Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 935-936 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ternström, Johan - Ternström, Ernst Otto Vilhelm - Ternär - Ternö - Terofyt - Teror - Terosen - Terpandros - Terpen - Terpener

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pastorsadjunkt i Lunds stift till 1839, då han kom till
Stockholm. 1847 utnämndes han till kyrkoherde
i Tranås, Lunds stift, tillträdde detta pastorat
1850 och erhöll 1855 transport till Fjälkestad. Han
var led. af prästeståndet vid riksdagarna 1859—66
och blef på grund af afh. De theologia prophetica
teol. doktor i Jena 1863. — T. utgaf 1831—33 "Siaren,
en practisk christlig månadsskrift", samt uppsatte
1840 i Stockholm "Nordisk kyrkotidning", som af
brist på prenumeranter upphörde 1850, men är af
stort intresse icke så mycket för det inflytande
den utöfvade (det var ganska ringa), utan för den
belysning den kastar öfver den religiösa och kyrkliga
ställningen i Sverige vid denna tid. Mönstret för
sin tidning synes T. ha hämtat från Hengstenbergs
"Kirchenzeitung", liksom han i flera afseenden liknade
denne. Han var mycket beläst och synnerligen polemiskt
lagd, saknade icke sympatier för de pietistiska
rörelserna, men, varmt sympatiserande med Schartau,
Sellergren m. fl., intog han en stramt gammalkyrklig
hållning och var obeveklig fiende till all
herrnhutism och all metodism samt var ingen vän till
lekmannaverksamheten. Häftigt angrep han H. Reuterdahl
för dennes moderata framställning af metodismen. Till
anfall med groft artilleri gick han fram mot den
extrema nyevangelismen, sådan den representerades af
J. Hedberg, men också K. O. Rosenius fick sin beskärda
del. Hofsamt och sakligt inlät sig den senare i
svaromål på angreppspunkterna, som rörde nådens ordning,
Guds vrede och helgelsen. I våra dagar ser man, att
T:s ironiska och grofhuggna polemik innehöll icke så
få sanningsmoment, men för sin egen tid talade han för
döfva öron. Bland T:s skrifter märkas
Handledning i christendomskunskapen (1852),
Den sjunde basunen och det tredje ve (1856),
Utkast till predikningar öfver de årliga högmessotexterna (1858),
två fullständiga årgångar predikningar:
Vägen till lifvet (2:a uppl. 1880) och
Gudaktighetens hemlighet (2:a uppl. 1881).
Han öfversatte bl. a. Bengels "Gnomon" och
M. F. Roos’ postilla.

2. Ernst Otto Vilhelm T., ingenjör och uppfinnare,
f. 7 mars 1863 i Asarum, Blekinge, aflade
maskiningenjörsexamen vid Tekniska högskolan
1886, praktiserade vid skeppsvarf i Skottland,
men kom inom kort i tjänst hos Nordenfelt &
co. i London samt öfvergick 1890 till Société
Nordenfelt i Paris, där han som medarbetare och
delegare kvarstod till 1904, då firman sålde sina
patent till Société Cockerill, Seraing, Belgien,
vid hvilket bolag T. då blef anställd som förste
artillerikonstruktör. Sedan 1907 är han öfveringenjör
för firmans kanon- och pansartornafdelning. T. har
gjort flera uppfinningar inom vapentekniken och
belönades vid Bruxellesutställningen 1910 med
Grand prix för sitt arbete hos Société Cockerill.
1. ^{E. M. R.} 2. ^Fmn.

Ternär (af lat. ternus, trefaldig), som består
af tre delar, t. ex. ternär legering. Se Legering, sp. 38.

Ternö. Se Tärnö.

Terofyt (af grek. theros, sommar, och fyton,
växt), bot., detsamma som sommarannuell (se Hapaxant).
^{G. L—m.}

Teror [terå’r], stad. Se Gran Canaria.

Terosen, bot. Se Rosa.

Terpandros (grek. Τεϱπανδϱος, lat. Terpander),
forngrekisk musiker från staden Antissa
på Lesbos. Hans verksamhet var hufvudsakligen
förlagd till Sparta, dit han säges ha på delfiska
oraklets anvisning blifvit kallad för att ordna
den med religionsväsendet, ungdomens uppfostran
och hela statslifvet nära sammanhängande doriska
musiken. Äfven skall han ha vunnit priset i en
musikalisk täflan vid Apollon Karneios’ fest
676 f. Kr. och fyra gånger å rad vid de pythiska
spelen. (Om tiden för hans lefnad finnas f. ö. olika
uppgifter.) T. betraktades af de gamle som den
egentlige skaparen af den grekiska musiken och
grundläggaren af det system, hvilket denna musik
under hela sin utveckling troget fasthöll. I likhet
med andra forntida musiker var han äfven skald,
d. v. s. diktade själf texten till sina sånger. I
behåll finnas under hans namn några lyriska
fragment af tvifvelaktig äkthet, utg. af Bergk i
"Poëtæ lyrici græci", 3. I ett af dessa prisar
han sig som uppfinnare af den sjusträngade lyran,
hvilken efterträdde den förut brukliga fyrasträngade.
^{A. M. A.}

Terpen, holl. Se Pålbyggnader, sp. 702.

Terpener, kem., utgöra en klass af i växternas sekret
rikligt förekommande kolväten, hörande till den
hydroaromatiska l. alicykliska serien och sålunda
bildande en öfvergång från fettseriens till den
aromatiska seriens kolväten (se d. o. och Aromatiska
föreningar). De motsvara oftast formeln C₁₀ H₁₆
(mycket sällan C₁₀ H₁₈) eller en multipel däraf, såsom
C₁₅ H₂₄ eller C₂₀ H₃₂. Ända till början af 1880-talet
var terpenernas kemiska natur synnerligen dunkel,
men genom O. Wallachs undersökningar (påbörjade
1884, belönade med Nobelpris 1910) samt arbeten
af i synnerhet A. v. Baeyer, Semmler, Tiemann,
Bredt, Brühl, Wagner, W. H. Perkin, Aschan och
Komppa har terpenkemien blifvit ett af de bäst
utredda kapitlen i den organiska kemien. Terpener
och terpenderivat (jfr Kamferarter) äro
i själfva verket så allmänt spridda växtprodukter,
att de i kvantitativt afseende inta främsta rummet
bland växtsekretens beståndsdelar. Många eteriska
oljor (se d. o.) äro lösningar af kamferarter
o. a. syrehaltiga ämnen i terpener, kåda och balsamer
äro ofta terpenlösningar af hartssyror (se Harts),
och mjölksafterna i många växter innehålla polymera
terpener (kautschuk och guttaperka). De terpenrikaste
växtfamiljerna äro Rutaceæ, Burseraceæ o. a. till
Geraniales (Terebinthinæ) hörande familjer, vidare
Myrtaceæ, labiater och barrträd; de sistnämnda
hålla terpener och hartser i både barr, bark, ved
och rot. Enstaka terpener, såsom pinen och limonen,
äro påvisade i nästan alla eteriska oljor. Terpenerna
ha i allmänhet en utprägladt omättad karaktär (se
Omättade föreningar. Suppl.) och ge i följd däraf
additionsprodukter med klorväte o. a.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>