Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 1291-1292 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svett - Svettdrifvande medel - Svetteduk - Svettfux - Svettknif - Svettkörtlar - Svettning - Svettningssystemet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i förbindelse med de särskilda svettkörtlarna.
Förloppet af dessa svettnerver är ganska väl
kändt. Genom elektrisk retning af höftnerven
(nervus ischiadicus) har man kunnat framkalla
svettsekretion t. o. m. 20 minuter efter benets
amputation. Den vanliga svettsekretionen inträder vid
temperaturstegring i omgifningen eller då man
arbetar sig varm. Förloppet härvid belyses i viss
mån af följande försök, som kan utföras på katt.
Uppvärmer man det blod, som genom halsartären
tillföres hjärnan, under det att kroppstemperaturen
i öfrigt förblir oförändrad, kan man iakttaga,
hurusom svettdroppar framträda på tassarnas
trampdynor. Vid kväfning erhåller blodet en
sådan beskaffenhet, att det försätter de i centrala
nervsystemet belägna nervmekanismerna för
svettafsöndringen i verksamhet. Genom inverkan på
dessa nervmekanismer förklaras den svettning, som
åtföljer vissa sinnesrörelser, särskildt ångesten,
äfvensom vissa nervsjukdomar. Vissa gifter,
såsom atropinet, förlama svettnervernas
ändapparater. Andra gifter, såsom pilokarpinet,
verka retande på själfva cellerna i
svettkörtlarna. – Genom svettkörtlarnas afsöndring
hålles huden mjuk och smidig. Tillika bindes
värme vid svettens afdunstning från kroppsytan,
och genom en ökning af denna afdunstning har
kroppen ett medel att skydda sig mot
temperaturstegringar. – Om blodsvettning
(Hæmatidrosis) se Extravasat.
J. E. J-n.

Svettdrifvande medel, Sudorifica, <i>med.</i. Se
Diaforetiska medel.

Svetteduk (grek. sudarion, lat. sudarium),
bibliskt namn på den vid begrafningar hos judarna
(säkerligen på Kristus’ tid) ofta brukliga hufvudduk
af linne eller gröfre tyg, hvarmed den dödes
ansikte täcktes, under det att själfva kroppen var
svept i särskilda bindlar, ej sällan af annat,
dyrbart stoff (grek. sindon). Både i framställningen
af Lasarus’ uppväckande (Joh. 11: 44) och i
berättelsen om Jesu uppståndelse (Joh. 20: 7)
omtalas uttryckligen denna plägsed. På det hela
taget har den svetteduk, som kom i nära
beröring med Jesu ansikte, gett upphof till en
synnerligen rik legendbildning. Framför allt trodde
man, att duken bevarat ett troget af tryck af
mästarens anletsdrag (se därom Kristusbilder,
sp. 1465 o. fig. 7 o. 8). I konsten har
”Veronikaduken” spelat en ej obetydlig roll, och
i flera af den sydeuropeiska kristenhetens
tempel, särskildt Peterskyrkan i Rom (sedan 1011),
tillhör den relikerna. Ännu så sent som på
1880-talet ingick svetteduken som ett moment i vissa
”underkurer” af troshelbrägdagöraren F. A. Boltzius
(se denne).

Svettfux. Se Fux.

Svettknif

.
Svettknif, hästsk., ett instrument af trä, gummi
eller metall (se fig.), som används för torkning af en svettig
häst och med hvilken den värsta fuktigheten afskrapas, innan
torkningen med halmviskor tar sin början. Denna skrapning sker alltid
med och icke emot hårremmen samt uppifrån och
nedåt.
B. C-m.

Svettkörtlar, anat., rörformiga körtlar i huden,
som afsöndra svett (se d. o.), finnas i mycket stort
antal hos människan; man har beräknat på ryggen
400, på bröstet 1,100 samt i hand- och
fotflatorna 2,700 stycken på 3 kvcm., och på hela
kroppen 2,38 mill. De äro följaktligen ganska små,
men på fingerblommorna kan man dock med blotta
ögat se deras mynningar, emedan dessa där äro
trattformigt vidgade. Själfva körteln ligger i
underhudsfettet och utgör ett slingradt nystan af
rörets slutna ända. Därifrån stiger röret i svaga
krökningar ut genom läderhuden till öfverhuden,
hvilken det genomgår spiralvridet; i denna saknar
det egen vägg och fortsättes blott som en tunnel
mellan cellerna. Körtlarna äro af ganska olika
storlek, deras lumen likaså, och väggarna än tunna,
än tjocka; i axelhålan, där de största finnas, kan
en och annan nå en storlek af 5 mm., rörets
lumen få en diameter af 0,2 mm.
G. v. D.*

Svettning, trädg., kallas den process hos frukt,
särskildt äpplen, hvarigenom den ursprungligen
vaxartade beläggningen på fruktens yta öfvergår
till mer eller mindre oljeartad beskaffenhet. Fruktens
yta kännes därvid fuktig. Svettningsfenomenet
framträder mycket starkt hos vissa äppelsorter,
t. ex. oranieäpple, minst hos renetter. – Om
svettning af snus se d. o.
C. G. D.

Svettningssystemet (eng. sweating system),
nationalek., en från England hämtad benämning
för att beteckna eländiga arbetsförhållanden i
gemen. Under förra hälften af 1800-talet kallades
systemet också kontraktsystem och tedde
sig ungefär på följande sätt. Entreprenörer (eng.
contractors), som åtagit sig att leverera
uniformskläder till armén och flottan, bortackorderade
arbetet till underentreprenörer (sub-contractors),
som antingen själfva fullgjorde ackordet med
tillhjälp af anställd arbetskraft eller också i sin tur
ackorderade ut det till andra, som under
enahanda förhållanden utförde arbetet. Systemet
utbredde sig sedermera till beklädnadsindustrien i
allmänhet, enkannerligen för tillverkning af
färdiggjorda (icke beställda) kläder och skodon.
Sålunda uppstod ett stort antal dylika underentreprenörer
l. mellanhänder, som fingo namnet sweaters
(utsvettare). Det låg naturligtvis i dessas
intresse att af firmorna, till hvilka varorna skulle
levereras, kunna betinga sig högsta möjliga pris
och samtidigt få arbetet utfördt för lägsta möjliga
pris. Systemet innebar, att en massa folk, som
egde lägre yrkesskicklighet än de gamle
gesällerna, kunde, utan behof af dyrbarare verktyg eller
maskiner, verkställa arbetet i sina hem eller i
särskilda, ofta små verkstäder. Svettningssystemet
är alltså till sin upprinnelse ett slags fortsättning
af förlagssystemet, sådant detta utvecklade sig
under de förkapitalistiska förhållandena fram till
den industriella revolutionen. I England tilldrog
sig systemet stor uppmärksamhet omkr. midten af
1800-talet, särskildt genom Charles Kingsleys (se
d. o.) skrifter (t. ex. ”Alton Locke”). Sedermera
grep det tag i det allmänna intresset under
1880-talet, då massor af inströmmande judar, speciellt
i östra London, i allt större omfattning egnade sig
åt dylikt arbete. Underkontraktsväsendet, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>