anslagna tangenten
samt afsedd att förstärka fjärde öfvertonen.
A. L.*

Tersatto [-tå], kroat. Trsat, församling
i kroatiska komitatet Modrus-Fiume, nära
Fiume. 10,039 inv. (1901). Gammal borg och
franciskankloster (vallfartsort), till
hvilket man uppstiger på 504 trappsteg.
J. C.

Terschelling [ters-che’lling], ö i Nordsjön,
tillhörig nederländska prov. Nord-Holland, mellan
Vlieland och Ameland, omkr. 20 km. från Frieslands
kust. 108 kvkm. Den består till öfvervägande del
af sand och är på norra sidan genom dammar skyddad
mot hafvet. Befolkningen, uppgående till omkr. 3,900
pers., idkar jordbruk och ladugårdsskötsel, sjöfart
och fiske.
(H. W—k.)

Terserol (it. terzuolo, hökhanne; jfr Falkon),
benämning på en pistol (se Handeldvapen, sp. 1317) af
små dimensioner.

Terseron, Terzeron (sp. terceron, af tercero, den
tredje). Se Människoraser, sp. 273.

Terserus. 1. Elaus T., präst, f. 1554 i Umeå, d. i
aug. 1617 i Leksand, tillhörde en prästsläkt, som
härstammade från Hälsingland. Hans fader, Ingelbertus
Olai
(hofpredikant hos Gustaf Vasa, 1550 t. f. pastor
i Umeå, 1558 eller 1559 kyrkoherde i Leksand,
d. 1602), underskref 1577 beslutet om liturgien och
1593 Uppsala mötes beslut. T. studerade i Rostock,
där han ock antog sitt tillnamn (enligt sägen gifvet
af en lärare, emedan han tre gånger kommit för sent —
lat. ter serus — till föreläsningen). Hemkommen från
Tyskland som filos. magister, blef han sekreterare
i Johan III:s kansli och utsågs 1593 af sin frände
biskop Bellinus till rektor i Västerås. Under faderns
sjukdom t. f. kyrkoherde i Leksand (från 1598), fick
han 1602 fullmakt på denna befattning; redan tidigare
hade han blifvit prost öfver Öster-Dalarna. Vid
"näftåget" (se Näf, J.), sedan underrättelsen om
Näfs hotande ankomst föranledt den våldsammaste panik
under gudstjänsten i Leksands kyrka (3 sept. 1598),
deltog T. i dalaböndernas marsch till Tuna och
lyckades undan deras våldsamhet rädda ett par af Näfs
följeslagare. Äfven under dalaoroligheterna
på grund af skatter, utskrifningar och ovilja
mot adeln 1613—14 verkade han med sitt betydande
inflytande för att lugna allmogen. T. bedref ett
icke obetydligt författarskap. En krönika öfver
Johan III:s regering finnes delvis tryckt i Nettelbladts
"Schwedische bibliothek". I handskrift finnes en
relation om näftåget och en om händelserna i Dalarna
1613—14; vid den förra äro fogade ett par bref med en
intressant karakteristik af dalkarlarnas lynne och
seder. Af Karl IX fick T. i uppdrag att öfversätta
Joh. Magnus’ historia till svenska; Gustaf II Adolf
insatte honom i sin bibelkommission. — Jfr R. Holm,
"J. E. T." (1906), S. Tunberg, "Sigismund och Sverige
1597—8", II (1918), H. Geijer i "Meddelanden från
Dalarnes fornminnesförening", V (1918).

illustration placeholder

2. Joannes Elai T., den föregåendes son, en
af storhetstidens mest betydande teologer och
biskopar, f. i mars 1605 i Leksand, d. 12 april
1678 i Söderköping, hade efter skolgång i Västerås
och Örebro blifvit kollega vid den förstnämnda
skolan, då han 1627 som notarie fick åtfölja
sin biskop Joh. Rudbeckius på dennes estländska
visitation. Student i Uppsala 1628, blef han
1631 prästvigd och kaplan i Leksand, men kallades
redan 1632 till lektor i grekiska vid Västerås
gymnasium. 1633 reste han till Tyskland, där Axel
Oxenstierna, Johan Banér och Adler Salvius på
flera sätt stödde honom under hans akademiska
vandringslif. Efter en kort tur till Paris,
England och Holland (1635) vistades han ett år i
Helmstädt, där han mottog starka personliga intryck
af G. Calixtus och dennes ireniska sträfvanden för
kristenhetens enande på grundval af de fem första
århundradenas åskådning ("synkretism"). I Hamburg
studerade han rabbinsk litteratur. Efter hemkomsten
(1637) återtog han sin plats i Västerås och blef
tillika gymnasiets rektor. 1639 blef han lektor i
teologi efter att s. å. i Uppsala ha promoverats
till filos. magister (primus). 1640 blef T. tredje
teol. professor vid Åbo nyinrättade universitet,
en uppgift, åt hvilken han egnade sig med flit
och framgång. Han undervisade i dogmatik, någon
tid äfven i hebreiska. Hans vid denna tid utgifna
akademiska disputationer (om predestinationen, Guds
Sons människoblifvande, treenigheten och arfsynden)
ansluta sig till Augsburgiska bekännelsen och röja
en ortodox luthersk ståndpunkt i förening med en för
tiden föga vanlig förtrogenhet med kyrkans historia
äfvensom här och där kritisk blick och själfständigt
omdöme. 1645—46 var han universitetets rektor. Som
universitetets ombud vid riksdagen 1647 bekämpade han
vid Matthiæs sida Jonas Magnis förslag att genom en
förklaring från prästeståndet erkänna hela Konkordiebokens
symboliska anseende inom kyrkan, ehuru han gick med
på ett kompromissförslag att begära dess auktoriserande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:04:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfch/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free