Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stiltje - Stilton - Stiltyg - Stilus - Stimmer, Tobias - Stimulantia - Stimulatio - Stimulera - Stimulus - Stincus marinus - Stinde, Julius Ernst Wilhelm - Stinkande prustrot - Stinkbin - Stinkbomb - Stinkbrand - Stinkdjuret - Stinkflugor - Stinkflyn - Stinkfågel - Stinkgräflingsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1401
Stilton-Stinkgräflingsläktet
1402
gången från en vindriktning till den motsatta,
särskildt när denna är en följd af ett
barometerminimums passage öfver en ort. Äfven
inom barometermaxima råder ofta stillt väder. De
trakter af jorden, där lufttrycket under hela året
eller en stor del af året är större eller mindre
än om-gifningen, utmärkas också genom svaga och
mycket obeständiga vindar samt långvarig vindstilla,
hvilken gett anledning till deras benämning stilla
bälten, kalmer 1. stiltjeregioner (fr. calmes,
eng. doldrums}. De förnämsta stiltjeregionerna äro
belägna i hafven vid omkr. 4°-5° n. br., mellan
den region, där nordöstpassaden, och den, där
sydöstpassaden blåser. De benämnas ekvatorns stilla
bälte, kalmbältet, kalmgördeln, kalmregionen. Andra
kalmregioner förekomma vid vändkretsarna och något
längre från ekvatorn mellan passadregio-nerna och
de föränderliga vindarnas regioner, som upptaga
de tempererade zonerna. I Atlanten flyttar
sig ekvatorns stilla bälte med solen och ligger
nordligast (vid omkr. 10° n. br.) i aug., sydligast
om vintern. Emedan detta vindstilla bälte utmärkes
af sin myckna och ihärdiga nederbörd, ger det genom
sin förflyttning under året upp-hof till de inom
tropikerna förekommande och för dessa trakters klimat
så betecknande regntiderna. Äfven de öfriga kalmerna
undergå under årets lopp motsvarande, ehuru icke så
stora förflyttningar. Jfr Nederbörd och Passadvin-dar.
K n. (N. E-m.)
Stilton fsti’ltan], by i engelska grefsk. Hunting-don,
har gett namn åt en helfet ostsort (se Ost, sp. 1043),
som där först såldes, men som mest kommer från
Leicestershire.
Stiltyg, boktr., förr benämning på stilmetallen,
numera mest liktydigt med utslitna typer.
Strius 1. Stylus, lat., en griffel af metall, hvarmed
man skref på de vaxtaflor, som i den klassiska
forntiden hoplades och tjänade som anteckningsbok
(se fig. 2 till art. Skrifmate-rial). Stilus kunde,
då den var af metall och skarpspetsad, användas äfven
som dolk; så t. ex. vid Caesars mord.
Stimmer, Tobias, tysk målare och xylograf, f. 1539
i Schaffhausen, d. 1582 i Strassburg, började sin
konstnärsbana med fasadmålningar på åtskilliga
byggnader i Schaffhausen, Frankfurt och Strassburg,
men målade senare äfven porträtt i Hans Holbeins
art, hvilka reproducerades genom träsnitt. Han
var en fin tecknare, och hans illustrationer till
Livius’, Josefos’ m. fl. arbeten stodo i högt
anseende. Kubens satte stort värde på hans 1576
utgifna bildbibel. Äfven S:s bröder Christoph och
Abel voro artister. O. G-g.
Stimula’ntia (sing. stimulans; se Stimulera),
upplifvande medel, retmedel, med. Se Excitantia.
Stimulätio. Se Stimulera.
Stimulera (lat. stimuläre), egga, reta, uppigga,
sporra ; stärka. - S t i’m u l u s 1. s t i m u l
ä-tio, eggelse, retelse o. s. v.
Sti’mulus. Se Stimulera.
Sti’ncus marinus, zool. farm. Se S c i n c u s.
Stinde, Julius Ernst Wilhelm, tysk författare, f. 28
aug. 1841 i Kirch-Nuchel i östra
Holstein, d. 7 aug. 1905, var först fabrikskemist
samt egnade sig, sedan han öfvertagit redaktionen af
"Hamburger gewerbeblatt", åt naturvetenskapligt
och belletristiskt författarskap. Han utgaf
bl. a. Naturwissen-schaftliche plaudereien (1873;
"Från naturens dolda verkstad", 1892), flera komedier
på platttyska, sagor cch Wald-novellen (1881; 2:a
uppl. 1885). Mest bekant vardt S. genom sin i en mängd
uppl. utkomna, särdeles populära, humoristisk-burleska
romanserie Buchholzens in Italien (1883; "Borgarfolk
på resa", 1885; 3:e uppl. 1910), Die jamilie Buchholz
(1884; "Borgar-folk", 1885; 5:e uppl. 1909), Der
jamilie Buchholz zweiter theil (1885; "Borgarfolk",
1886), Der jamilie Buchholz dritter theil (1886; "Fru
Wilhelmina", 1887), Frau Buchholz in Orient (1889;
"Fru Buchholz i Orienten", s. å.), Frau Wilhelmine
Buchholz’ memoiren (1895; sv. öfv. s. å.) och
Hotell Buchholz. Ausstellungserlebnisse (1896). Se
R. M. Meyer i "Gestalten und pro-bleme" (1904).
Stinkande prustrot, bot. Se Prustrot.
Stinkbin, zool. Se S l em b i n.
Stinkbomb, bomb eller granat, fylld med ett ämne,
som är afsedt att vid sprängningen utveckla en
dödande eller döfvande gas. Sådana bomber ha i
allmänhet ej ansetts förenliga med ett ordnadt
krigssätt och ha därför endast undantagsvis användts
i krig. Enligt erfarenheter från de senaste krigen
har det emellertid visat sig, att de nu brukliga
brisanta sprängämnena utveckla en döfvande och i
viss mån äfven giftig gas, men då detta ej varit
afsiktligt, har det ej fallit någon in att däri se
något oriktigt. Tvärtom anser man denna egenskap
höja de brisanta sprängämnenas värde som stridsmedel.
G. af Wdt.
Stinkbrand, bot. Se Ust i l a g i n e se.
Stinkdjuret, zool., dels i allmänhet detsamma som s k
u n k d j u r (se d. o.), dels i inskränkt bemärkelse
detsamma som chingan (se d. o.).
Stinkflugor, ett mindre brukligt namn på insektsläktet
Chrysöpa, som hellre bor benämnas stink-si ä n d o r
(se om dem Florsländor och Nätvingar).
Stinkflyn, zool. Se Sköldskinnbaggar.
Stinkfågel, zool. Se Opisthocomidge.
Stinkgräflingsläktet, Mydaus, zool., tillhör
mårddjuren (Mustelidce), ordn. rofdjur (Carnivo-ra)
bland däggdjuren. Stinkgräflingen har gräf-lingens
klumpiga kroppsform, spetsigt hufvud med rörlig,
trubbig nos samt kort svans. Dess mest beryktade
organ äro de starkt utbildade analkört-larna, i
hvilka afsöndras en vätska af förfärligt illaluktande
natur. En resande, Horsfield, berättar, att detta
fluidum är så flyktigt, att det kan förpesta hela
nejden kring en by, och på närmare håll lär det
verka så häftigt, att personer, som icke hinna undan,
afsvimma. En art (M. meliceps) lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
