Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 787-788 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tellsagan - Tell Sandahanna - Tellskapell - Tellsplatte - Tellström, Karl Ludvig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

son träffats af faderns skott. Då T. därefter
i fogdens sällskap skulle föras öfver
Vierwaldstättersjön till Küssnacht, utbröt en storm,
under hvilken T. måste lösas ur bojorna för att med
sin skicklighet rädda båten från undergång. Han
förde den äfven till stranden vid Axenberg, men
hoppade där hastigt upp på en klippafsats (den
ännu s. k. Tellsplatte) och undkom samt lade sig
sedermera i forsåt för Gessler, som han nedsköt i en
hålväg. — Dessa händelser inträffade samtidigt med
schweizarnas första resning mot habsburgska huset,
i hvilken T. skall ha deltagit, ehuru han icke var
med vid församlingen på Rütli (1307). Från T:s senare
lif omtalas, att han deltagit i slaget vid Morgarten
(1315) och att han omkommit 1354, då han sökte rädda
ett drunknande barn. I Schweiz finnas 3 Tellskapell,
nämligen vid Axenberg (se
d. o.), byggdt 1368, åter uppfördt 1883 (se fig.),
i Bürglen (se d. o.), byggdt 1522, och vid Küssnacht
(se d. o.).

Tells kapell vid Axenberg, Vierwaldstättersjön.

Senare tiders historieforskning har ådagalagt,
att hela denna berättelse är en saga utan historisk
motsvarighet. Hvarken T. eller Gessler har existerat,
och om själfva händelsen ha de äldste schweiziske och
österrikiske krönikörerna ingen kunskap. Den omtalas
först af författarna Melchior Russ (1482) och Peterman
Etterlin (1507). De framställa saken på olika sätt;
och det är den senares framställning, som gjort sig
gällande. Berättelsens trovärdighet började dragas
i tvifvel i förra delen af 1700-talet och är numera
fullständigt vederlagd. Man har däremot funnit,
att Tell-sagan är en schweizisk lokalisering af en
flerstädes återkommande sägen, hvilken sannolikt
uppstått i Norden, inom hvars äldre litteratur
den uppträder i flera variationer. Så omtalas i
"Vilkinasagan" (kap. 27), hur bågskytten Egil
tvangs af konung Nidung att skjuta ett äpple från
sin sons hufvud, men därvid tog undan en pil, som han
sedan förklarade sig ha ämnat konungen, om gossen
träffats. Saxo Grammaticus berättar alldeles samma
historia om en hirdman hos Harald Blåtand vid namn
Toke, som sedan sköt konungen och hvilken han oriktigt
identifierar med den berömde vikingen Palnatoke
(sa denne). I "Flatöboken" finnes en likartad
berättelse om konung Harald Hårdråde och en bondeson
Hemming från Haalogaland. Slutligen träffas sagan,
något ändrad, i Olof Tryggvessons saga (kap. 235). Hur
allmän den varit i Norden, framgår äfven däraf,
att man under 1800-talet upptecknade en folkvisa i
Norge, som behandlar samma ämne. Från Norden har sagan
vandrat till Holstein, där den utan historisk grund
berättats om en adelsman, Henning Wulf, hvilken
var en af ledarna för det uppror, som gjordes
emot Kristian I år 1472. Äfven i England träffa
vi den i en ballad, som skildrar en tilldragelse
från Vilhelm Eröfrarens tid. Tellsagan härstammar
från den gamla nordiska sagan. Detta framgår af de
märkliga öfverensstämmelser, som finnas mellan den
och, särskildt, Saxos berättelse. T. o. m. namnet
Tell ("enfaldig") kan ha uppstått under inverkan
af namnet Toke. — Antagligen ligger dock ej Saxos
berättelse till grund för den schweiziska sagan,
enär Saxos arbete trycktes först 1514, således
flera år sedan Tellsagan framträdt i Schweiz, utan
måhända har man snarare att föreställa sig saken så,
att någon nordgermansk stam invandrat till Schweiz i
äldre tider och därvid medfört berättelsen — antingen
man vill tänka på sägnen om Haslidalens bebyggande af
svenskar eller att någon del af från Rätien fördrifna
östgoter invandrat i de s. k. urkantonerna. Jfr
bl. a. F. Schiern, "Et nordisk sagns vandringer"
(1840), Hisely, "Recherches critiques sur l’histoire
de Guillaume T." (1843), V. Rydberg, "Undersökningar
i germansk mythologi" (1886—90), och O. Klockhoff,
"De nordiska framställningarna af Tellsagan" (i "Arkiv
för nordisk filologi", XII, 1895). G. Löw, "Sveriges
forntid i svensk historieskrifning" (1908—10), vill
göra gällande, att Engelbrekt är den bakom T. stående
historiska figuren och att Tell betyder dalkarl.
J. F. N.*

Tell Sandahanna. Se Maresa, sp. 894.

Tellskapell. Se Tellsagan, sp. 787.

Tellsplatte. Se Tellsagan, sp. 787.


Tellström, Karl Ludvig, lappmissionär, f. 16 juni
1811 i Björnlunda, Södermanlands län, d. 8 mars 1862
i Åsele, var först måleriarbetare, men beslöt sig
under inflytande af metodistpastorn G. Scott att
gå till Lappland som missionär. Efter språkstudier
och annan utbildning hos pastor N. J. Sundelin i
Lycksele började han sin verksamhet bland lapparna
under vintern 1837—38 och förordnades 1839 till
kateket vid Svenska missionssällskapets skola för
lapska barn i Knaften i Lycksele. Från 1846 verkade
han som resekateket bland Jämtlandslapparna med
hufvudstation vid samma sällskaps skola i Laxsjö och
från 1858 som lärare vid sällskapets skola i Gafsele i
Åsele. Både som resekateket och skollärare verkade han
med brinnande nit och offervillig hängifvenhet, och
hans inflytande på lappbefolkningen i våra södra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>