Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderblom, Lars Olof Jonathan (Nathan) - Söderby-Karl - Söderby sjukhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkomst finner han ingen gemensam formel,
utan pekar på olika källsprång i mänskligt
föreställningslif. Klart belyser han de
olika primitiva föreställningarnas värde ur
utvecklingshistorisk synpunkt, framhållande dels mana
eller maktidéns betydelse, som S. bestämmer från
helighetens synpunkt, dels animismen, i hvilken
Tylor på sin tid fann nyckeln, som löste alla
problem och som enligt S. haft verklig betydelse
för gudstrons uppkomst, så vidt som den grundlagt
föreställningen om gudomen som personligt verksam
vilja, dels slutligen tron på "frambringare" (termen
är S:s), som ej äro föremål för kult. — Utan att på
förhand dekretera kristendomens öfverlägsenhet har
S. på rent religionshistorisk väg ådagalagt dennas
ensamstående ställning. Genom aktgifvande på yttre
historiska kännetecken konstaterar han en skillnad
mellan å ena sidan natur- och kulturreligioner, å
den andra uppenbarelsereligioner. Utmärkande för de
senare är tron på den i historien lefvande, verksamme
guden, som meddelar sig själf genom personligheter,
profeterna. Det individuella gudsförhållandet blir
här personlighetsmystik, i det individen ställes
inför den lefvande, personlige eller öfverpersonlige
guden och af honom hämtar segerkraft och tröst i
den etiska kampen. Kulturreligionens sista ord
blir oändlighetsmystiken, ett personlighetens
uppgifvande. Detta särskiljande mellan
personlighetsmystik och oändlighetsmystik är ett
af S:s mest geniala grepp och har tillvunnit sig
den största uppmärksamhet. Kristendomen betraktar
S. icke som den fullkomliga produkten, som framgått
ur religionsutvecklingen i dess helhet, utan som
slutresultatet af en egen, från början sluten och
själfständig utvecklingslinje. Genom mötet med andra
religioner kommer kristendomen till medvetande om
sin egenart. — Hand i hand med den vetenskapliga
verksamheten har hos S. gått en praktisk-kyrklig. Han
är vetenskapsman och kyrkoman i oupplöslig
förening. Genom sin sällsynta förmåga att umgås
med fattiga och rika, höga och låga, svenskar och
utlänningar och genom att öfverallt räcka en hjälpande
hand, där så behöfdes, inlade S. som legationspastor
i Paris betydande förtjänster. Som prebendepastor
i Helga Trefaldighet i Uppsala var han lifligt
verksam och samlade omkring sin predikstol stora
skaror. Hans oratoriska förmåga, genom hvilken han
redan tidigt tilldrog sig icke blott studentvärldens
allmänna uppmärksamhet, har kommit honom till godo
också som predikant och religiös talare. Liksom
S. som religionshistoriker visat sig ha blick för
kultens betydelse, så har han som kyrkoman värnat om
och sökt höja kyrkans gudstjänstlif, hvarvid hans
rika, konstnärliga begåfning varit honom till stort
gagn. Likaledes har hans sinne för de universella
synpunkterna i den religionshistoriska forskningen
sin motsvarighet i den syn han som praktisk kyrkoman
anlägger på kyrkan, hvilken han uppfattar "såsom den
mäktigaste af alla mänskliga institutioner, därför
att den i sin princip omsluter hela människolifvet
och hela folklifvet och ställer det på sin plats
i världsalltet, genomströmmar det med universella
krafter" (Lehmann). S. har varit en af de främste,
som i vårt land åter bragt kyrkotanken fram i det
allmänna medvetandet. Men så mycket han än
framhållit den svenska kyrkan, har han dock aldrig
stannat vid denna. Han har aldrig släppt tanken på
den svenska kyrkan som ett led i den allmänneliga
kristna kyrkan, och mer än någon annan i vår tid
har han förmått omsätta denna tanke i praktisk
verklighet. Genom sin Parisvistelse, genom sitt
deltagande i det kristna världsstudentförbundet,
framför allt som världsberömd religionshistoriker,
har han vetat knyta allmänkyrkliga förbindelser af
den största betydelse. Som ärkebiskop har han sökt
samla de genom kriget splittrade kristna kyrkorna,
och öfverallt har man med aktning lyssnat till hans
röst. Hösten 1917 var på hans initiativ en neutral
kyrklig konferens samlad i Uppsala. Mycket arbete har
han nedlagt på att få en dylik konferens till stånd
med deltagare också från de stridande folkens kyrkor,
hittills visserligen utan resultat.
Bland S:s många utgifna skrifter märkas, utom
de ofvannämnda: Jesu bergspredikan och vår tid
(1898), Tieles compendium der religionsgeschichte
(3:e uppl. 1903; 4:e uppl. 1912), Öfversikt af
allmänna religionshistorien (1912; 2:a uppl. 1914),
Religionsproblemet inom katolicism och protestantism
(1910), När stunderna växla och skrida (flera
saml. 1909—15), Svenska kyrkans kropp och själ
(1916) och Religionen och staten (1918). Han har
redigerat samlingsverket "Främmande religionsurkunder
i urval och öfversättning" (1908) samt medarbetat
i ett stort antal in- och utländska tidskrifter
och skrifvit artiklar i "Encyclopædia of religion
and ethics", utg. af J. Hastings, och i Nordisk
familjebok. Bland utmärkelser, som kommit S. till
del, må nämnas kallelserna till teol. hedersdoktor
i Genève (1909), Kristiania (1911) och S:t Andrews
(s. å.) och till filos. hedersdoktor i Uppsala
(1917). Han är hedersled. af Vet. soc. i Uppsala
(1915). Jfr Edv. Lehmann, "N. S." (i "Ord och bild",
1914), och O. Krook, "N. S." (i serien "Männen för
dagen", 1916).
E. M. R.
Söderby-Karl, socken i Stockholms län,
Lyhundra härad, bildad till största delen af
jordebokssocknarna Söderby och Karlskyrka. 11,661
har. 1,706 inv. (1917). S. utgör ett pastorat i
Uppsala stift, Lyhundra kontrakt.
Söderby sjukhus l. Stockholms stads tuberkulossjukhus,
öppnadt 1 nov. 1910, är beläget i Salems församling,
Stockholms län, ung. 3 km. från Tumba järnvägsstation
och omkr. 1 km. från Uttrans hållplats, mellan Tumba
och Rönninge stationer. Egendomen jämte Sturehof,
Kumla m. fl. gårdar inköptes af Stockholms stad 1900
för 137,000 kr. Sammanlagda arealen utgör något
öfver 373 har, hvaraf omkr. 109 har äro upplåtna
till sjukhuset. Anläggningen innefattar ett stort
antal byggnader. Stora sjukhusbyggnaden (se fig.),
uppförd enligt korridorsystemet med fasad åt s.—s. ö.,
består af 3 våningar utom källare och vindsvåning
samt har 412 sjukplatser. Källaren inrymmer
badafdelning och förrådsrum jämte snickerilokal och
accidenstryckeri, desinfektionsrum för upphostningar
samt inskrifningsrum för patienter. I bottenvåningen
samt våningen 1 och 2 tr. upp äro sjukafdelningarna
förlagda, och hvarje afdelning består af 4 sjuksalar,
hvardera för 8 patienter, jämte 1 isoleringsrum samt
tillhörande tekök, slaskrum, förrådsrum, klosett
m. m., hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
