Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svea lifgarde - Sveaorden - Svear - Svea rike - Sveasalen - Sveateatern - Sweater - Sweatingsystemet - Svea trängkår - Sveatypen - Sveber (Suever) - Svebilius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytterligare till 540 man. Regementet är förlagdt i
Stockholm (se fig. 1 och 2 till art. Kasern) och
erhåller därifrån och från Stockholms län sitt
värnpliktiga manskap. - Biografiska anteckningar
om regementet äro samlade af K. V. S. Ridderstad i
"Gula gardet 1526-1903" (1903). C. O. N.
Sveaorden kallas ett ordenssällskap i Stockholm,
stiftadt 18 okt. 1793 af några sjöofficerare och
köpmän och urspr. kalladt Gibralarborna,
efter en tafla i klubbrummet på "Engelska
källaren" (troligen i nuv. auktionskammarens hus
på Riddarholmen). Först benämndes orden United
friendskip, men fr. o. m. 1794 Vänskap förenad
(förk. V. F.). Styresmannen, kapten K. K. Wrangel,
kallades "kommendant". 1806 fick orden tre grader,
1830 nio jämte en öfvergrad ("drottar") samt omdöptes
till nuv. namnet. V. F. tolkades nu som "Vänskap,
Fädernesland", antydande de båda ännu bevarade
ledmotiven i ordens verksamhet. Styresmannen
fick i början på 1800-talet benämningen "Drott",
sedermera "Förste drott". Den, som först nämndes
Drott, var skalden J. G. Oxenstierna. Förste
drott är f. n. kabinettskammarherren grefve
K. A. A. Lewenhaupt. Medlemsantalet utgör nu
omkr. 400, af skilda samhällsklasser. Konung Gustaf är
ordens beskyddare. Till en början voro sammanträdena
mycket talrika, hvaraf ett med utfärd på sommaren,
då på någon holme i hufvudstaden omgifvande vatten
uppsattes ordens vackra kors. Numera försiggår detta
sommarsammanträde på en till orden skänkt holme
utanför Saltsjöbaden. Någon mystik ingår ej i S:s
ritualer. Fosterlandskärlek är dess A och O. Orden
har inga dotterloger, men står i förbindelse med
Götiska förbundet i Göteborg. Vida känd är sången:
"Svearne fordomdags drucko ur horn", som i S. brukar
sjungas under samkväraet efter de mera allvarliga
förhandlingarna. Till 125-årsjubileet 1918 utarbetas
en historik öfver S. af Herman Ring.
Svear (isl. Sviar), namnet på den germanska folkstam,
hvars välde urspr. sträckte sig öfver trakterna
omkring Mälaren, men sedermera utvidgades att
omfatta hela det nuv. Sverige. Svearna omtalas
(under formen Suiones) för första gången
af romerske historieskrifvåren Tacitus (1:a
årh. e. Kr.) och skildras af honom som ett mäktigt
krigarfolk. Ytterligare upplysningar möta vi hos
senare författare, såsom Jordanes (omkr. 500), samt
i den engelska Beowulfsången (från omkr. 700). Om
ordets sannolika härledning se Sverige, språkv.
S. T-g.
Svea rike. Se Svealand.
Sveasalen. Se Stockholms teatrar, sp. 83.
Sveateatern. Se Stockholms teatrar, sp. 83.
Sweater [sö>e’to], eng., öfverskjorta af ylle.
Sweatingsystemet [sWtiij-], nationalek. Se
Svettningssystemet.
Svea trängkår, den första i Sverige (1885) uppsatta
trängbataljonen, då benämnd Trängbataljonen, 1891
Svea trängbataljon, 1902 Första Svea trängkår och 1904
Svea trängkår, har 2 träng- och 1 sjukvårdskompani,
en volontärstyrka af 81 man (trumpetarna medräknade),
erhåller sitt värnpliktiga
manskap Iran östra Svealand
och är förlagd i Örebro.
C. O. N.
Sveatypen, skpsb. Se Pansarfartyg, sp. 1440.
Sveber (Suever), en germansk stamgrupp. Tacitus
räknade dit alla på hans tid (1:a årh. e. Kr.) ej af
romarna kufvade germaner, äfven öst- och nordgermaner,
men detta berodde på en missuppfattning. Sveberna voro
västgermaner (se Germaner, sp. 1037 o. f.) och bodde
i det inre af nuv. Tyskland. Gruppens kärna utgjordes
af semnonerna (se d. o.), men från densamma utsöndrade
sig också andra stammar, såsom markomanner och kvader
(se dessa ord). Af svebiskt ursprung voro troligen
också hermundurerna (se d. o.), men däremot icke
(såsom stundom antagits) langobarderna (se d. o.). De
sveber, som 406 jämte vandaler och alaner inbröto i
Gallien, tillhörde kvadernas stam. De gingo sedan till
Spanien och grundlade i nordvästra delen af detta land
(prov. Galicien) ett rike, Svebiska riket, som egde
bestånd till 585, då det kufvades af västgoterna
(se d. o.). Hufvudmassan af de i Tyskland kvarblifne
sveberna: semnonerna, förstärkta med andra svebiska
stamrester, utbredde sig öfver sydvästra Tyskland
och tyska Schweiz och blefvo här till en början kända
under namnet alemanner (se d. o.), men sedermera under
det gamla stamnamnet sveber (schwaber). S. B.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
